kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Berättelsen om O.

Det här kan rubba era cirklar, men jag har faktiskt legat och läst en tjock rackare till memoarbok, skriven av en pompös rackare till tevejournalist. Jag har också kommit på mig själv med att hålla med honom, åtminstone på fem-sex sidor av femhundra. Gubben heter Åke Ortmark och är kanske mest känd för att inte vara Åke Ohlmarks, men spelar onekligen en nyckelroll i den moderna svenska journalistikhistorien.

Föregående

En podd med ett skägg.

Nästa

Nallabaloo.

6 kommentarer

  1. frisk luft

    Synd att svt är så unket.

  2. kcl

    Ska man vara mer petig än kulturjournalister brukar vara så säljer SVT ingenting, vare sig cupcakes eller gröt. SVTs moderbolag (är det väl?) skickar ut en räkning till alla som antas ha en TV och betalar men inte den kommer till sist kronofogden och mäter ut ens lön, tar ens saker eller säljer i förekommande fall villan eller bostadsrätten på exekutiv auktion. Det är förutsättningen för SVTs och SRs grötproduktion. Det andra sättet att producera gröt när folk föredrar cupcakes är att hitta en väldigt rik grötälskare som dessutom vill ge bort gröt gratis (eller starkt subventionerat) till sina mindre bemedlade medmänniskor (svenska exempel är Axess-TV, TV8, Moderna Tider, Svenska Dagbladet fram till det såldes till Schibstedt).

    Själv är jag en mild public service skeptiker, som mest förvånas över att så få som förespråkar public service kan tala klarspråk om finansieringsformen.

  3. Kalle Lind

    kcl: det är ordvalet ”saluför” du hänger upp dig på? Jag kan gå med på att det inte är klockrent, såtillvida att SVT som du påpekar inte saluför nånting, men jag tyckte att det fungerade i den så uppenbara bilden med olika bakverk.

    Jag är en stor förespråkare för public service – väldigt få av de program jag gillar och har gillat hade gjorts utan public service, och jag hade absolut inte fått göra de program jag faktiskt medverkat till – men håller absolut med dig om att finansieringen inte har lösts på smidigaste sätt. Det är dock inte helt självklart att dra det på skattsedeln istället, eftersom det verkligen hade gjort SVT:s oberoende i förhållande till staten bräckligt.

    Jag fick inte riktigt plats med det i den där texten, som ändå blev hyfsat lång, men Ortmark resonerar en del om problematiken med mecenatfinansiering också. Som högerliberal har han så klart varit en förespråkare för det systemet, och han hoppade glatt på tåget när han fick erbjudande från Stenbeck, men så visade det sig – här och häpna – inte garantera någon journalistisk frihet.

    Så det är med nån sorts empiri i ryggen som Ortmark lite bittert, i analogi med Churchills citat om demokrati, menar att public service är dåligt men bättre än allt annat.

  4. Elin

    Det ständiga problemet i dylika sammanhang: jag håller helt med honom när det gäller hans syn på public service och dess plikt att faktiskt utbilda snarare än underhålla. Men när han samtidigt pissar på mig p g a mitt kön får jag så svårt att respektera honom i stort. Han är inte den ende. Det är många som skjuter sig i foten på just det sättet; de skulle kunna få dubbelt så många sympatisörer om det inte vore för deras avslappnade misogyni.

  5. Kalle Lind

    Elin: håller med dig i princip. Vad som var intressant med att läsa dryga 500 sidor Ortmark och då och då kasta sig upp som en fällkniv i stolen och hojta ”nämenvafanskriverkarln?” när han trasslar in sig i långa resonemang om hur vansinnigt det var att Johanna Koljonen fick intervjua NP Sundgren istället för Jonas Sima, var just de gånger man faktiskt höll med honom. Jag tyckte därför det var intressant att skriva en text ifrån det hållet: vad håller jag med den här gubben om? Vad kan jag ta till mig? Utan att därigenom förneka allt som retar mig till vansinne hos honom.

    Och public service-resonemanget är f ö inte det enda där jag håller med honom. Som klassisk liberal är han också republikan och ateist och har en oresonlig syn också på de ekonomiska makthavarna, dvs. han låter sig inte bändas och tjusas, åtminstone inte i teorin.

  6. kcl

    Stör mig och stör mig, jag ogillar eufemismer. Ortmarks bok verkar iofs intressant, och en hel del går att hålla med om. Hans relativa brist på underdånighet inför såväl politiska som ekonomiska makthavare är tyvärr ganska ovanlig bland yngre journalister idag. Sedan är ju mainstreammedia de enda institutioner i samhället där ledande medarbetare har lägre formell utbildning idag än för femtio eller sextio år sedan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén