kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Ett livstecken från han som gav oss Thriller – en grym film.

Ja, vi är väl många som dagligen och stundligen ställer oss frågan: vad hände egentligen med Bo Arne Vibenius? Efter att ha gjort barnfilmen  Hur Marie träffade Fredrik, åsnan Rebus, kängurun Ploj och …, (1969) den alldeles sjukt våldsamma Thriller – en grym film (1974) med Christina Lindberg som stum enögd hämnerska och Heinz Hopf som slem hallick och den alldeles sjukt deppiga – och alldeles sjukt konstiga! – framtidsdystopin Breaking Point (1975), varifrån vi främst minns en scen inkluderande onani och en kollegas kaffekopp, så satte nånting – låt oss inte spekulera om vad – slut på en … udda regissörs- och producentkarriär.

Nästa gång vi hör ifrån Bo A, som jag tänker mig att hans nära vänner kallar honom, är när Joakim Pirinen skördat framgång med sitt seriealbum Socker-Conny 1985. Vem hör då av sig med ett färdigskrivet kontrakt där han för en modest summa (1000 spänn plus 2,5 procent i på all vinst) vill köpa rättigheterna till "alla audiovisuella distrubitionsformer av vad slag de vara må, nu existerande samt kommande (bl.a. film, alla bredder, video, kabel tv, pay tv, satellit tv, video-disc etc etc), för distrubition över universum"? Just det – Bo Arne Vibenius, nu som ombud för Channel 1 på Lidingö.

Den 24-årige Joakim Pirinen skrev aldrig på det prydligt maskinskrivna kontraktet, men blev nog en smula ställd över dess rättframma sätt att säga "skriv på här så äger jag dig".

Channel 1 finns fortfarande när Bo A 2010 polisanmäler Göteborgs Filmfestival för att ha visat utdrag ur just Thriller – en grym film. Jag vet inte vad som hände med den anmälningen. Troligen sitter de skyldiga inne på livstid på vatten och bröd.

Därefter slutar de flesta spår efter Bo A. I början av nittiotalet bevistade jag Fantastisk Film Festival i Lund, där jag såg Thriller – en grym film oklippt (minns jag rätt var det första gången den visades i Sverige i det skicket). Festivalledningen hade bett Bo A medverka, men han nöjde sig med att skicka ett brev från nåt skatteflyktingland på kontinenten och uppmana publiken att skicka honom några "millar" så att han kunde börja filma igen.

Och därefter – intet. Tills nu. Nu har Bo A kommit över Malmötabloiden Kvällsposten, bläddrat i den och hittat två säger två fel på den:

Felen är alltså att bilderna borde ha fler färger och pappret högre kvalitet. Jag har själv bläddrat i Kvällsposten några gånger och kan nog komma på ytterligare några akuta fel och brister med den tidningen.

Vill man läsa mer om Bo A – och det vill man rimligen – bör man börja här.

Föregående

Brev från parallellkolonin.

Nästa

Blogginlägg nummer ettusen.

3 kommentarer

  1. Alexander

    Det måste ju också nämnas att den här filmen var Quentin Tarantinos huvudsakliga insipration när han skrev Kill Bill. Det var här han hittade ramen för filmen. Detta nämns vare sig här eller i Af Trampes artikel, vilket det borde!

  2. Kalle Lind

    Alexander: jag lät, för att det inte skulle bli FÖR svulstigt, bli att dra in Kill Bill i diskussionen. Man kan för övrigt diskutera om Thriller ensam skulle ha varit en så viktig influens för Tarantino: genren rape-and-revenge var stor på sjuttiotalet, inte minst i den sortens lågbudgeterad exploitionfilm som Tarantion åt till frukost i sin ungdom och byggt stora delar av sitt filmuniversum på.

    Detta sagt utan att ta ifrån Vibenius hans kreativa inflytande på Tarantino. Man ska bara minnas att Tarantino är ett gigantiskt läskpapper där väldigt mycket fastnat genom livet.

    Daryl Hannahs kreativt använda ögonlapp (vit med rött kors när hon är sjuksköterska, i övrigt matchande övrig outfit) är väl däremot en direkt hyllning till Vibenius-filmen.

  3. Tjolahopp

    Bo Arne Vibenius hamnade i skuldfälla genom sna första barnfilmer, och försökte klara sig ur den genom sin ”dödskommersiella skitfilm” (som han kallade den) Thriller — en grym film. Det funkade inte riktigt som tänkt, men han fick in en summa att göra ”Breaking Point” med, som gick ungefär lika dåligt. Följden blev att Vibenius gick under jorden, och att hans nära vänner spred ut ryktet att han hade dött.

    Jag kan inte bevisa detta, kan bara hänvisa till vad man hör berättas från de som var med, i alla fall i mer förtroliga sammanhang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén