Glaset i örat (1973) var Svenska Ords första revysatsning på tre års tid. Inte sedan fickrevyn 88-öresrevyn 1970 hade Hasse och Tage stått på scen tillsammans. Nu satsade de på stor ensembleteater för första gången sedan fiaskot med Spader, Madame på Oscars 1969.

De var på säker mark: Berns. Där hade de skördat succéer med Hålligång 1963 och Lådan 1967. Nu hade de dessutom bytt ut en del av de dyra borden mot avsevärt billigare biografstolar.

De hade säkra kort på hand: Gösta Ekman, Martin Ljung, Monica Zetterlund och Gunnar Svenssons orkester.

De hade ett nytt äss i rockärmen: Lena Nymans revydebut.

Revyn var en klassisk revy, blandunderhållning med sketcher, monologer, skönsång, dans, centerextremister, slapstick och tejpade bröstvårtor.

Flera av numren – Bolla bolla, Se på Säpo, As time goes by (Men tiden går) – var samhällskritiska och borde uppskattas av tidens radikaler.

Det borde gå bra.

Ändå kan man i tidningsskriverierna se en tydlig skepsis.

Från vänsterhåll tyckte man det var för ljumt, fegt och mesigt.

Nöjesskribenterna påstod sig somna under genrepet.

En insändarskribent ansåg att valet av Berns var ett tecken på att Svenska Ord inte spelade för folket.

Hasseåtage svarade trotsigt att de faktiskt stod för stans billigaste revy, men ändå är det som om det vilar en misstro över all medial bevakning av Glaset i örat.

I tidningen Se avfärdade svenskt skvallers okrönte konung, Sten Hedman, hela spektaklet på tre pregnanta rader.

Sten Hedman slirar lite på sanningen.

Glaset i örat blev en av AB Svenska Ords största publiksucéer med ringlande biljettköer och ett besökarantal på över 100 000. Publiken kände inte samma behov som kritiken att markera att de tröttnat.

De flesta som varit i ropet känner nog igen det: ögonblicket när det inte längre gäller att vara först att gilla, utan först att avfärda. 1962-1968 åker AB Svenska Ord räkmacka i gräddfilen i smöret. Tidningarna äter ur deras händer. 1969 är alla överens om att Spader, Madame är usel och att de där båda måste ruskas ner från den piedestal som andra satt dem på. Fortfarande 1973 har de som formulerar sig i press bestämt sig för att Hasseåtage är yesterday’s news – på det trötta sättet, inte det nostalgiska.

Idag tillhör väl Glaset i örat Svenska Ords klassiker på samma självklara sätt som Gula Hund eller Under dubbelgöken. Nummer som Bolla, bolla, Se på Säpo och Men tiden går (As time goes by) lyfts gärna fram som exempel på revynummer som inte bara vill stryka sin publik medhårs utan också utmana deras uppfattningar.

Så kan det gå.