Hans Folke Alfredson påstod ibland saker. Inte alltid höll sig sakerna inom sanningens trånga ramar. Han återkom ofta till två femtiotalsupplevelser från reklamvärlden, som efter det fick honom att ”aldrig mer” tacka ja till några reklamuppdrag: det ena gällde singeln ”Frysboxcalypso” och det andra gällde kampanjen ”Jag har också gått över till Prince”.

”Frysboxcalypso”-singeln gjordes ihop med Brita ”Frysar-Brita” Borg och innehåller tre Hans ”Spisar-Hasse” Alfredson-signerade texter: förutom titellåten en sång som heter ”Olofsson” och en monolog – ”Friska tag” – som Hasse gör själv. Uppdragsgivare: Elektro-Helios. Från början utlovad fria händer blev den unge gagwritern alltmer bakbunden av ”grågubbar” från vitvaruföretaget som krävde att deras firmanamn skulle vävas in i monologtexten. Resultat: en skara vinterbadare har en badmästare som heter Ström och därför kallas Elektro, varför de ropar till honom ”Elektro! Häll i oss!”

Om cigarettkampanjen heter det att den danske fotografen som skulle ta bilden av en rökande Alfredson erbjöd Hasse en cigarett av annat märke. När Hasse då plockade upp ett eget paket Prince utbrast fotografen ungefärligen: ”Vad faen! Röker du sån där skit!”

Historierna ska tas med några skovlar salt, liksom utsagan att Hans Alfredson aldrig mer återvände till reklamen. I min bok om karln ifråga lyfter jag några sjuttio- och nittiotalsexempel. Även under sextiotalet lånade han sitt namn och ansikte till en säljkampanj för ett varuhus. Birgitta Andersson dök också upp på bilderna, liksom Svenska Ord-lp:n Gula Hund, där de båda medverkar. Ett ömsesidigt utbyte av tjänster, vad det verkar.


I programbladet till samma revy ser det för övrigt ut som om både Hasse och Tage föredrar att köpa sina dalahästar hos Paul Urbanus Bergström i dennes stolta köpmekka vid Hötorget.

Jag vill med detta inte lägga någon moralisk värdering på något. Cashen skulle in även på sextiotalet. Lidingökåkar var inte gratis då heller.

Men det är fascinerande att se att även Hasseåtage, som i efterhand verkar upphöjda och seglande högt över alla andra dödliga i kulturprekariatet, behövde pröjsa sina barns blöjor.