Vi Cornelisafficiniados talar ofta tyst om ”Hönan Agda” och ”Brev från kolonien”. Inte desto mindre säger de en del om den hantverksskicklighet Cornelis Vreeswijk på väldigt kort tid arbetade sig till. ”Hönan Agda” lär ha snickrats ihop under ett wc-besök efter att någon medmusikant berättat snuskisen om den nakna hönan i turnébussen, och ”Brev från kolonien” påstod han själv att han totat ihop på ”mindre än en halvtimme” i Socialinstitutets källare, där han fortfarande studerade i sextiotalets begynnelse.
Då ska vi komma ihåg att kolonivisan är en översättning. Originalet är amerikanskt: ”Hello Muddah, hello Faddah” gjordes av komikern och programledaren Allan Sherman. Melodin är för övrigt operakompositören Amilcare Ponchiellis.
Att Cornelis gärna tog sig friheter med sina översättningar blir tydligt inte bara när man läser Shermans originaltext, utan också den svenska översättning som bonnjazzsångaren Hasse Burman lanserade nästan samtidigt med Cornelis:
Shermans/Burmans pojke är naivt troskyldig och beklagar sig över tillvaron för att få bli hemskickad. Cornelis pojke är ligist: ”När man äter dem blir man en jättekul typ”, ”Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning”, ”Nu ska vi ut och bränna grannbaracken”.
Sherman/Burman rör sig i en realistisk lägermiljö. Cornelis blåser upp proportionerna: Tage har en fickkniv i magen, lägerungarna gör sitt eget brännvin, killen i överslafen är sängvätare.
Hasse Burman-låten hittade jag via en av mina informanter, Jan-Erik Nilsson. Den är från 1965. Cornelis insjungning av ”Brev från kolonien” kom också på platta 1965. Uppenbarligen kunde de leva sida vid sida då.
I ett parallellt universum hade Burman fått den stora hiten. Han hade rentav fått vad Cornelis fick: en evergreen, en låt som sjungs och roar femtio år senare. Nu blev det istället en av Cornelis Vreeswijks stora succéer – och en av de låtar han själv och vi geeks haft störst problem med.
Ordet var orättvisa, sa Bill. Ord och inga orättvisor, sa Bull.
Gubben Far
Det var ett otroligt fynd! Hasse Burmans skiva är så bortglömd och okänd att den har flugit under radarn på Svensk mediedatabas (KB). Där hittar jag den inte, men jag hittar däremot att Burman strax efteråt, 1966, spelade in en EP med fyra låtar, varav en var ”Shame and scandal in the family”, fast i Povel Ramels översättning ”Fasa, nesa och familjeskräll”. Den som Vreeswijk också översatte några år senare, fast han kallade den Incestvisan och skrev ny musik till den. En annan låt på EP:n heter ”Fisk” och har text av Cornelis Vreeswijk!
Niklas
Lite på samma ämne; (vilket du säkert redan har full koll på) temat till incestvisan är ju snott från låten ”shame and scandal”…
Niklas
Note to self; läs redan existerande kommentarer innan du postar självklarheter…
Spiring
Cornelis text känns mer ”sjungbar”, och tyder faktiskt på lite bättre språkkänsla än Hasse Burmans version. Enligt min ödmjuka uppfattning.
Gubben Far
Det är i alla fall roligt att någon mer märkt stölden av idén till Incestvisan från ”Shame and scandal…”. Den är förresten också stulen från början. Calypsobandet som kom på låten på 1940-talet fick ingen credit för den när den blev en världshitt på en mängd olika språk på 1960-talet. ”Hello Muddah” har såvitt jag kan se bara blivit översatt till norska? Apropå det tänkte jag bara tillägga att jag nog märker att Burman skriver: ”Här på lägret slår vi knutar”. Det är alltså på ett scoutläger han tänker sig att historien äger rum. Då har han omplacerat sången i Sverige lika mycket som Cornelis gjorde när han tänkte sig barnkollo. I princip är det väl inte heller så alldeles tätt nära originalet.
Katarina
Gubben Far och Niklas: Angående Incestvisan är den nog mindre inspirerad av Shame and Scandal än av den likartade Johnny Be Fair med Buffy Sainte-Marie.
Spiring
Incestvisan är, officiellt, en översättning av Johnny be Fair. Däremot är det väl troligt att Buffy Sainte-Marie i sin tur ”inspirerades” av Shame and Scandal, eller av någon likartad visa. (Temat förefaller inte vara unikt i folkvisornas värld.)
Gubben Far
Ja, tydligtvis! Noggrannare efterforskning visar att du har rätt. Är det en engelsk folkvisa som är Buffy St Maries melodi? Skämtet i sig kan väl gott vara en vandringshistoria, och i så fall tycker jag att det låter mera typiskt för ett europeiskt land av lutheranskt dubbelmoralisk typ, än Trinidad. Var det inte i Mikael Niemis Populärmusik från V*, som pojken fick en liknande genomgång av hela den lilla byns kvinnor av sin far?
Ludde
Den gamla syntduon Perrey-Kingsley gjorde också en fin version av låten för några decennier sedan: http://open.spotify.com/track/5OMocf9pulhS2hrXmUmLYp
, där f.ö. det klassiska bebijollrandet från ”Fem myror” är samplat ifrån