kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Tagg: lustigheter (Sida 1 av 5)

Super!

I det första äventyret där Superboy möter sin defekta duplikation Bizarro är det ett förstärkande prefix som återkommer i bubblorna:

blogg superman 1
Begreppet ”superstyrka” är kanske inte så spektakulärt.

blogg superman 2
Kanske inte heller ”superlungor”.

blogg superjudo
Men vid ”superjudo” börjar jag tycka det är liiiite töntigt.

blogg superman 3
Och vid ”superbuktaleri” börjar jag faktiskt dra åt mig öronen.

blogg superfangelse
Sen börjar det bli direkt tramsigt.

blogg supervalar
Och till slut tycker jag det är för jävla oseriöst och går därifrån.

Kacka i eget tomtebo del 4: Kalle Lind.

Jag var på Publicistklubben i måndags bla bla bla (se tidigare tre inlägg). Jag skrev rim till panelen bla bla bla (se tidigare tre inlägg igen). Den fjärde och sista panelmedlemmen var jag själv. Jag tillägnades följande rim:

Du var obekväm, edgy och alternativ
Din satir skulle gå som kirurgens kniv
rakt in i samhällskroppen
och tömma den till sista droppen
Du skulle omsorgsfullt bränna ditt ljus
 
Du fälldes i Granskningsnämnden
men från Sveriges Radio kom hämnden:
”Kom och skaffa dig karriär här!
Kom och umgås med pensionärer!
Kom och prata trafik och väder!
Kom och klä dig i mysiga kläder
i P4 Malmöhus!”
 

samt (ungefär) följande mysgåva:

Kacka i eget tomtebo del 3: Heidi Avellan.

I måndags kväll satt jag med i en panel på Publicistklubben där vi förväntades skänka julklappar och rimma till. Mina klappar och rim kom att rikta sig till mina medtyckare i panelen. En av dem var Heidi Avellan, politisk chef – ej att förväxla med politisk kommissarie – på Sydsvenskans ledarredaktion. Hon är, som det anstår Bonniers ledarskribenter, liberal.

Därför tillägnades hon följande rim:

Ideal för en liberal
är att ständigt göra val
Om man får nåt att fungera
kvittar – bara det finns flera
Därför – för din liberala nit
får du välja mellan skräp och skit

Kacka i eget tomtebo del 2: Tankesmedjan.

Måndagen den 10 december – när ni andra bänkade er för att se Ebba von Sydow i frack – trotsade Malmös medieelit (typ 25 personer) regn och rusk för att bland annat lyssna på när jag och tre andra spelevinkar kommenterade nyhetsåret som gått och delade ut julklappar med tillhörande rim. Eftersom jag har en olycklig dragning till obekväm stämning – olycklig eftersom jag är så konfikträdd att jag inte kan hantera de situationer jag skapar – valde jag att dela ut klappar och rim till mina panelhönekollegor.
 
Bredvid mig satt Emma Knyckare från P3:s Tankesmedjan, ett program där Knyckare, Ola Söderholm, Kringlan SvenssonLiv Strömquist och Jonatan Unge ofta och väl kritiserar patriarkatet, heteronormativiteten, etnocentriteten och alliansregeringen. Hon fick följande rim:
 
Så oförskräckta
Politiskt korrekta
Så äkta, så väckta
av satirens kall
Kulturmarxister
och queerfeminister
bryter var norm
och spränger var vall
Men ser man på gruppen
som utför kuppen
har vit medelklass
inget alternativ
Så som kompensation
får din redaktion
nåt som ger en ton
av ett annat slags liv
 
… samt en present som såg ut så här:

Kacka i eget tomtebo del 1: Behrang Miri.

Igår måndag var jag inbjuden till Publicistklubben Syd, där jag kom att ingå i en panel om fyra lokala mediepersonligheter (eller motsvarande). Det enda uppdrag jag uppfattade att vi fick var att ge en julklapp med tillhörande rim till förtjänta mediepersonligheter. Jag valde att vända mig till mina panelkollegor med varsin klapp och varsitt rim.
 
Först ut: Behrang Miri, som ville flytta några Tintinalbum tio meter på Kulturhuset i Stockholm och för det mötte en Twitterstorm där diverse sextiotalister med närmre kontakt med kapten Haddock än sina pappor röt om yttrandefrihet och i deras kölvatten de där som tycker det är läskigt att det finns människor i Sverige som heter Behrang.

Julklappen såg ut ungefär så här (fast något fulare):

Inlagan hann jag aldrig riktigt förfärdiga, men jag tänker mig att Tomtom är en kongolesisk journalist som åker till Belgien, lär de lata européerna matte och tron på trädandar samt spränger några kossor och får med dynamit.

 
Rimmet lät så här:
 
Oavsett med vem av alla mänskor man vill strida 
Så har man alltid nån som sluter upp intill ens sida
När Pär Ström blir ledsen gråter massa andra tuffa karlar
och vill du döma Quick fel har du Lambertz som försvarar
 
Vill du skjuta palestinier gör Per Ahlmark tummen upp
och jag tror att Annie Lööf nånstans i världen har sin grupp
Eva Kärfve backar upp dig i bokstavliga fejder
och är du Håkan Juholt har du alltid Göran Greider
 
Vill du fly från skatten säger Depardieu ”oui-oui”
Du blir välsignad av Per Wästberg om du vill krossa Li Li
I gatstrid stöttar andra tappra Sverigedemokrater
men muckar du med Tintinfans – så blir det bomber och granater!

Med massan på Mässan.

MED MASSAN PÅ MÄSSAN – IMPRESSIONER FRÅN BOK- OCH BIBLIOTEKSMÄSSAN 2012
 
Vi komma från syd och vi komma från nord
Vi fara mot väst för att kränga vårt ord
Tillsammans med folk som har samma idé
samt drivor av folk som mest vill va med
 
Här finns böcker i travar som fyller kvarter
Böcker om allt och böcker om mer
Man glor på skribenter som djuren på zoo
Där är Mikael Niemi och där är Jan Guillou
Tranströmer är här
och Lasse Åberg är där
Där är Jonas, där är Mark
Och alla är de kungar ikväll på Hotell Park
 
Och alla brinner vi för bok och bibliotek naturligtvis
Kultur i stora lastpallar vräks ut till extrapris
De säljer Läckberg per kilo och GW Persson i parti
Jan Myrdal håller föredrag om pornografi
Folk på alla fronter
och bib i varje monter
Det väller folk från alla håll
Lokalen läcker som ett såll
Kön är hundra meter lång
Och det fylls på i varje gång
Att ta sig fram genom smeten
kräver macheten
 
Där är Lennart Hellsing – herregud vad cool han är!
Tänk om man vore lika ung nu som han är vid nittitre
Och där är Håkan Juholt och där är Tomas Bodström
Kan man vänta sig ett sossebråk med nävar och med blodström?
Livets Ord har visst en monter – mässan ställer inga krav
Jan Myrdal pratar Lenin med en fot i sin grav
Och luften som var kvav är nu ännu mera kvav
Årets tema är Norden – är det nåt man märker av?
Tja, det är varmt så in i Norden och trångt så in i Norden
Och när folket dricker låter det som danska om orden
 
Där går en liten pojke – får han va själv här vid buffé-en?
Det är Peter Wolodarski – han skriver ledare i D-N
Det är lätt att det blir hett i en lokal som saknar fönster
Där är Jan Guillou igen! Går vi i samma mönster?
Göran Greider kryper fram från den kulvert han visst bott i
I Sveriges frimärksungdoms monter står det män på cirka sjutti
Jag funderar på att gå och se på Persson & Schibbye
Men vi stannar till på vägen i en monter de har bib i
Där är Viveka Lärn i höga rosa skor
Och där är Marcus Birro eller möjligen hans bror
Hur skiljer man dem åt? Jo, den ena är kort
Den andra är kortare – i övrigt samma sort
 
Berghagen är där – har han också skrivit bok?
Och där är Åsa Linderborg och där är Martin Luuk
Och där är Janne Schaffer med gura och med plektrum
och där är Lars Adaktusson med blompinne i rektum
Den som man stämt träff med är det ingen chans man hittar
Vi går på en diet av jordnötter och snittar
Nu är det svårt att andas
Våra andedräkter blandas
och far runt i en loop
Snart är vi kvävda allihop
 
Och där är Jan Guillou igen – och igen? – nu blir jag yr!
Nej, det var bara en kulturtant i likadan frisyr
Och nån från TV3 och nån som driver restaurang
Och där är Tommy Körberg och Christer Fuglesang
Och fast det är så stort att ingen hittar överallt
så kryper väggen inåt – ta det lugnt nu! Ta det kallt!
Håll i dej i nåt säkert som är pålitligt med
Till exempel Håkan Juholt där … okej, en dum idé
 
Trycket är för mycket – alla intryck trycker på
Där är Lena Endre och nu har jag svårt att gå
Där är Carl-Jan Granqvist och nu har jag svårt att stå
Där är Robban Aschberg – herregud som man kan må!
Där är hon från Babel och Jan Myrdal pratar på
Där är Ingvar Carlsson – men så hjälp mig ut här då!
Jag åker aldrig hit mer – sista gången nu, min vän!
Förutom nästa år så klart, då ses vi här igen

En sak man kan ligga vaken en hel natt och fundera på.

Lasse Åberg har som bekant aldrig missat en ordvits. Han har inte fått lika mycket spö för det som Robban Broberg och göteborgare, men faktum kvarstår: han har gett filmen Hälsoresan undertiteln En smal film av stor vikt. Och han har ritat Musse Pigg av ingredienserna i en grekisk rätt och gett tavlan namnet Mussaka. Äggplantan har han naturligtvis döpt till Åbergine.

Vidare hade första Trazan Apansson-serien underrubriken Julens konung, vilket dels syftade på att programmen gick på jullovsmorgnar men främst naturligtvis på Tarzan – djurens konung. I Trazanprogrammen lanserade han Electric Banana Band, som lika mycket som ett popband är ett vitsband. Plattorna heter sånt som Nu e're djur igen, filmen hette EBB – the movie (med underrubriken Djungelns kojigaste rulle!) och låtarna heter Banankontakt av tredje graden

När Björn J:son Lindh gjorde ett inhopp på orgel på EBB-plattan Livet i regnskogarna (en titel som vi gamla Jularbofans också identifierar som en ordlek) fick han förstås hetta Björn "Bison" Lindh. Detta i analogi med att övriga bandmedlemmar namngavs enligt principen Peter "Pantern" Ljung.

Med allt detta i åtanke är det så oerhört märkligt att Janne Schaffer i EBB hette "Zebran". För visst ligger Janne Giraffer betydligt närmare till hands?

Blandfärs bakom kulisserna.

För alla som undrat "men hur går det till att vara två om att skriva en roman? Håller ni fingrarna på samma tangentbord? Och vad handlar den där nya romanen egentligen om?" HÄR är svaret.

En sak som kanske hade varit rolig i radio.

Mellan 2003 och 2006 var jag anställd som programmakare på Sveriges Radio. Jag var en av medskaparna till P3-programmet Hej domstol!, ett program som till formen skulle vara en alternativ rättsinstans men som snart blev en avstjälpningsplats för skaparnas allehanda infall. Jag spelade progg, Ola Norén klippte långa filmiska sketcher med Dick Harrison, Valle Westesson skrev låtar om pizza, Jesper Rönndahl pratade med mycket saliv i munnen.

Inte sällan saknar jag radiomediet. Förhållandet verkar inte vara ömsesidigt så jag får väl sitta här och glo bittert på min gamla transistor. Det fina med radio, jämfört med film eller teve, är att det bara är att göra det. Får man en idé så är det bara att verkställa den. Man behöver inte ta hänsyn till andras tid och budget. Man behöver inte fråga en halv miljard mellanchefer om lov. Man behöver inte skicka det till Växjö för att få en fräsch look. Steget från idé till färdig radio kan stundom vara lika kort som en hjärnsynaps.

Förr i tiden var nackdelen med radio en ständig känsla av att skriva i vatten: här satt man trots allt uppe om nätterna och glodde igenom gamla teveintervjuer med Leif Silbersky i förhoppningen att där fanns nåt roligt att klippa ut (det fanns det oftast inte), här hade man blod i avföring inför varje sändning eftersom man kommit på lite för sent att programmet var två timmar långt också idag, här drömde man om nätterna i samma blåfärgade mönster som i klipprogrammet Saw – och sen var det försvunnet ur folks medvetanden sekunden efter att det kablats ut.

Detta var innan podcasten etablerats. Vi började podda Hej domstol! 2005, dvs. att vi efter varje program klippte fram ett specialprogram utan musik (detta pga oklara Stimavtal). Jag fattade inte då varför jag skulle utföra ännu en arbetsuppgift – ändamålet framstod som dunkelt för mig – men när jag nu med en viss regelbundenhet stöter på tjugotreåringar som berättar att de lyssnat igenom alla Hej domstol!-poddar och frågar varför det inte finns fler, så är jag glad att jag lät mig övertalas.

Så ja, nu mer än nånsin känns radio som ett angeläget format. Särskilt tydligt blev det häromdagen när jag förstod att Trafikverket har en informationschef som heter Lennart Hellsing. Hade jag bara haft ett radioprogram att dumpa alla infall i, hade jag genast skrivit ihop en vers ungefär så här:

Lille Vägverkar-Lelle ville informera:
Ta det lugnt i trafiken när ni ska transportera!
Dinkelidunkelidatt!
Risk för halka i natt!
Håll i dig bak din ratt!
Annars blir du platt!
Dinkelidunkelidoj!
Och det är inte skoj!
Oj oj oj oj oj!
 

Sånt har jag ingen anledning att göra nu eftersom jag inte har nåt forum för slikt trams.

Referenshumor för både/varken unga och/eller gamla del 1.

Eric den läspe och Saade.

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén