Ja, det var ju längesen vi slutade vara petnoga med att det verkligen måste vara memoarer i den klassiska bemärkelsen (= gammal farbror eller tant tecknar på ålderns höst ner alla sina framgångar eller, om de heter Ingmar Bergman, sin avföringskonsistens). Det kan lika gärna vara biografier över fotbollslag eller popband – allt som har ett någorlunda dokumentärt innehåll och som fått en vitsig titel, gärna anspelande på nåt teveprogram eller visa memoarobjektet gjort sig skyldig till och/eller gammalt mossigt talesätt.
Bengt Grive hette en man som visste olika saker om sport och som berikat svenskan med orden ”mörkvitt” och ”blåbärsrisgrönt” (använda för att beskriva konståkerskors dräkter i en tid när folk fortfarande hade blyertsteve). Han har tydligen också berikat världen med boken Resor med Mål. Förstår jag saken rätt så skildrar den olika maträtter Bengt hann äta på olika platser i världen (bland annat skriver han en lång harang om nypotatis).
Det versala m:et kan man fundera över; ordet ”mål” har ju många betydelser (maträtt, destination, juridiskt ärende, själva konstruktionen som man ska placera puck och boll i) men ingen av dem stavas ju traditionellt med stort M. Vad syftar alltså titeln på? Kanske gör Grive resorna i en bil som heter Mål? Fast varför sitter han då i en tågkupé? Är det månne hans resekamrat? Är Mål alltså ett egennamn? Mål Olofsson? Mål Spektrum?
En man med ett skägg
Anna: teorin är inte helt tillfredsställande. För inte brukar väl heller "målning" skrivas med begynnelseversal?
Rikard
Hej Kalle,
Vad blev det för namn på din son i sista änden?
Har ni inte bestämt ännu måste jag föreslå Robert. Alltså Robert Lind (i Kramfors).
Käckt, eller hur?
En man med ett skägg
Rikard: nja, mina söner har sin mors efternamn så effekten hade ändå inte uppstått. Men principiellt en jättebra idé förstås. Mina söner heter Leonard Cornelis, Samuel Beppe och Julius Fritiof.
Anna K.
Haha underbart! kanske har dom bara skrivit fel och det ska vara: Resa med Målning, och så handlar det om att han reser runt med sin målning.
Mårten
Ibland skriver man helt enkelt alla orden i en titel med stor bokstav, undantaget ord som "och", "men", "med" osv. Det ger den aktuella versaliseringen till Grieves memoartitel.
En man med ett skägg
Mårten: nja, "ibland" "gör" "man" visserligen det, men beprövat innebär inte alltid korrekt eller att rekommendera. Det som är accepterat i anglosaxiskan är tämligen ovanligt i svenskan, så pass ovanligt att det ser konstigt ut och väcker förvirrande frågor om det faktiskt är ett egennamn som avses. Vilket jag nog ändå trots allt, efter en del rådbråkande, gissar att det inte är.
Eskil Jönsson
Här några tips på fler finurliga memoartitlar från sportens värld:
HIF-målvakten Rio-Kalles "Greppet direkt", liraren och folkparkssångaren Nacka Skoglunds "Jag hänger me", travkusken Sören Nordins "Spänn banden" och biografin "En skånsk Samuraj" om MFF-legendaren Bosse Larsson.
Köpenick
Grive har även skrivit Glitter och Stänk samt Blå Gula Guld, där man förutom mystiska versaler även bjuds på en gedigen sär skrivning.
I sina tämligen förströdda böcker berättar Grive bland annat om hur man skulle bära sig åt för att bli kompis med den albanske kommunistledaren Enver Hoxha, om bordtennis som undergroundsport för såväl springpojkar som hovsångare och akademiker och om hur hans gode vän Jacques Tati ville köpa Hasse Jeppson till Stade Français.
Grive är också mannen som i samband med den allsvenska vårpremiären 1955 skrev en artikel åt Aftonbladet vilken försågs med rubriken "Kalmars ölänning smet från match / blev barnmorska i egen ladugård". Den hade full täckning i texten.