(”Gubbar” används här med den mindre etablerade betydelsen ”folk som var lite mer i ropet Förr än vad de är Nu” och är alltså inte könsbestämt.)
Dymmelonsdagen tillbringade jag delvis i Lund, där ett pilotprogram spelades in efter brittisk förlaga. Olika intelligenta och verbala människor samt jag satt och diskuterade obskyra men fascinerande fakta. Jag kände mig som en enkel påg från landet, trots att jag i själva verket är en enkel påg från småstan, i sällskap med På spåret-deltagare och Parlamentet-ledamöter.
Min nervositet släppte dock en smula när vi satt backstage och mitt öra plötsligt nåddes av en diskussion jag kunde relatera till. Ämnet var ”vad i helsicke gör Staffan Ling nuförtiden?” Likt en magnet till en grupp journalistutbildade järnfilsspån drogs jag in i samtalet, kompletterade det med Stadskampen och den bortglömda thrillerkomedin Guld som Ling gjorde nån gång på åttiotalet (starring Svante Grundberg och Björn Wallde).
Diskussionen togs snart till än mer avancerade nivåer när Anna Charlotta Gunnarsson kastade in brandfacklan ”och vad gör förresten Lena Maria Gårdenäs nuförtiden?” Vi stod alla svarslösa.
Jag minns själv Gårdenäs framför allt för Repmånad, där hon var den hittills enda någorlunda jämnåriga dam Lasse Åberg får i slutet. Tidigt åttiotal hade hon egen TV-show – lite halvfinurligt döpt till ”Lena Maria Gårdenäs show” – och hade innan dess även en fullt fungerande musikkarriär.
Men vad hände sen då, satt vi tillsammans och undrade. Inga svar gavs och vi trillade väl så småningom in på nåt viktigare (”Vad hette Julius sidekick i Discotaket?”).
Döm därför om min förvåning när jag några kvällar senare tittar på Timmy Lamm med mina söner. Timmy Lamm, för er som undrar, är en spinoff på Fåret Shaun, båda två från samma leranimationsfabrik – Aardman – som gav oss Wallace & Gromit. Timmy Lamm är välgjorda och rätt fnissiga småfilmer om ett gäng lantdjur som går på dagis, och har ett soundtrack som är förhållandevis icke-enerverande:
Timmy – hej Timmy
är ett litet lamm som vill testa allt
Timmy – hej Timmy
Han kan ställa till det som ingen ann’
Timmy lämnar hemmet för att se sig omkring
När det gäller bus då är han bäst
Han leker med vänner så ofta han kan
och han trivs och tycker livet är en fest!
Medan barnen såg på filmen tittade jag på själva dvd-fodralet. Jag har alltid varit mer intresserad av extramaterialet. Vem visade sig alltså ha skrivit den svenska texten till Timmy-jingeln? Vem visade sig vara kvinnan bakom raden ”när det gäller bus då är han bäst”? Jo – allas (eller de flestas (eller en dels))) våran Lena Maria! En googling visar att filmdubbning mycket riktigt varit hennes inkomstkälla under den senaste räckan av år. Så nu vet vi det.
Det är kanske inget scoop i Watergateklass. Men det är ett litet litet oansenligt faktum som gör min värld något tydligare och mer lätthanterlig.
Clas
I mina öron låter det som en svensk variant på IQ – ett av de mer intelligenta programmen från England just nu. Skulle sitta fint.
Magnus
Clas menar såklart QI, men det är ändock lockande med en svensk variant.
Fyller Hr. Lind i så fall Alan Davies roll?
Övriga inside-scoop mottages tacksamt.
Thomas
En svensk variant av QI vore fasansfullt. Vem skulle ta Stephen Frys roll? Özz Nujen? Viggo Cavling? Bespara oss detta skräckscenario och visa de lärde i Lund i repris i stället.
Urban
Härligt att du är igång igen.
Men du duckade (eller sköt upp) den stora frågan: Vad gör egentligen Staffan Ling nuförtiden?
Om någon vet det måste det ju vara du. Eller möjligen Wikipedia.
U.J.
Mathias
Vilken spaning! Jag går och sjunger på "Timmy"-låten en hel del och har funderat en del över texten. Kan inte låta bli att dra paralleller till drogpropaganda och promiskuösa aktiviteter (ett litet lamm som vill testa allt). Ja livet är tydligen en fest också, men det är främst det där med att testa allt jag fastnat på. Jag undrar vad Ann Ekeberg skulle sagt om den här låten…
Tack!
David
Hah, tänkte först att jag var ensam om att dra QI-parallellen innan jag såg kommentarsfältet. Jag vet inte riktigt hur jag skulle ställa mig inför en potentiell svensk variant heller. Vore intressant att se, då jag verkligen älskar QI, samtidigt som det som sagt inte känns som att vi har några bra motsvarigheter till varken Stephen Fry, Alan Davis eller någon av de övriga komikerna.
Tänker mig nu bara Claes Malmberg som Phil Jupitus och Babben Larsson som Jo Brand och vet inte riktigt om jag är helt bekväm med den tanken.
dr. No
Det måste väl vara Striscia la Notizia som är förebilden?
Stoffe
Eftertexterna på Barnkanalens program är för det mesta en lista på folk som tidigare haft stora rubriker (ofta i melodifestivalsammanhang) men nu försörjer sig på dubbning/översättning istället. Det verkar som dubbningsfirman Eurotroll dammsuger Sverige efter såna.
LK
Du blev drabbad av Trumanfenomenet Kalle! Det är när livet känns som en film. Man kan komma att tänka på någonting (eller stöta på någon/något) för första gången på vääldigt länge, för att en förbluffande kort tid därefter stöta på det igen. Ordet taget efter "Truman Show"
Peter Wiren
I slutet av nittiotalet jobbade gårdenäs bakom kassan på cityterminalens pressbyrå i Stockholm. Hon var jättetrevlig och saknade helt den bitterhet man kunde förmoda ett fall från tv-stjärna till expedit kunde leda till..
Peter
Discotaket! Med han Julius från Malmö… Har diffusa minnen att jag såg det och tyckte det var tråkigt (jag var för lite för liten för att greppa det här med disko). Sidekicken minns jag också…jag har för mig att han var en lite äldre herre med mustasch. Jag minns att jag tyckte att Julius och sidekicken påminde om Tintin och Kapten Haddock… Namnet minns jag inte.
/Peter
Peter
http://www.youtube.com/watch?v=Z0ZTPXnoYDM
Anonymous
Min första tanke var att LMG (eller någon som var väldigt lik henne) arbetade på Pressbyrån på Centralen för ett antal år sedan. Så får jag det bekräftat här. Man tackar.
Anonymous
Minns fragment ur signaturen:
…bjuder vi in
Julius och Finn…
Det var alltså Finn Albert som var den fete gubben!
Vi barn tyckte det var jättekonstigt att en sån gubbe skulle vara nån slags auktoritet på DISCO. Dessutom uttalade han det "nya" tangentinstrumentet Synth, som:
Syn- (som i synsinnet)
Te – (som i drycken)
Se- (som när man använder synen)
I- (långt i!)
Sr. (skånskt ordavslut)
…vilket fortfarande ställer till det för mig, eftersom jag tvångsmässigt måste säga det högt, varje gång jag ser ordet i skrift:
"Syn-te-se-i-sr"
Och när jag förklarar är det ingen annan som minns Julius och Finn på ett tak i en studio i Malmö. De tror att jag driver med dem, när jag förklarar upplägget med den märkligt ocoole gubben på låtsasdisco.
Peter
Finn Albert!
Anonymous
När jag var en liden påg trodde jag (innan jag sett filmerna) att det var Julius som spelade Luke Skywalker i Star Wars och när jag ser youtube-klippet ovan, så inser jag fan att jag var något på spåren…
Julius ÄR Mark Hamill!!!
J
Anonymous
Sent åttiotal drev hon en salong med bland annat zonterapi på Råsundavägen i Solna.
/Heliotropen