Om Kalle Lind och andra gubbar

En motsägelsefull man.

Det är djupt tragiskt att jag, just som bloggen flyttar och allt borde få en nytändning, sitter överlupad med annat arbete. Men som med allt arbete har jag i alla fall vunnit några oanade insikter (när jag jobbade på häktet upptäckte jag till min förvåning att jag visste hur man tar polisgrepp, när jag jobbade i storkök insåg jag att jag inte vill laga mat). Eftersom det arbete jag just nu utför tvingade – ”tvingade” ska nog stå inom citattecken – mig att göra lite research på Jokkmokks-Jokke, så har jag just gjort insikten att Jokkmokks-Jokke var en motsägelsefull man.

Det finns väl redan en motsägelse i att han kallades Jokkmokks-Jokke när han hette Bengt Johansson och var från Djupbäck (som för all del ligger i Jokkmokks kommun). Men ännu mer komplex framstår karln när man bläddrar i hans memoarer, som är en orgie i klassiskt svenskt armod, dessutom tjälfruset:

Det enda invånarna i dessa kåkar var rika på var ungar.

Mor var värd ett bättre öde. Far med förresten. Undergivet böjde de sig inför fattigdomsoket. Strävade utan nämnvärda förhoppningar om att tillvaron skulle bli bättre varken för dem själva eller deras barn.

Det hade blivit fem skolår vilka trots lång skolväg och bristfällig undervisning gett mig så mycket att jag åtminstone kunde läsa, skriva och räkna.

Jag slet fruktansvärt för att hugga tjugofem timmerstockar om dagen, vilket var nödvändigt om jag skulle komma upp i till en dagspenning som det gick att leva på. Arbetet var naturligtvis alldeles för tungt för en tolvåring.

Hur ofta hände det inte att jag grät mig till sömns på kvällarna därför att det värkte i hela kroppen på mig av det alldeles för tunga arbetet.

Så vad heter då denna skildring av elände, elände och elände? ”Helvetet på jorden”? ”Man kan lika gärna dö”? ”Totalt jävla mörker”? Inte då. Då känner ni inte Jokkmokks-Jokke.

Föregående

Så var det med det lilla helgonet 2.0: vers 5.

Nästa

Så var det med det lilla helgonet 2.0: vers 6.

13 kommentarer

  1. MrArboc

    Han kom inte från Vuollerim (notera stavningen!) utan från en by som hette Djupbäck – som också ligger i Jokkmokks kommun. Hans "riktiga" efternamn var med andra ord taget, han föddes Johansson. Dessutom var han inte same trots att han uppträdde i samedräkt, något som knappast skulle accepteras i dagens Sverige. Jämför Carola och lappmössan…

    http://www.kuriren.nu/arkiv/2008/03/06/Tidningsartiklar/3307392/Stj%E4rnglans-%F6ver-Kiruna.aspx

    Jag råkar veta detta eftersom jag är född/uppväxt/boende i Jokkmokk, inte för att jag är speciellt förtjust i hans musik.

  2. Peter

    Hur får man bort den irriterande menyn?

  3. En man med ett skägg

    MrArboc: du har rätt. Jag slarvade. Men Djupbäck ligger, efter vad jag förstår, en bit ifrån Vuollerim (med lappländska mått mätt). Jokke föddes som Johansson, bytte senare namn till Djupbäck men kallades hela tiden Jokke. Samedräkten är ett fascinerande faktum. Jag kommer att tänka på Rockande samen – var han same eller var det maskerad där också? Det hela går att jämföra med traditionen med minstrel shows i USA, där vita smörjde skokräm i ansiktet och låtsades vara svarta. Stor underhållning då, mer tveksamt nu.

  4. En man med ett skägg

    Peter: ledsen, har ingen aning. Är inte så orienterad på Djungeltrumman ännu.

  5. David

    Jag vore inte mig själv om jag inte postade följande länk, till fromma för alla och en var som följer gubbologin å denna blogg:

    http://katastrofalaomslag.blogspot.com/2011/03/jokkmokks-jokke-och-hildur-vagen-hem.html

  6. David

    Jag vore heller inte mig själv om jag inte även gav er denna länk:

    http://katastrofalaomslag.blogspot.com/2010/04/jokkmokks-jokke-jag-sjunger-av-gladje.html

  7. MrArboc

    Jag tror att den rockande samen var same på riktigt, men kan inte svära på det.

  8. Elin

    Haha man får insikter på de mest otippade ställen. själv insåg jag att jag hatar att åka tåg precis när jag gick av för sista gången en timma försenad

  9. Linus Walleij

    När jag var på repövning i Jokkmokk hade en bekant till en bekant bett oss att lägga blommor på Jokkmokkjokkes grav, så vi frågade på muséet (det finns ett sånt) vart den var. – I Stockholm, vart svaret.

  10. Fredrik Andersson

    En kollega bodde en gång granne med herr Jokke. En berusad vän på besök kastade en kväll om bokstäverna på hans dörrskylt så det blev Komokksjokke. Detta uppskattades inte alls.

  11. Terese

    Du är min idol. Med eller utan skägg. Om jag skulle sett dig på stan skulle jag blivit starstruck och fnittrig.

  12. tompa

    Jag är ganska skitsur. Gillar inte förändringar. Ny bloggsida. Vad ska det nu vara bra för? Jag tyckte den andra var bra nog för mig.

  13. Johan Johansson

    "Tjosan!" har i åratal varit föremål för högläsning i otaliga turnébussar. Själv är jag beredd att hålla med Carl-Johan Vallgren om att detta är världshistoriens bästa bok!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: