Om Kalle Lind och andra gubbar

För övrigt noterar vi också …

… en mycket tjusig pik – en florettstöt, ett nålstick, en sån där japansk dödsmördargrej på axeln som Sean Connery gör i Rising Sun och som får moståndaren att segna ner på en promilles hundradels nanosekund – i Niklas Orrenius artikelsamling Här är allt så perfekt (2011).

Orrenius har varit ett av de främsta skälen att prenumerera på Sydsvenskan de senaste åren. Lågmält, nyfiket och moraliskt konsekvent har han närmat sig Sverigedemokrater, flyktingar och de där frågorna som kräver komplexitet och inte gapighet. Åsikterna och människorna bakom. Siffrorna och ödena.

I ett kapitel i nämnda samling intervjuar han Pär Ström, mannen, maskulinisten, martyren. Intervjun har några år på nacken och Ström har ännu inte kläckt det epitet som han idag använder om sin världssyn: jämställdismen.

När jag läser nu minns jag att det var när den här intervjun publicerades i Sydsvenskan 2008 som jag första gången noterade Pär Ström; hans claim to fame var ett utspel om pajaspapporna i Astrid Lindgrens böcker:

Alltså, farbror Melker i Saltkråkan. Han är ju helt patetisk. Han ska laga mat en gång och häller i ett halvt paket salt. Vi har Ronja Rövardotter. Pappan är helt klart rubbad. Beter sig som en dåre, medan frun är det sunda förnuftet personifierat. Sedan har vi Emil i Lönneberga, pappan där, han är inte heller riktigt klok.

Redan där kunde Pär Ström avfärdas. Att kalla den bullrige, barnslige, kärleksfulle, stolte och djupt mänsklige Mattis för ”klart rubbad” signalerar att den som diagnosticerar har en förenklad uppfattning om världen. Och att tolka Anton Svenssons snålhet, auktoritetstro och uppfostrarnit – troligen högst genomsnittliga egenskaper bland småländska småbönder i nittonhundratalets begynnelse – som patologiska, tyder även det på grodperspektiv och tunnelseende.

Att Pär Ström ser vad han vill se, och plockar ideologiska russin ur en mångfacetterad müsli, understryks också av hans svar på Orrenius följdfråga:

Prussiluskan i Pippi då? Är inte hon ett förlöjligande av en gammeldags tant?

– Snarare ett förlöjligande av överbeskyddande myndigheter.

Retoriskt sett är det ett bra svar. Varför inte det förlöjligandet är könsbundet när Melkers klumpighet och Antons auktoritetsbrist är det, är visserligen höljt i dunkel, men Pär Ströms svar verkar i alla fall relativt påläst.

I en kommentar till den återpublicerade artikeln, berättar Orrenius i förbifarten att det inte alls var så Pär Ström svarade när Orrenius intervjuade honom. Istället svarade han ”Det är möjligt”, troligen för att han aldrig reflekterat över att världen kan vara full av nyanser och eventuellt för att han inte kände till Prusseluskan.

Det något mer pålästa svaret i den tryckta intervjun la Pär Ström till när han fick korra Orrenius manus. Orrenius var godhjärtad nog att skriva in det. I sin kommentar resonerar Orrenius om huruvida han kanske var för snäll när han gick med på Pär Ströms många ändringar.

Det var han nog. Men han tog skadan igen när han återutgav intervjun och avslöjade sanningen.

Föregående

För övrigt noterar vi …

Nästa

Ifrån Tomelilla till [trinida:d].

5 kommentarer

  1. Stringhyllan

    Ja jag älskar också Niklas Orrenius. Nu har han tydligen bytt arbetsplats till Expressen (där han får jobba bredvid sin brosa). Några reportage av honom i Expressen har jag dock inte hittat när jag i förhoppning om att faktiskt slippa LÄSA Expressen har googlat Orrenius+ Expressen.
    Han var en flitig kund i min bokhandel också, nu var det längesen han var här. Kanske har han flyttat till Expressenland?

  2. Stringhyllan

    Ja jag älskar också Niklas Orrenius. Nu har han tydligen bytt arbetsplats till Expressen (där han får jobba bredvid sin brosa). Några reportage av honom i Expressen har jag dock inte hittat när jag i förhoppning om att faktiskt slippa LÄSA Expressen har googlat Orrenius+ Expressen.
    Han var en flitig kund i min bokhandel också, nu var det längesen han var här. Kanske har han flyttat till Expressenland?

  3. Arrug Slahmag

    Har sagt det förr och säger det igen:

    Pär Ström var roligare när han imiterade Birgitta Dahl i Helt Apropå.

  4. tompa

    Nu ska man ju inte göra sig lustig över andra människors utseende. Det är lågt och tarvligt. Dessutom kastar jag om inte sten så åtminstone grövre singel i glashus.
    Men nog skulle man rent teoretiskt kunna tänka sig att det finns ett samband mellan Ströms uppenbarelse och det faktum att han har lite svårt för kvinnor.
    Jag påstår inte att han framstår som bitter, sur och kränkt för att han inte får ligga. Eller…jo, det gör jag nog.

  5. Mikael

    Det hade varit roligare om det var Benny Haag som svarade ”det är möjligt”.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: