Om Kalle Lind och andra gubbar

Kamelbollar.

Jaha, så kliver vi in i en sån där period med s.k. ”arbete” igen. Det ska göras radio och skrivas bok och filas på treatment och varas pappaledig. Just för stunden finns ingen tid för djuplodande analyser av Jacob Dahlins tonade glasögon eller konflikten mellan bröderna Per-Evert och Sven-Bertil eller ens nån trevlig gammal Katie Rolfsen-anekdot.

Ni får nöja er med en bild på det här godiset:

”Rena öken”, som Robban Broberg hade sagt.

”Tja, inte så puckelryggigt”, som Arne Hegerfors hade replikerat.

Föregående

Låtar som av naturliga skäl aldrig blivit hittar del 4: Lärling – från arbetarhem via 9tp tillbaks till industrin.

Nästa

Pittmönstring.

3 kommentarer

  1. Dvärghundspossen

    Hm, har för mej att det var när jag gick i mellanstadiet som det var poppis med "äckel-godis"… Fanns nåt som hette "öronvax" också minns jag…

  2. Tommy

    Ja, det var väl det där danska BonBon-godiset som hade en förkärlek för äckelnamn.

    När det gäller kamelbollarna blir jag lite fascinerad av att de säljs i 200-pack.

  3. Ola

    jag hade lätt köpt fler såna där om det bara smakat OK, men de är fanken inte det minsta goda, hur rolig förpackningen än nu må vara. .

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: