Om Kalle Lind och andra gubbar

Knutna nävar del 1.


När vi gjorde Hej domstol! insisterade jag flera gånger på att få prata om Knutna nävar. Kulmen kom när vi gjorde specialprogrammet Hej progg! första maj 05, där jag klippte ihop ett inslag på 16 sammanhängande minuter enbart tillägnade några skönsjungande gamla stalinister.

Jag anar att det stred mot flera av de förhållningsregler P3:s musikläggare satt upp för programmakarnas verksamhet. Knutna nävar låter inte riktigt som Evanescence.

Jag är inte ensam om att gång på gång återkomma till Knutna nävar. Peter Birro gör det också.

I Upp till kamp! figurerar en uppenbart Knutna nävar-inspirerad sångkör som får skäll av partiledningen när de sjunger Nationalteaterns ”Ut i kylan” (en låt som idag har en självklar proggstatus, men av ärkerevolutionärerna var flummig och politiskt otydlig).

I Hammarkullen lät Birro skådisen Anders Lönnbro spela en gammal KPML(r):are som döpt sin son till Josef och fortfarande står och säljer Proletären utanför bolaget.

I seriens kanske allra starkaste sekvens sitter r-aren – som naturligtvis hette Frank (efter r:s ordförande Frank Baude) – och tittar på gamla super 8-filmer av sej själv som ung i demonstrationståg, ackompanjerad av Knutna nävars ”Sången om Stalin”.

Vi riktar ett leve
till minnet av Stalin
Den stålhårde kämpen
Vår vän och kamrat

Scenen gavs så klart en extra dimension av att de gamla super 8-filmerna var autentiska. Det var bilder från Lönnbros egen tokröda ungdom som flimrade förbi. Och han hade själv under en period varit med i Knutna nävar. Det är han som sjunger på ”Lär av historien”, den knäppaste låt som spelats in på svenska språket.

Till Creedence ”Proud Mary” sjunger han om hur partiet KFML 1970 splittrades i KFML (senare SKP) och KPML (r). Där tydligen (r) var det bästa av två likadana alternativ.

Nu sedan vi gjort oss kvitt
småborgarna i sosse-KFML
kan vi kommunister börja bygga partiet,
som är vår historiska uppgift och plikt.
Småborgarrevisionister
kan aldrig bygga partiet.
Det lär oss, lär oss, lär oss, lär oss, lär oss historien.

Jag har själv träffat Lönnbro, rentav specialskrivit en roll som kåkfarare i teveserien Häktet åt honom och i en radiointervju försökt förstå den här ilskan i samband med partisplittringen. Partiet var ju inte så fruktansvärt stort; det var en handfull kampkåta göteborgare som tyckte en handfull kampkåta stockholmare var för flummiga och därför bröt sej loss.

Men fortfarande omfattade ju bägge partierna marxismen, leninismen och ordförande Mao Zedongs tänkande.

Det borde vara betydligt mindre skillnad mellan KFML och KFML(r) (senare KPML(r)) än mellan en sosse och en annan sosse.

Så vad var egentligen skillnaden på KFML med (r) och utan (r)?

Lönnbros lakoniska svar: ”Det går egentligen inte att säja idag”.

Men då upprörde det tydligen så till den milda att nybildade KFML(r) gjorde revynumret ”Lär av historien”, kokande av ilska och av hån mot sina förra partikamrater, och sen spelade in skräpet på skiva. Att KPML(r) över huvud taget sysslade med revy är f.ö. symptomatiskt; hur blodröda och järnhårda och stridsberedda de än var, så var dom först och främst göteborgare.

Knutna nävar hade sitt ursprung i Vietnamrörelsen och var alltså starkt förankrade i KPML(r), ett slags partiorkester på samma vis som man har partiledare och partiorgan. Deras uppdrag var att medelst musik ge arbetarna stöd i den förestående revolutionen. Deras uppdrag var absolut inte att sjunga sånger som kunde tänkas spegla någon annan sida av mänskligheten än just revolutionslustan.

Det fascinerande med bandet är hur de lyckas trampa på varenda politisk mina som finns (givetvis sett med ett däst trettiofemårigt perspektiv). De besjöng inte bara Stalin – han som var nästan lika ond som Hitler, världens ondaste man – utan också Albanien (under kalla kriget kanske världens deppigaste land) och Mao.

Fisken behöver vatten
och blommornas rötter jord
Folkets massor måste ha ett kommunistparti

Mao Tse-tungs tanke är solen som aldrig ska gå ner.

Själva grundtonen i Knutna nävars hållning till världen är att de har rätt och att det bara är en tidsfråga innan vi andra ska förstå det. De älskar att beskriva sej – dvs. kommunisterna i allmänhet och (r) i synnerhet – som hatade, fruktade, svärtade, bespottade. De gläds som busungar över att hamna på svarta listor på olika göteborgsvarv och -fabriker, de beskriver gång på gång de som hatar dem som rädda.

Ni är rädda nu,
ni skakar nu,
herrar Volvokapitalister

Det är klart att (r)-arna hamnade på svarta listor. De var ju bråkstakar. De gjorde ju bråket till en livsluft. De såg det som sin rättighet att paja, splittra, förstöra, eftersom deras grundtes var att de hade rätt.

Och det är lika klart att Broströms och Engellaus och Gyllenhammars och de andra göteborgssocietetsfamiljerna inte var det minsta rädda för några skrålande pajsare i snickarbyxor.

http://www.progg.se/ är Knutna nävar ständigt ett av de tre mest efterfrågade banden, jämte Hoola och Nationalteatern. Deras båda LP trycktes på sin tid i kanske tusen ex, deras singlar (”Hallå där bonde”, ”Rickard Dollarhjärta” m.fl.) ännu färre. Intresset idag är alltså inte proportionerligt mot intresset då (även om intresset på det hela taget får betraktas som marginellt).

Hoola och Nationalteatern låg för fan på Svensktoppen och fick grammisar (innan proggrörelsen stoppade både Svensktoppen och grammisgalan). Medlemmarna har dessutom haft framgångsrika karriärer sen dess.

Knutna nävar har aldrig riktigt varit ett stadionband. Få människor har ens nån koll på vad medlemmarna i Knutna nävar hette. De lät antagligen bli att skriva ut namnen på skivomslagen för att inte spela Säpo i händerna (att de skämdes håller vi som osannolikt).

Ryktet säjer att en av kvinnorna sen dess drivit ett livmoderfeministiskt spa med fittformade bassänger att föda i. I övrigt är det svårt att googla sej till nåt väsentligt.

Jag fascineras av det extrema och det distanslösa. På www.progg.se kan man ta del av diverse diskussioner där somliga sturskt försöker urskulda texterna med de vanliga trötta motiveringarna (det var nödvändigt då, det är ändå bättre än i USA, Ho Chi Minh var faktiskt ingen mördare). För egen del har jag svårt att se nåt annat än det komiska.

Komiskt för att det är så tråkigt.

Hur kan nån ens orka fundera på att ge ut en skiva med titeln Stöd de strejkande hamnarbetarna, hur viktig kampen som sådan än var?

Hur ser det ut i huvet på en människa som ger ut dubbelkassetten 10 års i partiets tjänst?

Hur kan det ha funnits människor som sett nån som helst skönhet, nåt som helst eftertraktansvärt, i kolchoser och rödgardister?

Hur kan nån ha åkt till Kina och sett en miljon människor klädda likadant, läsande samma bok, och känna att precis så där vill jag att det ska vara?

Och hur kan de ha trott på sej själva när de på fullaste allvar pratade om revolutionen som de snart, snart, snart skulle göra?

Det viskas i väster och öster, hör du det inte, Kamrat?
Det är borgarnas skrämda röster, hör du dem inte Kamrat?
[—]

Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti!
En kampstat med ledning som inte förråder,
med hängivna klasskämpar i!
Vår samlade vilja, vår medvetna förtrupp
som leder till seger,
vår väldiga kamp.

Vår stolthet, vår ryggrad, vårt hjärta, vår hjärna,
är arbetarklassens eget parti!

Föregående

Amoraliska barnboksfigurer.

Nästa

Ode till en grannkanal/ grann kanal.

22 kommentarer

  1. Fritte

    Anledningen till att det inte kommit några kommentarer på det här inlägget är antagligen att ingen orkade läsa hela. Men det gjorde jag och tackar dig, Kalle Lind, för lite know-how kring proggen och KPML (r). Jag får väl närmast betraktast som en novis i den branchen, jag som nynnar med lite förstrött till Jan Hammarlunds ”Jag vill leva i Europa” nån gång i kvartalet.

  2. Dennis R.

    Ett intressant och informativt inlägg, Kalle Lind! Det var kul att få bekräftat att det var Anders Lönnbro som sjöng på skivan.
    Det har jag i och för sig alltid misstänkt, i och med att jag såg honom sjunga den på scen, på ett KFml(r)-möte i Stockholm våren 1971.

    Han såg rätt märklig ut, stod längst fram på scenkanten i blåjeans med ena handen i fickan och sina mörkar ringar runt ögonen och stirrade ut på oss i publiken medan han sjöng.
    På samma föreställning skämtade några skådisar, jag tror den ena var Viveca Warenfalk, om hur duktig ”Lellefar” Stalin varit som satt en ishacka i skallen på sin rival Trotskij.

    Mvh
    Dennis R.

  3. Anonymous

    Ja, nävarna var ett jävligt speciellt och delvis bisarrt band. Å andra sidan, bortsett från just de galna hyllningarna till olika diktatorer (hade de funnits ett par år till efter 1973 hade de väl hunnit med en hyllningsskiva till Pol Pot av bara farten…) så är vissa av låtarna, som ”Det är något konstigt med friheten” och ”Hundra procent” låtar som borde tillhöra de absoluta proggklassikerna.

    ”Tacka Gud du är lycklig du
    som fötts i en demokrati
    Här får du arbeta, här får du lön,
    här får du vara fri
    Det är den bästa av alla världar
    och här trycks ingen ned
    Men det stämmer inte med verkligheten
    och inte med det du ser

    Refr.
    Det är något konstigt med friheten
    något konstigt med friheten
    När du och kamratena kräver den
    så finns den inte för er”

  4. Anonymous

    Kalle Lind.
    Jag trodde fan mer om dig,

    ”Dom besjöng inte bara Stalin – han som var nästan lika ond som Hitler”
    Du har blivit så blåst, förstörd av högermedia,

    visst stalin kanske inte gjorde de bästa av alla val, men innan du skriver saker kanske du borde läsa på lite, och inte använda tomma klyschor.

    googla ”sanningen som kom bort” med Mario Sousa,

    han slår ner professorer som sitter och talar ont om stalin, han har läst alla dokument. hoppas du inte ser mig som en idiot som vill slå dig på fingrarna,
    men jag trodde fan bättre om dig.

    Andy
    kompisviet@hotmail.com

  5. Kalle Lind

    Andy: jag vet inte riktigt vad du hade för föreställning om mej. Att jag gillar kallhamrade diktaturer uppbyggda på teoretiska femårsplaner, terror och skenande paranoja? Det gör jag inte. Jag ogillar diktaturer, oavsett var dom placeras in på en höger-vänsterskala.

    Jag tycker inte det är särskilt intressant att – på nyliberalt vis – gradera ondska. Just formuleringen om Världens Ondaste Män är en smula sarkastisk. Det finns ju numera en statlig myndighet, Forum för levande historia, vars syfte är att förklara att nazism och kommunism är Precis Lika Farliga. Som om det är intressant. Och givetvis tar man inte upp företeelser som kristendom, kapitalism eller kolonialism vars händer så klart är rena och mjälla.

    Men oavsett vad Mario Sousa säjer kommer jag nog att vidhålla att Stalin var en otrevlig rackare, och att det är fullkomligt bisarrt att man i den relativa demokratin Sverige för trettifem år sen valde att dyrka honom som en jesusfigur.

    Det finns ju en och annan insatt som har en divergerande uppfattnig visavi Sousa.

  6. SW

    Tack för ett intressant inlägg. Kan till viss del dela kritiken av stalinismen, men jag är själv kommunist, och tycker att man absolut måste göra en distinktion mellan kommunism och stalinism.

    Och trots de uppenbara bristerna med Knutna Nävar står sig en del låtar. Som ”Det är något konstigt med friheten” (som för övrigt spelades i P3/P4 häromdagen).

  7. Andy

    ok kalle du fick mig, jag erkänner, jag tog det lite väl hårt,

    klart som fan att stalin gjorde otrevliga saker, och att det är fel att hylla honom som jesus, själv tycker jag att stalin har bra teorier, men inte hans tilvägagångssätt

    kommunismen som var i öst, var inte kommunism, det var det i kanske en dag, i början, men fan inte mot slutet, kommunism bygger på gemenskap och att ingen ska svälta eller lida.

    forum för levande historia tar upp brott som gjort i kommunismen, men det stämmer inte, dom tar upp brott som är gjorda i kommunismens namn.

    för att förklara femårsplanen snabt så var det ett gäng mattematiker som skrev den, skickade ner den till minsta arbetare, som ändrade om den, och sen upp till toppen igen, och ner igen till den stämde så bra som möjligt,

    under deppressionen i usa så byggde sovjet hus och landet gick jävligt bra,

    sen att de sket sig har man ju olika tankar om, att ryssland redan från början var ett toppstyrt efterblivet land redan under tsar-tiden, och sen korruption från toppen,

    sovjet stod inte för vad kommunism är, sovjet kallade sig kommunister ända till graven,

    du gav mig ett bra svar och det uppskattar jag, tack kalle

    Andy
    kompisviet@hotmail.com

  8. Anonymous

    Ett mycket bra och intressant inlägg. (även om jag nu måste stå ut med att min egen far fnissandes spelar Knutna Nävar jämt och ständigt efter det att han lyssnade på Hej Progg.)

    Kul att betrakta denna ganska sjuka politiska period i Sverige (Dyrkan av Stalin och de maoistiska sektlika rörelserna) med utgång från musik.

  9. Anonymous

    När kommer del 2 om KN?

  10. Andrea Doria

    Knutna nävar dök upp i mitt liv för 15 år sen via en polare som var (r):are. Vi lyssnade på Sången om Stalin och Lär av historien och garvade. Däremot var det andra låtar som var mer bra än skrattretande – och det tycker jag än i dag.

    Om jag inte är alldeles felinformerad (var länge sen jag hade albumet till hands) är De svarta listornas folk delvis baserad på på äldre dikter, och exempelvis titelspåret är skrivet på tettiotalet och handlar alltså inte om (r):arna själva.

    Det är också de låtarna som är bäst – Hundra procent, Greppet hårdnar, Hör maskinernas sång.

    Sen kan jag inte låta bli att gilla Strejken på Arendal, trots att den egentligen är fånig. Den handlar ju trots allt om en vild strejk, en av de vackraste företeelserna på arbetsmarknaden över huvud taget.

  11. Andrea Doria

    För övrigt tyder ett par av svaren i nasseforumet Nordisk.nu:s tråd om Knutna Nävar på att de använts som tortyrmetod i krigsfångeträningen i lumpen!

    "Ursprungligen postat av parabellum Visa inlägg
    Poesi! Det var denna låt som de spelade under fångförhören i lumpen. Fick sitta, ligga och stå i typ 9 timmar undertiden som den här "poesin" spelades.

    Kommer aldrig att lyssna på den igen – någonsin!
    Jo, det var verkligen ingen trevlig upplevelse! Kommer förevigt koppla den låten till när man stod där med bakbundna händer och huva"

    http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=23882&page=3

  12. Bogey

    Intressant inlägg för den som var med på den tiden. Jag hittade hit via länken om Hollingworth.

    Jag tror också att det var Anders Lönnbro som sjöng på skivan, men jag tror inte att han var medlem i bandet. Åtminstone inte vid de tillfällen jag såg bandet. Då höll han mer på med skådespeleri.

    Förebilden för kören i Birros Upp till kamp var inte KN utan Spartacuskören. Vera Pettersson som spelade körledare var så även i verkligheten. Den konflikt som uppstår mellan parti och kör var också verklig. Den handlade t ex om kören skulle delta i partiets första maj-tåg Röd Front eller inte. En självklarhet för partiet, men inte för alla i kören.

    Kulturarbetet i (r)-kretsen höll en rätt god standard på 70-talet. Knutna Nävar var musikaliskt duktiga även om en del text var plakatpolitik. En av medlemmarna, jag skall inte nämna hans namn här, utbildade sig senare till operatenor. Andra namn som är mer kända är ju skådespelarna Sven Wollter, Maria Hörnelius, och Wiveka Warenfalk.

    Mycket tok på den tiden som inte går att försvara, men kanske förklara. De flesta som jag lärde känna hade dock ett genuint engagemang mot världens orättvisor. För många startade det liksom för min del i ett stöd för Vietnamns folk mot den ockuperande stormakten USA.

  13. Hed

    Hm jag tänkte mest lämna en kommentar om att det inslaget är ett av mina favoriter och vi lyssnar ofta till det hemma men nu när jag läst runt i kommentarerna känns det lite fånigt att bara skriva ”hej jag gillade det” men jag gör det i alla fall..
    e. du har en bra radioröst.
    Så.
    Hej.

  14. Per

    Det finns inget som kan mäta sig med Knutna Nävar i sådan fantastisk övertygelse och inlevelse. Har själv framfört några av deras alster på antalet fester. Fick mig för första gången till livs deras musik runt 1990 som ung 20-åring och sen var jag helt såld! Dom trodde verkligen på att revolutionen var nära förestående.

    Förutom det som nämnts här så var I alla länder en favorit. Nu finns en hel del på YouTube har jag märkt till min glädje. Har träffat 2 av dom som var med. Agneta som bodde i Uppsala då och som sysslade med naturliga förlossningar, samt Lars Gerdin som fortfarande är med i r (nu KP) och jobbar på Volvo i Göteborg. En kvinna bor visst i Alingsås också men henne har jag aldrig träffat tyvärr.

  15. Anonymous

    Andy: ”kommunismen som var i öst, var inte kommunism, det var det i kanske en dag, i början, men fan inte mot slutet, kommunism bygger på gemenskap och att ingen ska svälta eller lida.”

    Ge mig ett enda exempel där en kommunistregim har lyckats med motsatsen.

    ”forum för levande historia tar upp brott som gjort i kommunismen, men det stämmer inte, dom tar upp brott som är gjorda i kommunismens namn.”

    Samma sak med nazisterna då, eller?

    He,he,he! Jag ger mig bara den på att du är av den åsikten att ryssarna aldrig var i Ungern 1956, heller! Det var säkert bara amerikansk propaganda och svensk radio!

  16. Anonymous

    Hej!

    Det är något konstigt med friheten:
    http://www.youtube.com/watch?v=xglwGc0gIlY&feature=PlayList&p=BB0B9C8B596373E3&playnext=1&playnext_from=PL&index=3

    Hallå där bonde:
    http://www.youtube.com/watch?v=N50LekSfcd0

    Två länkar som visar att din beskrivning av knutna nävar är grymt vinklad.

    Man skall också komma ihåg hur situationen såg ut i världen när det begav sig…

    Du skulle inte stått på Vietnams sida antar jag?

    Opa

  17. Kalle Lind

    Anonym (senast i raden): min beskrivning är vinklad till skillnad från … Knutna Nävars texter? Jag tillhör dem som hävdar att ALLT är vinklat, att objektivitet är en myt och att det inte ligger något problem i detta så länge man nogsamt redovisar sin egen ställning.

    Låtarna du skickar länkar till har jag koll på sen innan, och jag vet inte riktigt vad de ska bevisa. Knutna nävars – och över huvud taget tokvänsterns – analyser var många gånger korrekta: den svenska blandmodellen gjorde inte alla lyckliga; såssarna tappade nog ett och annat ideal på vägen till makten; Franco, Pinochet och den grekiska juntan var otäcka figurer; USA:s inblandning i formliga slakter jorden runt var lika motbjudande då som nu.

    Men tokvänsterns analysmodell att om mina fiender är dumma så är deras fiender snälla (USA är dåliga alltså var Stalin bra) är inget annat än infantil. Då som nu.

    På samma vis är den persondyrkan som var förhärskande på yttersta vänsterkanten (Knutna Nävar gjorde högst underdåniga låtar om Ho Chi Minh, Mao, Stalin) oförenlig med min världsbild. Ja, religionen är ett opium för folket, så låt oss därför för jösse namn inte ersätta jesusikonerna med andra avgudabilder.

    Likaså finner jag våldsromantiken inom KN:s och deras partikamraters skrifter unken. Våld må vara rättfärdigat i yttersta nödfall, men det är fanimej aldrig nåt att vara stolt över.

    Jag skulle gissningsvis ha stått på Vietnams sida när det begav sej. Jag är rädd att jag t.o.m. skulle ha anslutit mej till någon av kommunistfraktionerna. Men det är en hypotetisk frågeställning.

    Med sjuttitalistens perspektiv tycker jag naturligtvis fortfarande att Vietnamkriget var grymt och orättfärdigt, att USA:s presidenter var en skara skurkar och att det är en vacker berättelse om ett litet folk i periferin som reser sej mot en stormakt. Men åter igen: bara för att USA var kräk så var inte vietnameserna gudalika.

    Jag gillar nyanser. Life is a many splendoured thing. Om man känner slarvigt på en kokosboll blir man kladdig om fingrarna. Utan tvivel är man inte klok.

    Allt det här är så klart lätt för mej att säja trettifem år senare. Men det fanns de som sa det redan då. Tage Danielsson sa t.ex. allt i stycket ovanför. De är värda betydligt större respekt än de som stod och gapade.

  18. Jonathan

    Jag vill bara tacka för detta inlägg, intressant och rolig läsning!

    Vissa från KN låtar är faktiskt helt fantastiska, är svag för Rickard Dollarhjärta.

  19. Oskarenator

    Går det att på något sätt få tag på specialprogrammet Hej progg?

  20. dr. No

    Hur roligt du än skriver finns det ingenting som slår kommentarsidorna här. En eloge till dig för att du i möjligaste mån håller gnabbet vid liv!

  21. Henrik

    Bråken mellan Göteborg och Stockholm grundade sig nog i att göteborgarna misstänkte att de mer akademiska personerna från huvudstaden gjorde någon form av ungdomsuppror. De var barn till priviligierade som hade möjlighet att studera och de var inte intresserade av bli arbetare. Göteborg är ju en gång för alla mer vänsterut än Stockholm. Man hade nog lite hårdare retorik och menade nog på att de var bereda på att verkligen göra en riktig revolution någon gång i framtiden som aldrig blev av.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén