Om Kalle Lind och andra gubbar

Låtar som av naturliga skäl aldrig blivit hittar del 1: Vi skyddsombud kräver vetorätt.


Fria Proteatern glöms ofta bort när proggens historia ska skrivas. De var långt ifrån den gren av musikrörelsen som idag känns hippare än nånsin, flummarna, expressionisterna, de som experimenterade med taktbyten och cannabis. De var inte riktigt lika knäppt sekteristiska som Knutna Nävar.

De var förvisso in i helvete röda och revolutionära. Innan de blev Fria Proteatern var de en popgrupp och några Dramaten-anställda som for till Norrbotten och gjorde en pjäs om de olidliga arbetsförhållandena vid de statliga järnverken. Gruppen hette NJA-teatern, pjäsen NJA-gruppen och det blev ett jävla liv när den gick i teve. Det blev också en barnbok och ”Balladen om Olsson”, där gruppen tog parti för en arbetare som knivöverföll ingenjörn.

Mest kända bland de medverkande var Tomas ”Tintin” Bolme och Stig ”H:son-Larsson” Engström. Anders Linder från Ville, Valle & Viktor var också med inledningsvis.

Greppet att göra pjäser från arbetsplatser finslipades av husförfattarna Carsten Palmaer och Gunnar ”Dr Gormander” Ohrlander. ”Typerna & draken” skildrar bråken mellan Bonniers (”draken”) och grafikernas fackklubb (”typerna”). Grafikerna hade en av de mest hårdföra fackklubbarna, ledd av den stridbare SKP:aren Sture Ring och initiativet till pjäsen kom från facket självt.

Pjäsen går igenom nittonhundratalets strejkhistoria med svartfötter hit och arbetsmiljö dit.

”Bonnieroperan” – ett revyartat nummer i föreställningen – är proggen när den som är roligast, djupt kända spydigheter levererade med i alla fall nån rudimentär form av finess:

Vi är en liten familj
med ganska blygsamma vanor
Vi lever enkelt och anspråkslöst
fast vår familj har anor

Varför ska mänskan jämt
efter guld och ära sträva?
Vi är nöjda med det lilla vi har
Det viktiga är inte att äga

Fast kanske en liten fabrik
i allra största enkelhet

”Bonnieroperan” framfördes av några av gruppens framträdande män. Mia Benson, jämte Bolmes fru Elisabeth Nordkvist den mest profilerade kvinnan, fick sjunga Bonnieroperans antites med den talande titeln ”Vi skyddsombud kräver vetorätt”. En sång lika tråkig som den låter, lika torrt redovisande, lika förnumstigt pedagogisk:

Vi skyddsombud kräver vetorätt
så vi kan stoppa en farlig process
eller förhindra en olycka
som händer på grund av stress

Vi kräver lagar som skyddar oss
mot gas, gift, smygande död
Lagen ska skydda våra liv
och vara oss till stöd

Man sitter som en gisslan
i en skyddskommitté
och kräver förbättringar år efter år
som möts av förstående min
men de gör ändå ingenting
innan en olycka händer

Bolaget vägrar att skydda oss
Därför ska vi tvinga dem dit
Lagen ska vara ett skydd för oss
och inte för deras profit

Notera att budskapet i sticket är så viktigt att det inte ens behöver rimma.

Fria Proteatern är på en gång det bästa – engagemanget, lidelsen, humorn – och det sämsta – testuggandet, självtillräckligheten och, är jag rädd, manschauvinismen – med det vi kallar proggen. De är värda att bevaras för eftervärlden, inte bara för sin lysande Vysotskij-föreställning som nu tydligen tas upp igen för lyckliga stockholmsbor.

Men just ”Vi skyddsombud kräver vetorätt” kan ni glömma i samma sekund ni scrollat er härifrån.

Föregående

Weise och den välutrustade dvärgen.

Nästa

Du har väl blommiga kalsonger på dej, din jävla lyriker!

8 kommentarer

  1. Frank Bonnevie

    Underbart att läsa om en svunnen tid, med idealism och naivitet. Jag har gått igenom de av dina proggtexter som jag hittat och älskar varje rad. Hej Progg, var i sig också ett fantastiskt program. Dock saknar jag något; Frank Gunnarsson och hans program ”Bland pärlor och svin” som gick länge länge, på Radio Göteborb P4. Det borde du sätta dina tänder i. Frank är ju faktiskt rätt så fantastisk och bisarr på samma gång.

  2. Anonymous

    ”Ni volvos höga herrar” tycker jag bäst om bland Proteaterns alster

  3. Anonymous

    Själv har jag en förkärlek för när den stalinistiska disiplinen ska försöka ”svänga”. Bäst exempel är just Fria Pros ”byt ut dom”. Så sur har inte funk låtit varken före eller efter. Sen får man inte glömma Hoolas försök: ”tillbaka”. Fint.

    /Duke DeMonde

  4. Spiring

    När jag ändå är igång med att kommentera gamla inlägg…

    "Fria Proteatern är på en gång det bästa – engagemanget, lidelsen, humorn – och det sämsta – testuggandet, självtillräckligheten och, är jag rädd, manschauvinismen – med det vi kallar proggen."

    Mycket bra karakteristik, som jag gärna skriver under på. (För mig är det Stefan Ringboms trosvissa stämma som är svårast att ta sig förbi.) Förutom… hur jag än rannsakar mitt minne kan jag inte se den här manschauvinismen du nämner. Finns den i sångtexterna? Pjäsmanusen? Eller i skådespelarnas privatliv? Berätta gärna hur du tänkte där, jag är uppriktigt nyfiken.

  5. Kalle Lind

    Spiring: det var nog främst nån gammal intervjukommentar om att damerna i ensemblen aldrig fick särskilt mycket att bita i, som spökade. Så kalla det "positiv särbehandling av otäcka könet" istället för "manschauvinism".

  6. Kikki i NYC

    Jag blir riktigt nostalgisk. Efter detta alternativ till den populärlultursdominerade värld vi lever i nu. Engagemang och glöd framför shopping och porrsurfande.

  7. Spiring

    Kikki: Nu tror jag i och för sig att både shopping och porrsurfande kan utövas med såväl engagemang som glöd.

  8. Kikki NYC

    Hahaha. Jamen jag menar vår tids intressen! Ingen jävel verkar ju tänka på annat än porr och shopping. På proggens tid fanns det åtmimdstone en motvikt. Ja du fattar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: