Om Kalle Lind och andra gubbar

Nä så tusan heller att det görs såna barnböcker idag!


Det har glunkats här i spalterna om att dagens barnböcker censureras/ självcensureras/ försiktigt anpassas efter föräldrars tänkta önskemål att inte låta deras barn konfronteras med den smutsiga sidan av verkligheten.

1971 gav barnboksparet Inger och Lasse Sandberg ut ”Vad är det som ryker?”. Jag tror inte den skulle ges ut i nyupplaga idag. Temat är – eftersom det var sjuttital – röktobak.

Nu är ju Sandbergs så klart inte FÖR tobak – det var man inte ens i sjuttitalets barnböcker – men ämnet avhandlas så explicit att jag ändå tror det skulle sticka i nannygenerationens ögon. Sandbergs andra antirökbarnbok ”Tummens mamma slutar röka” har visserligen getts ut i nytryck (till och med via McDonalds), så man ska aldrig säga aldrig.

Att McDonalds skulle sponsra ”Vad är det som ryker?” håller jag dock för osannolikt. Det antikommersiella budskapet är lite för tydligt för att rimligen falla Lederhausens på läppen.

Barnen Ponne och Cilla kryper runt på en äng och njuter av blomdoft då de plötsligt konfronteras med ett ohyggligt rökmoln. I jakten på rökkällan hinner Sandbergs kommentera utsläppen från industrierna (som de verkar ha ett påfallande förtroende för) …

… och bilismen (som de inte verkar lika positivt inställda till).

Boken glider, på ett mycket sandbergskt sätt, från realism till saga med mycket realistiska inslag. Röken visar sej komma från en drake. En storrökande drake.

”Sluta med det är du snäll, för vi mår illa”, sa Cilla.
”Jag KAN inte sluta, fast jag så gärna vill. Jag bara röker och röker”.


Och så förklarar draken pedagogiskt hur det kom sig att han började röka:

”Jag kunde se ända in i staden.
Och i staden hängde affischer på långa rader.
Affischerna visade mej på stora tuffa
vackra människor som rökte cigaretter.
AHAHA det är så man gör, tänkte jag
och flög hem till grottan och hämtade guld
och köpte 1000 cigaretter”.

Trots flitigt inhalerande uppnår inte draken sitt önskade resultat att se tuff ut. Hans gröna färg blir daskig och han får finnar på nosen. Då får han syn på en ny affisch md en ”halvvacker karl” som ”flinade så belåtet”. Affischen gör reklam för Kungacigaretter och draken inser att han rökt fel sort. Han köper 10 000 Kungacigaretter och röker så att hans älskade Drak-Ulla lämnar grottan.

Nu träder Ponne och Cilla förnumstigt fram och säjer som de sjuttitalsbarn de är:

”Minsta unge vet ju att alla cigarettaffischer
är till för att lura av folk och drakar pengar”.


Efter att ha tittat ner i drakens lungor och konstaterat att de är svarta av tjära, övertalar barnen draken att sluta röka – med ett för tiden anmärkningsvärt ekonomiskt argument:

”Du kan köpa en båt och simfötter och kikare
och radio och småbilar och en hund
och en häst och ett litet hus och godis
och halsband till DrakUlla”.

Och så bestämmer sig draken för att inte vara ”en lurad levande luftförorening” och flyger med barnen på ryggen till Drak-Ulla. Hon blir förstås överlycklig:

”Nu luktar du äkta drake igen
och inte snuskiga cigaretter”.

Som sagt: jag tror inte någon förläggare idag hade tyckt att det vore en bra idé att ge ut den här boken på nytt. Det kan ju alltid finnas nån nymoralistisk förälder som tror att barn bör undanhållas sånt som de ändå ser om de går ut på gatorna. Och så kan det ju alltid finnas nån nyliberal förälder som tycker det är fel att lura barnen att reklam är fult.

Och så kan det för all del finnas nån förälder och nån förläggare som tycker att det är en ganska torftig bok.

Föregående

Barnböcker och mödomshinnor.

Nästa

Avdelningen Osannolika Sammanträffanden: Ulf Olsson och Charlie Norman.

7 kommentarer

  1. Wulfahariaz

    Det röks förstås oerhört mycket mindre även på film och teve numer, oavsett om målgruppen är barn eller ej. Man kan för övrigt undra när det börjar bli dags att byta ut namnen på Tobak- och Sjöskumsvägarna i Hökarängen.

  2. Hans

    Den boken hade jag när jag var liten! Jag förstod inte riktigt vad det där med rökning var (mina föräldrar rökte inte), men tyckte att det verkade spännande.

  3. J-h:n

    Jag hade den också. Och började röka vid 16 års ålder, så som propaganda betraktad var den inte så effektiv.

  4. Dvärghundspossen

    Det är lätt att skratta åt antirök-propaganda, och att den snarast får motsatt effekt… Men vem vet om inte såna där historier ändå smugit sej in i vårt undermedvetna? Rökning är ju som påpekats ovan mycket ovanligare nu för tiden.

    Jag och en kollega pratade om det för ett tag sen när vi tog en sen öl – nu tycker man det är helt naturligt att lokalerna är rökfria, och folk måste gå ut och röka. Även om många gör det, går ut och tar en cigg alltså, är det ju en j-a skillnad mot för bara tio-femton år sen när det var en självklarhet att man steg in i ett rökmoln när man steg in på en bar…

    Går man tillbaks till min barndom så var det många vuxna som satt och rökte i bilen när dom körde, och barnen satt och hostade därbaks. Känns ju himla avlägset numera.

  5. Lukas

    Den som tror att detta med rökning i bilar hör till det förgångna bör nog ta sig en promenad i mina hemtrakter i Malmös etniskt blandade delar. Så många cigaretter i bilar!

  6. Anonymous

    Tobaksrökningen är på väg ut i västvärlden. Det är därför tobaksbolagen försöker värva i n.i.c., i u-länder och drakar. Jag är glad att någon törs säga ifrån om detta!

    /J

  7. ??

    Drive carefully. It is not only cars that can be recalled by their Maker. ....................................................

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén