Om Kalle Lind och andra gubbar

Proggiga barnböcker del 24: Barbapapas skola.


Böckerna om familjen Barbapapa påminner om Bamse i den oheliga alliansen mellan Fantasi (talande djur och sagoskogar; mjuka väsen som kan förvandla sej) och Diskbänksrealism (Krösus Sork driver en textilfabrik; jorden håller på att dö av miljögifter) kombinerade på ett inte alldeles gnisselfritt sätt.

Från begynnelsen franska (”Barbe à papa” är spunnet socker) gjorde familjen Barbapapa sitt intåg i Sverige på (ja, vad fan trodde ni) sjuttitalet. Jag minns serietidningen väl, andra minns säkert Börje Ahlstedts falska falsett i teveseriens ledmotiv. Min grabb har kommit över en vhs-version där jordens otäckaste musikalartist sjunger med sjukligt mycket vibrato:

Barbapapa, Barbamama – goooda och snää-ää-äälla
Barbafamiljen med alla sju barn – åker runt och har det braa-aa

Själva bilderböckerna, som var originalprodukten, utmärks just av de tvära kasten mellan bisarrerier och torftighet. Barbapapas skola hade aldrig kommit i nytryck om det inte vore för de roliga runda figurerna. Här utnyttjar inte Anette Tison och Talus Taylor karaktärernas lekfulla möjligheter ett förbannat dugg.

För att understryka min tes och trötta ut er lika mycket som mej själv återges härmed boken in extenso. Håll till godo och kom inte och påstå att den som surfar in här inte får text för pengarna (P.p. står för proggpoäng.):

Den här morgonen ska tvillingarna gå till skolan för första gången. Barbapapa och hans familj följer dom dit.

Men läraren verkar ha problem med undervisningen. Eleverna är lite väl bråkiga.
Barnen tänker inte på annat än att bråka och slåss, och inget kan man göra!
Några lyssnar dock på musik av Barbalala och Barbastark. (50 p.p.)

Här följer ett uppslag som visar hur föräldrarna i byn drar barnen i öronen, samtidigt som tankebubblor visar hur de vill slå barnen med en hästpiska, sätta dem i ett hårt fängelse eller låta dem straffarbeta med hackor, bojade till fötterna. (1 miljard p.p.)

För att skapa lugn krävs hårda tag. Men Barbapapa tänker på ett annat vis. (100 p.p.) Alla barn är olika (150 p.p.), en del tycker om fåglar, en del föredrar musik eller att rita. (2000 p.p.)

Och för dom som tycker om bilar blir teknik roligt att lära sig. Det blir en lek. (3000 p.p.)

Föräldrarna är inte helt övertygade att Barbapapas idé är rätt, men de vill gärna ge honom en chans och alla barnen åker iväg till sin nya skola.

För de som tycker om dans och musik, finns Barbafins och Barbalalas musikskola.

Vilka instrument som spelas? Blockföljt, harpa och bjällror. (2 miljarder p.p.) Och visst ser rörelserna misstänkt antroposofiska ut? (1 miljard flumpoäng).

Barbaflink undervisar i teknik och elektricitet. (1000 konstig-översättnings-poäng).

I Barbasköns skola får barnen måla på väggarna. (6 triljoner p.p.)

Att dreja är svårt! Man ska inte håna nybörjare, de är ofta känsliga! (12 triljoner p.p.)

Men titta, nu slåss de igen… Barbamama blir ledsen… Men Barbastark är nöjd! Han tycker att eleverna är mycket duktiga i rugby! (1 ziljon p.p.)

Skoldagen avslutas med att alla intresserar sej för skrivning. (1000 p.p.)

Föräldrarna kommer till skolan på besök och de gratulerar Barbapapa.
Barbapapa är glad när den gamla magistern kommer tillbaka och hjälper honom.
Barbabarnen gör geometriska figurer i lekparken.
(500 konstighets-poäng).
Alla har hjälpt till med den stora skolfesten. (2000 p.p.) Det kommer att finnas musik och dans. (3000 p.p.) Man kan köpa saker som barnen har tillverkat (5000 p.p.) samt frukter (100000 p.p.) och blommor (200000 p.p.) som de själva har odlat. (20 ziljoner p.p. x 2)

Hej då och ha ett skönt sommarlov! (1000 töntighetspoäng)

Barbapaporna kan alltså göra precis vad som helst med sina kroppar, dessutom färdas lite som de känner för på jorden och i rymden. De väljer dock att använda alla sina superkrafter till att bygga nån jävla waldorfskola.

Man får säja att det är ett sorgligt underutnyttjande av sina resurser.

Föregående

Rubiner för svin del 8: dumheter då och nu.

Nästa

Med såna vänner …

11 kommentarer

  1. David

    AAAH GUD! Jag dör! Det här var det roligaste jag läst sen jag konfirmerades.

  2. Loka Kanarp

    Det kanske beror på att klockan är 5 på morgonen och jag har inte sovit en blund men jag gråter av skratt!!

  3. teo

    ni gjorde ju en sån här progg-analys av den här boken i hej domstol också vill jag minnas, fast istället för proggpoöng var det ett saftig bröl istället

  4. Kalle Lind

    Teo: vad är det med människor och deras minnen? Jag trodde det var min grej att komma ihåg allt jag sett på teve och hört på radio. Du har alldeles rätt: redan i Hej domstol! gick jag igenom Barbapapa-boken (och dessutom Lotta i Hallonby). Det var under rubriken Hej progg! där vi annars främst spelade låtar.

  5. R

    Hahah 😀 roligaste bloggen som finns 😀 pupillmysteriet garvade jag oxå rejält till här; gömd bakom skärmen ;D

  6. Erik E

    Har du läst alla Verdandis barnböcker? Jag var på vårdcentralen med grabben för ett tag sedan och i väntrummet låg en bok från Verdandi som hette Vad Bosse fick se av Anna-Clara Tidholm. Full med nidbilder av giriga direktörer och lätta kollektivistiska lösningar på alla samhällsproblem. Allt skrivet på vers precis som i böckerna om sprätten.

    Den skulle du gilla. Hade hoppats på att hitta en rogivande genomgång av den här på bloggen, men det verkar inte som att du analyserat just den boken. 🙂

  7. Malin Strid

    Neeeeeej! Du har den nyöversatta texten. Den suger! Gå nu bums och leta reda på en sjuttitalsutgåva. Den är en helt annan kopp te (eller, tja, örtte av den skojigare sorten)

  8. jonas

    Aha, nyöversättning. Det förklarar varför jag inte kände igen citaten. 70-talsutgåvan ligger i en låda barnböcker hemma och av någon anledning vill juniorerna läsa den då och då. Obegripligt.

  9. Terese

    När Barbapapa kom ut som små filmer kunde man ha rätt roligt.

    I en så är Barbapappa så duktig på att med sin arm raka får att han råkar raka även den lurviga svarta barban (han som målar)så att han blir alldeles rosa och sticksig och ledsen. Lyckligtvis bildar de andra barborna en vävstol och spinnrock och ut på andra sidan kommer en lurvig tröja som mamman klipper till i hans form som han sen får ta på sig. Vips är han lycklig igen.

    Jag hade varit skitförbannad.
    En ziljon proggpoäng till lurvbarba? 🙂

  10. Märkligt att nyöversättningen är så konstig! Vi har en bok med den gamla (från 1977, tror jag, av Margareta Schildt).

  11. C

    Läste just denna bok (tryckt år 76/77) för de små människorna i skolan, och tvekade lite nymodigt när texten började handla om att dra barnen i öronen och om att ifall vuxna inte var hårda mot barn så skulle barnen sluta fängelse. Men som tur var fanns det en liten disclaimer längst ned på sidan som förklarade att de vuxna inte visste om att det var förbjudet att slå barn enligt diverse kapitel och paragrafer i Svea rikes lag.. Läste dock inte den för barnen, de kan gott få gå å gruva sig lite över vad som händer om man ritar ett ansikte på kartan över Frankrike eller skjuter pilbåge på läraren (a.k.a mig).

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén