Annars är ju det ultimata buset som jag ser det – streakingen. Det fina med streaking – dvs den urgamla traditionen att ta av sej alla kläder och sen springa som en tokdåre där någon förhoppningsvis kan se en – är att buset främst är på den busandes bekostnad. Det är trots allt jag som riskerar att sätta rövsvettsränder i en polispiket och bli hånad av Batong-Harry.
Jag har varit inblandad i en del streaking i mina dar. Olika nakenkonstellationer har raidat olika skånska samhällen. Till slut utvecklade vi konceptet från att springa nakna till att gå nakna. Fördelarna med detta var förstås uppenbara: man blev inte lika andfådd. Man försöker också på andra sätt piffa upp anrättningen, jag vet att jag har legat naken på en gata i Svalöv.
Jag har gått naken flera kvarter i Lund med en rosa ghettoblaster från 87 på axeln, jag har stått och nakenhoppat på en grävskopa och fått höra av en förbipasserande att jag var bög (en koppling jag fortfarande inte riktigt förstått), jag har naken sett en god naken vän rusa in i en främmande trädgård och cykla runt lite på en flickcykel.
Så småningom försökte vi slå mynt av nakenheten, vilket inte är lika lätt när det handlar om en hårig hundrakiloskoloss med scolios som när det t.ex. handlar om drogade blondiner med fogtätningsmedel i kannorna.
Komikkollektivet Korv heter en humorgrupp jag ingår i och som är aktiva typ vart femte år. 2001 gjorde vi några krogshower i Malmö. I dom spelade jag Nakne Leffe, en teveaffärsinnehavare som sätter nakenheten främst och servicen som dålig tvåa. Råland Ulvselius spelade Leifs underhuggare Tommy. Tommy är helt värdelös vad gäller teveapparater och sånt, men är gärna naken. Sen har Leffe en kille anställd som verkligen kan det där med hemelektronik, men som envisas med att gå och skyla sej.
Leif och Tommy var så pass trevliga att spela, och krävde så lite av vår kostymavdelning (dvs vi själva) att dom dök upp igen. Leif var med i Rotary och föreslog att dom skulle satsa på nakenbergsklättring och nakengolf, och Tommy fick komma in, naken men fullt utrustad, för att demonstrera.
Den sista Leif-sketchen vad jag minns, skildrade Leifs uppbrott från sin fru Vibeke, som inte stod ut längre med Leifs – och Tommys – ständiga nakenhet i hemmet. När vi spelade på Malmöfestivalen fick jag tillfälle att stå och gråta naken inför femhundra malmöbor – inkluderat kommunalrådet Ilmar Reepalu – en chans jag anar att jag aldrig får igen.
Detta hände alltså 2001-2002. Sen dess har livet gått framåt för många. Dock icke för mej.
På krogen härom veckan kom nämligen en okänd man och frågade ”Har du spelat nån nakengolf på sistone då?”
Jag blev oerhört ställd. I maj spelade vi in några scener för Hej rymden! (SVT1, 20 okt 19.00) där min karaktär Ulf spelar just nakengolf. Och klättrar naken i berg. Jag trodde att den här liraren gått förbi när vi spelade in, vilket vi såg till att göra på avskild plats. Inte för att jag är överdrivet pryd, men vår regissör Petter Bragée är.
Men – det visade sej att liraren i krogkön (jag försöker verka tuff genom att kalla det krogkön, det var på ett café) mindes nakeninsatserna från 01. Det var väl visserligen trevligt att ha gjort ett outplånligt intryck, men jag kände mest att det här betyder att jag står och stampar.
När han sen frågade ”Ska ni sätta upp nån ny krogshow då?” och jag svarade ja – jag, Ola Norén och Valle Westesson ska vara på Victoriateatern i Malmö i november – så kändes det definitivt. Jag gör samma grejor som 2001! Det är ju helt knäppt! Jag inbillade mej att jag rör mej framåt! Tänk om Al-Qaida skulle göra samma saker idag som 2001!
2008 lovar jag att jag ska göra nåt jag aldrig gjort förr. Kanske säja ”hmm… det var intressant” när nån vill prata maltwhisky. Och mena det!
P.S. Bilden är från Hej rymden! Att Sanna ser generad ut beror på att hon är in character.
