kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Tagg: udda kultur (Sida 1 av 3)

Björn, katt och papegoja.

Idén är förstås lika enkel som genial. Låt ett gäng människor som inte har någon relation till fabler eller inläsningar läsa in fabler. Lägg allt på en lp och sälj den för välgörande ändamål. Om inte namn som Lill-Pröjsarn eller Christer Garpenborg säljer plattor i sig, så blås upp initiativtagarens namn på skivomslaget: Lars-Gunnar Björklund. Behöver du fortfarande en anledning att köpa den? Okej, om jag säger att det är Brita af Geijerstam som gjort översättningarna då?

De flesta har väl redan den här gamla vinylen i sin samling, men det kanske är några år sen ni plockade fram den så låt mig uppdatera: 1979 sa Lars-Gunnar Björklund, sportkommentator och sportchef och Tipstjänstgeneral och tydligen en man med inflytande, till några av samtidens största idrottsstjärnor att läsa in några klassiska fabler. Varför? För att han kunde! Och för att ingen hindrade honom! Och för att det fanns nån vag välgörenhetsgrej i botten.

Så alla 56:orna – Stenmark och Haglund och Andersson och Borg – kom artigt lunkande till studion eller satte sig vid en halvbra bandare på något hotellrum. Därutöver lite friidrottare och simmare och bolltrollare som inte var födda just 1956. Resultatet är allt annat än odödligt.

Här kan man till exempel höra Stenis bygga upp en rafflande stämning i ”Hunden och benet”:

stenmark hunden och benet

När man hämtat andan och fått ner pulsen kan man sen ge sig på Börje Salmings närmast gastkramande inläsning i ”Åsnan och lejonet”:

salming lejonet

Linda Haglund fortsätter på lejontemat och tar sig an ”Pojken och lejonet” med en smittande entusiasm:

haglund pojken och lejonet

Frank Andersson tar sen pojk- och kattdjursstafettpinnen vidare med sin schvungfulla tolkning av ”Den unge mannen och katten”:

andersson den unge mannen och katten

Och känner man nu verkligen ett skriande behov av mer så ska jag inte undanhålla er Björn Borgs guldbaggeprestation i ”Katten och papegojan”:

borg katten och papegojan

Det är en ganska konstig skiva. Inte fullt så konstig som en nittiotalist kanske uppfattar den: jag hade åtskilliga lp med sagoinläsningar som barn, den ena något tråkigare än den andra, men då var det undantagslöst människor som ville sitta vid en mikrofon som läste. Lars-Gunnars usp – att bara använda människor som föredrar hockeyklubbor och brottningsmattor framför ljudstudior – må vara unique men kanske ingen utpräglad selling Point.

Snedtänkt #49 – extramaterial! Ännu fler jullåtar ingen vill höra!

I avsnitt 49 av Snedtänkt – podden som pratar om det som inga andra poddar pratar om – pratar jag med journalisten Anna-Lena Lodenius om ett av hennes många specialämnen: julmusik.

Naturligtvis pratade vi om mycket mer än det som faktiskt kom med i programmet. Den som har ett omättligt behov av att höra folk veta alldeles för mycket om alldeles för oviktiga saker kan lyssna nedan.

49 berghagen bild

49 torsson

Ett livstecken från han som gav oss Thriller – en grym film.

Ja, vi är väl många som dagligen och stundligen ställer oss frågan: vad hände egentligen med Bo Arne Vibenius? Efter att ha gjort barnfilmen  Hur Marie träffade Fredrik, åsnan Rebus, kängurun Ploj och …, (1969) den alldeles sjukt våldsamma Thriller – en grym film (1974) med Christina Lindberg som stum enögd hämnerska och Heinz Hopf som slem hallick och den alldeles sjukt deppiga – och alldeles sjukt konstiga! – framtidsdystopin Breaking Point (1975), varifrån vi främst minns en scen inkluderande onani och en kollegas kaffekopp, så satte nånting – låt oss inte spekulera om vad – slut på en … udda regissörs- och producentkarriär.

Nästa gång vi hör ifrån Bo A, som jag tänker mig att hans nära vänner kallar honom, är när Joakim Pirinen skördat framgång med sitt seriealbum Socker-Conny 1985. Vem hör då av sig med ett färdigskrivet kontrakt där han för en modest summa (1000 spänn plus 2,5 procent i på all vinst) vill köpa rättigheterna till "alla audiovisuella distrubitionsformer av vad slag de vara må, nu existerande samt kommande (bl.a. film, alla bredder, video, kabel tv, pay tv, satellit tv, video-disc etc etc), för distrubition över universum"? Just det – Bo Arne Vibenius, nu som ombud för Channel 1 på Lidingö.

Den 24-årige Joakim Pirinen skrev aldrig på det prydligt maskinskrivna kontraktet, men blev nog en smula ställd över dess rättframma sätt att säga "skriv på här så äger jag dig".

Channel 1 finns fortfarande när Bo A 2010 polisanmäler Göteborgs Filmfestival för att ha visat utdrag ur just Thriller – en grym film. Jag vet inte vad som hände med den anmälningen. Troligen sitter de skyldiga inne på livstid på vatten och bröd.

Därefter slutar de flesta spår efter Bo A. I början av nittiotalet bevistade jag Fantastisk Film Festival i Lund, där jag såg Thriller – en grym film oklippt (minns jag rätt var det första gången den visades i Sverige i det skicket). Festivalledningen hade bett Bo A medverka, men han nöjde sig med att skicka ett brev från nåt skatteflyktingland på kontinenten och uppmana publiken att skicka honom några "millar" så att han kunde börja filma igen.

Och därefter – intet. Tills nu. Nu har Bo A kommit över Malmötabloiden Kvällsposten, bläddrat i den och hittat två säger två fel på den:

Felen är alltså att bilderna borde ha fler färger och pappret högre kvalitet. Jag har själv bläddrat i Kvällsposten några gånger och kan nog komma på ytterligare några akuta fel och brister med den tidningen.

Vill man läsa mer om Bo A – och det vill man rimligen – bör man börja här.

Ifrån Tomelilla till [trinida:d].

Måndag-onsdag agerar jag sidekick på P4 Malmöhus morgonprogram. Jag ser mig som en trojansk häst som sprider obskyriteter till massan, allt under förment folklig flagg. Under förevändning att det har lokal anknytning har jag spelat några klassiker inom genren svensk sunkadelica: "15 minuter från Eslöv" med Östen Warnerbring, "Hälsingborg -72" med Annika Risberg (ett ödesmättat drama om en stulen resväska, signerat Torgny Söderberg) och idag Ann-Louise Hansons alldeles otroligt svängiga "Ifrån Tomelilla till Trinidad" (eftersom det är en konstig värld så finns den på Spotify, men bör avlyssnas här).
Ann-Louise Hanson är ett av de där arbetsstona i showbizmenageriet, värd respekt mer för sin flit än sitt omdöme. Hon är den kvinnliga artist som haft flest låtar på Svensktoppen – 44 stycken – och den som gjort flest framträdanden i schlager-SM – 13 gånger – och absolut den som varit med flest gånger i schlager-SM i förhållande till antal vinster – noll. Mest känd är hon dock som Anders Glenmarks ingifta faster.
 
"Ifrån Tomelilla till Trinidad" är en sprudlande lallande calypsoputtrande schlagerstänkare om en fattigpojke som drömmer om att lämna sitt hårda slit på Söderslätt för att ta sig till Västindien, men avbryts i sin "drömfantasi" av "en skånsk tyrann / som har vården om han". Harry Belafonte möter Ivar Lo på ett operationsbord. Tycke uppstår. Samt förvirring.
 
Om mina efterforskningar är riktiga är låten från början tysk: "Zwischen Kopenhagen und Trinidad" (det kan vara så att det är ett svenskt original eftersom de tyska inspelningar jag stött på är gjorda av just Ann-Louise Hanson, samtidigt anger SR:s grammofonarkiv att det är en översatt låt). På tyska rimmar "Trinidad" på "Feigenblatt" (fikonblad). På svenska rimmar inte "Trinidad" på "näckrosblad". Det låtsas dock inte Ann-Louise om när hon sjunger.
 
Ifrån Tomelilla till Trinidad
liten pojke vill dra åstad
ut i världen på äventyr
i sin drömfantasi
 
Ifrån Tomelilla till Trinidad
seglar han på ett näckrosblad
bort från slit i potatisland
till ett varmare land
 
Skrivet verkar det, som ni ser, att rimma hur smidigt som helst. Ann-Louise väljer dock att sjunga Trinidad som det uttalas, troligen väl medveten om att man framstår som eljest om man sjunger [trinida:d] (jfr [ta:cos] och [stö:vlar]). Misstanke föreligger dock att textförfattaren – Per-Anders Boquist a.k.a. Patrik – aldrig hade hört Trinidad uttalas.

Efter balen.

Min favorit bland gamla skillingtryck är antagligen "Efter balen". Den har vad jag anser att ett ett riktigt klämmigt musikpekoral bör ha: valstakt, nödrim och en övertydlig moralismmoral. Den enda gång jag stött på den är på Maritza Horns "Jämmer och elände" (1978), där den trängs med mer välbekanta sorgesånger: Lasarettsvisan (där jag särskilt uppskattar versen "Läkarn svarar ej den lilla / men strök sakta hennes hår / och med tårar i sitt öga / vänder han sig om och går") och Lejonbruden (som väl inspirerar Muminpappan till det stora lejondramat i "Farlig midsommar"?)

(Inom parentes: Maritza Horn hör till de där fascinerande marginalfigurerna i den svenska kulturvärlden, en sån som uppmärksammas ungefär vart tionde år. 1978: skillingtryckskivan "Jämmer och elände", producerad av Marie Bergman för Anders Burmans Metronome-etikett. 1988: singeln "Lyssna till ditt hjärta", x antal veckor på Svensktoppen. 2000: samlingsplattan "Guldkorn", samlande skillingtrycks-lp:n och "Lyssna till ditt hjärta"-singeln. 2008: dottern Melissa Horn lp-debuterar och gör en duett med Lars Winnerbäck.)

"Efter balen" tar upp samma problematik som bokstaven N i Lennart Hellsings ABC-bok ("Nippertippan Tippsi Vips / Hon är lite happ som hipps / Byk och bak det vill hon slippa / Hon vill trippa på en hippa / Pudra sig med pudervippa"): unga damer som ägnar sig åt flärd istället för hem. Hellsing undviker det värsta moraliserandet och konstaterar bara faktum; den okände författaren bakom "Efter balen" gör tvärtom moraliserandet till en dygd.

Visan skildrar koncist huru illa det kan gå när en ung dam går på bal och låter sig uppvaktas av kavaljerer, obekymrad om morgondagen, fast att lillen ligger hemma och är sjuk: lillen dör.

So it goes.

Jag vet inte vilken vers jag uppskattar mest. Kanske är det den stämningssättande andra versen, där samtliga dramats premisser radas upp och Det Stora Hotet antyds, liksom Skälet Att Det Stora Hotet Verkställs (= flickans oansvariga slampighet):

Men hon går ändå på balen
fast lillen är sjuk i kväll,
man hör där nere i salen
hon är så nöjd och säll

Vad bryr hon sig om hemmet?
Blott hyllning av herrar hon får
Hon är berömd, lillen är glömd
medan valsen går

Eller så är det kanske den fjärde versen, där handlingen får sin logiska och oundvikliga peripeti. När det ytliga och syndiga spelet mellan den unga flickan och de liderliga kavaljererna har försvunnit så visar det sig att det som verkligen är viktigt för en ung kvinna (= hemmet och moderskapet) har glidit henne ur händerna en gång för alla. Och ingen annan än hon själv står att klandra.

Snart äro fröjderna flydda
Vännerna skiljs från varann
Hustrun i dörrn till sin hydda
möts av sin gråtande man

Men ej ett ord han säger
Pekar på vaggan blott
Allt är förött – lillen har dött
medan valsen gått

Ja, och så slutar det som det gör för kvinnor som försöker leva utanför det staket som samhället har satt upp för deras egen skull: hon blir galen (jfr fröken Julie).

Med vidöppna ögon hon stirrar
på vaggan där lillen är
Hon vansinnigt skrattar och springer
Lillen som varit så kär!

All livets lycka försvunnit
blott för en enda natt
Och till sist lillen hon mist
medan valsen gått

Texten är troligen från artonhundratalet men ständigt aktuell. Tag lärdom av detta flickor: håll på er. Och ta hand om era barn. Och inse att det är ni och inte era karlar som bör stå vid deras dödsbädd. Och sluta slampa er på dansgolven.

P3 Sunk del 4.

Just nedstigen från Kalix, som minsann låg jättelångt bort från Malmö, konstaterar jag att ännu en man med ett skägg – Björn Bruch, för somliga kanske mer känd som Ricky – ryckts ifrån oss. Även om vi inte hört särskilt mycket av honom de sista decennierna så var det trots allt en så mångfacetterad man att det känns som om långt mer än en person har försvunnit. Diskuskastaren i all ära, tyngdlyftaren, släggkastaren, men även skådespelaren, författaren, poeten, musikern och fritänkaren är borta. Och, helt utan ironier, visst blev jorden plötsligt något fattigare?

Jag nämner detta för att vi naturligtvis spelade salig Bruchs fantastiska singel "Baby Do Do"/"Mig fångar ingen brud" i det första avsnittet av P3 Sunk. Det hade känts värdigt att spela honom på nytt i det fjärde, men det gjordes och sändes innan beskedet nått världen. Men låt oss ändå säga att detta fjärde och sista program – för nu – är dedicerat vår meste renässansmänniska.

Annars är temat egentligen "Översättningarna från helvetet". Och nej, jag kunde inte låta bli att spela Svenne & Lottas "Är det inte kärlek säg" den här gången heller. Jag har hört den hundra gånger och blir lika glad varje gång Svenne meddelar att Lotta brukar göra toddy när han hostar till.

Programmet går att lyssna på i typ 28 dagar till här.

P3 Sunk del 3.

Gott folk! Det är djupt tragiskt att mina ambitiösa bloggplaner inte kan uppfyllas. Nyss hemkommen från Gotland packar jag väskorna för den helt logiska trippen Malmö-Stockholm-Karlstad-Stockholm-Östersund-Stockholm-Malmö. Varför hänger jag mig åt resande, jag som helst inte lämnar sovrummet? För att någon – bisarrt nog Peter Settman – har vänligheten att betala mig för det.

Hursomhaver: vid blåbärssoppskontrollerna kläms det in radio. Det här kan vara mitt favoritprogram i serien P3 Sunk. Ämnet är politik och ideologi och typ sånt. Det känns skönt att rätta till den urgamla myten om att all musik står på vänsterkanten. Sanningen är snarare att all bra musik står på vänsterkanten.

P3 Sunk del 2.

Glöm nu för håken inte bort att lyssna på musik från längst in i skivarkivet! Temat är "Låtar om sånt som låtar normalt inte handlar om". I praktiken innebär det grisbönder, gökbaserad mat, frukt, folklivsforskare, automatkaffe, orientering, väskstölder och pungdjur. Allt en gång gjort på fullaste allvar. Eller inte. Det är inte alltid så lätt att veta, och det är väldigt mycket det som är charmen med sunkmusiken: hur har ni tänkt här egentligen? Och har ni tänkt alls?

De åtta intressantaste citaten från de 23 första sidorna av ”Tusen och en natt”.


Av olika skäl har jag fått vänta med att, rent fysiskt, kasta mej över Sten-Åke Cederhöks Teaterminnen för att istället förkovra mej i den orientaliska klassikern Tusen och en natt. Det är en ganska svårforcerad text, åtminstone för såna som jag som har svårt att skilja djinner från efriter. På en vecka har jag inte kommit längre än till sidan 23 (okej, då har jag slunkit emellan med Alf Robertson-biografin en gång till), men samtidigt kan en del av mej tycka att det är fullt tillräckligt.

Åtminstone tillräckligt för att sluta mej till omdömet att innehållet emellanåt är ganska grovt och människosynen många gånger ganska krass.

Visst, jag känner till att Pasolini filmatiserade sagosamlingen som en del i sin erotiska klassiker-trilogi (övriga var Decamerone och Canterbury tales), men samtidigt gavs den ut av Barnbiblioteket Saga i nittonhundratalets begynnelse. Den versionen måste ha varit rejält friserad. Jag menar rejält friserad. Och – samt – kanske – men – nej. Och då tog vesiren henne till sitt hm hm där han hm hm henne så hon blev alldeles hm hm. Ali Baba och de fyrtio hm-hm. Etcetera.

De citat jag lyft mest på ögonbrynen åt, i kronologisk ordning:

Sid 7: Och där fann han sin gemål liggande på divanen där hon lät sig omfamnas av en av hans egna svarta slavar. Vid denna åsyn förmörkades hans själ och han tänkte: Händer sådant när jag nätt och jämnt har lämnat min stad, vad kan jag då inte vänta mig av denna otuktiga kvinna om jag blir borta en längre tid? Och därmed drog han sitt svärd och högg ihjäl båda på divantäcket.

Sid 8: Drottningen ropade: ‘Hallå, Massaud!’ och strax kom en kraftig neger springande och omfamnade henne och hon omfamnade honom i sin tur. Så välte negern henne på rygg och tog henne. På detta tecken kastade sig alla slavarna över var sin slavinna. De fortsatte länge med denna lek och slutade inte med kyssar och famntag och allehanda lustigheter förrän dagen grydde.

Sid 10: [H]on kom emot dem och sade: ”Skynda nu och stöt era lansar i mig, hårt och häftigt, annars väcker jag anden!” Sjahriar sade i sin rädsla till Sjahzaman: ”Ack, broder, du får göra det först.” Men han svarade: ”Nej, du måste föregå med gott exempel, du är äldre än jag.” De började egga varandra med blickar och tecken och av rädsla för anden gjorde båda vad hon befallde. När de var alldeles utsugna sade hon till dem: ”Ni är ju riktigt duktiga!”

Sid 11: Då kung Sjahriar kom hem till sitt slott lät han hugga huvudet av sin gemål och likaledes slavinnorna och slavarna. Därpå befallde han sin vesir att varje kväll föra till honom en ung orörd flicka. Och när natten var slut dödade han henne. Detta fortsatte han med i tre år.

Sid 13: [T]uppen sade: ”Vid Allah, vår husbonde är sannerligen klent utrustad på förståndets vägnar. Jag har femtio hustrur och klarar mig fint med att tillfredsställa den ena och gräla på den andra. Han har bara en enda men vet inte hur man ska bära sig åt med henne. Ändå behöver han bara gå ut och skära en bastant käpp och rusa in i hennes rum och ge henne ett kok stryk så att hon nätt och jämnt hinner ångra sig innan hon blir ihjälpryglad. Och i fortsättningen kommer hon inte att besvära honom med tjat om vad det vara må.” Då husbonden hörde detta [den aktuella husbonden förstår nämligen tuppspråk – det minst spektakulära i historien, bloggarens anm.] tändes åter förståndets ljus hos honom och han beslöt att prygla upp sin hustru.

Sid 16: Köpmannen berättade då alltsammans och shejken blev mycket förbluffad och sade: ”Vid Allah, min broder, din dårskap är stor och din historia är så häpnadsväckande att om den vore skriven med en nål i inre ögonvrån skulle den vara något för en allvarligt tänkande man”. [Inte spektakulärt så mycket som svårbegripligt, bloggarens anm.]

Sid 17: ”Därför tog jag en bihustru som efter Allahs nåd födde mig ett barn av mankön, skön som den uppåtgående månen, med välbildad kropp, stora ögon och ögonbryn som möttes i pannan”.

Sid 22-23: ”Då gav hon mig lite vatten och sa: ‘Om du träffar din hustru sovande så stänk det här vattnet på henne och hon blir sådan du önskar.’ Jag fann henne verkligen sovande och stänkte på henne av vattnet och sa: ‘Lämna din nuvarande hamn och bli en mula.’ Och i samma ögonblick blev hon en mula.”

Så. Då har jag bara 190 sidor kvar. I del 1, vill säja.

Saxat från Jehovas vittnens officiella webbplats


Ingen fråga är för oviktig.

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén