Om Kalle Lind och andra gubbar

Bögar som gillar löjliga skor.

lorry
Ett av de inslag från teveserien Lorry som jag bevarar kärast i minnet är ”Bögar som gillar löjliga skor”. Jag anar att jag inte skulle vara lika imponerad om jag såg om det nu tjugo år senare och vägrar därför att se om numret på Youtube.

Det var ett tramsigt inslag. I likhet med de flesta skojare var Lorry bäst när de sänkte satirgarden och satte pretentionerna på undantag och hängav sej åt dumheter. Man kan liksom få sagt viktiga saker utan att först säja ”nu ska jag säja en viktig sak” (Lex Stefan Sauk). Det är inte heller så att man måste säja viktiga saker. Man kan också ägna sej åt nonsens. Vilket är väldigt viktigt.

Det är en av grundparadoxerna i min högst icke-filosofiska livsfilosofi: att trams måste tas på största allvar.

Numret nedtecknat ur minnet: Peter Dalle kommer in på scen klädd som en bög, det vill säja rosa skjorta, sidenscarf och något för trånga byxor. Han berättar att han är bög och är med i Bögföreningen. I den finns alla sorters bögar: kloka bögar och dumma bögar. ”Och vi dumma bögar har bildat en egen förening, Dumma bögars förening, underavdelning till Bögföreningen”.

I denna Dumma bögars förening finns, med nån sorts logik som bara låter logisk, ett utskott för bögar som gillar löjliga skor. Utskottet räknar inalles tre medlemmar: förutom Dalle gör Johan Ulveson och Claes Månsson entré i likadana böguniformer.

Först nu noterar vi att de har konstiga guldstövlar med tofsar och glitter.

De tre medlammarna i föreningen Bögar som gillar löjliga skor sjunger sen sin signaturmelodi, troligen betitlad ”Bögar som gillar löjliga skor”, på melodi ”Diggiloo Diggilej”. Jag minns bara brottstycken: ”Homosex/ med komplex/ det är säkert som sex”. Orden betydde liksom ingenting. Claes Månsson dansade lustigt med sin bananformade kropp. Kopplingarna mellan Herreys och den bisarra bögklichén var mest konstiga. Konstiga som i roliga, dränerade från patetiskt patos, befriande befriade från smarta undertexter.

När Lorry skulle go stage på restaurang Tyrol 1991 ville Dalle göra numret igen. Då säjer de inte helt konsekventa statuterna att det är all right att skriva nya texter på kända melodier för teve lite hur man vill, men att upphovsmän måste ge sitt godkännande om man ska göra samma sak på scen.

Detta fick konsekvenser bland annat när Kvarteret Skatan-gänget ville göra en hatlåt på Björn Afzelius-låten med inledningsraden ”Du är det finaste jag vet” (den listige har redan räknat ut att travestin skulle börja med ”Du är det fulaste jag vet”).

Afzelius döttrar tillfrågades och nekade. Först efter att frågan lyfts och bordlagts upptäckte nån vaken själ i teamet att Afzelius faktiskt inte skrivit låten utan översatt den kubanske revolutionsromantikern Silvio Rodriguez låt. Men då var saken redan så infekterad att ny melodi fick komponeras.

Hursomhelst: 1991 fick alltså Peter Dalle gå med mössan i hand och vackert fråga Torgny Söderberg – mannen som inte bara gav oss ”Diggiloo Diggilej” utan också ”Dansa i neon” och Christer Sjögrens ”I love Europe” – om lov. Och då sa Söderberg nej. Inte för att han som Bert Karlsson-anställd inte ville förknippas med trams, inte för att han som schlagerkompositör inte ville förknippas med bögiga saker – utan för att han inte ville se sin skapelse skändat av lustigkurrar.

Det var hans livsverk, hans magnum opus, bevarat i en särskild hjärtkammare. Förklarade han för samtida press.

Vi tar det igen: Söderberg ville alltså inte att ”Diggiloo diggilej” – en låt om tre mormoner som dansar i guldskor och därför brister ut i unison barnramsa – skulle förlöjligas.

Detta fann jag hysteriskt roligt när det begav sej. Men även om jag fortfarande tycker det var pinnrövat av Söderberg att säja nej, så har jag nog en större förståelse för honom idag. För givetvis har han också rätt att ta sitt trams på allvar.

Föregående

Kulturkrock.

Nästa

Det kom ett mejl.

12 kommentarer

  1. Rehn

    Jag älskar spexiga sånger, jag minns det mesta (fast jag bara var 3 år gammal 1991, tack och lov för repriser och videon):

    En dag i staden
    du satt där och hängde
    Plötsligt så såg du
    att nån stod och blängde
    Galen i dina små skor
    Å vilken tur, du är en lyckofigur

    Det var en dum bög
    med tofsar på skorna
    Du fick dig en partner
    lika dum som korna
    Ni startade eran förening
    bögar med löjliga sko-ooor

    Refr:
    Homosex och komplex
    alla tittar på er
    när ni går i era dumma skor
    Och alla andra tröga bögar
    vill följa med dit ni bor
    (refrängen upprepas lagom mycket tills de dansande slutar)

  2. Stringhyllan

    – Kolla vilka löjliga skor jag har!
    – Ja gud vilka löjliga skor du har
    – Kolla min skor då!

    Jag kommer också ihåg den här sketchen. Den var bra då.

    ..alla tittar på mig, när jag går i mia löjliga skoooor..blabla..alla sköna bööögar

    Jag kommer också bara ihåg brottstycken ur sångtexten.

  3. Spiring

    Det är inte så lätt att få se detta nu, ens om du skulle vilja. När de samlade TV-serierna kom i DVD-box härom året var så gott som alla musikaliska inslag bortklippta utan kommentar. Men Bögar i Löjliga Skor-sketchen fanns med ändå, fast abrupt klippt precis när de ska börja sjunga och dansa. Vilket gjorde att numret inte blev tramsigt och rätt kul, utan tramsigt och tråkigt. Poängen var ju liksom Herreys-dansen. Nu blev det bara en poänglös prata om en bögförening.

    Däremot finns hela numret med i "best of Lorry"-DVDerna som tidigare släppts, liksom många andra av de musikaliska inslag som klipptes bort i den senaste "kompletta" boxen.

  4. Simon F.

    Trots att jag bara var 10-11 år när det begav sig minns jag just den här sketchen med värme. En fråga bara, var det verkligen "dumma bögar" de sa? Jag vill minnas att det var "tröga bögar". Fast jag kan ju förstås komma ihåg fel.

    (En fråga till mig själv är om jag är överdrivet nördig som märker ord i 20 år gamla sketcher.)

  5. Stringhyllan

    Simon F: Kan inte dumma bögar ha varit en underavdelning till tröga bögar då? Har också ett svagt minne av tröga bögar…

  6. Spiring

    Simon F och Stringhyllan: Läs texten som Rehn citerar ovan, där förekommer de tröga bögarna. I övrigt tror jag det pratades om dumma dylika.

  7. Spiring

    För övrigt tror jag det fanns en vers till, eller kanske snarare ett stick:

    Det var en önskedröm, men jag måste medge
    Att dumma skor, de bär man ju med glädje
    Vi är löjliga bögar,
    Ooooh, ooooh
    Ooooh, ooooh

    Homosex och komplex…

    (Till "ooooh, ooooh" dansade de med utstuderat lårsmekande rörelser)

  8. Kalle Lind

    Med glädje ser jag att diskussionen kommit igång. Vill bara påpeka att jag har Lorry-avsnitten på vhs, dock ställda i tryggt förvar på en möglig vind. Ibland vill man inte se om, känner jag.

    Och nog hette föreningen Dumma bögars förening medan de tröga bögarna nämndes i låten, precis som det påpekas här ovan.

  9. Rehn

    Åh, den sista versen mindes jag inte, eftersom jag aldrig såg den. SVT hade ett program som hette "Humor i public service" någon gång i början av nollnolltalet, där såg i alla fall jag sketchen första gången.

  10. rotv

    Jag tycker inte Kalle ska vara rädd för att se om de gamla Lorry-tramserierna. De håller förvånandsvärt bra idag med – rakt igenom.

    Det enda undantaget är Sauks "svart humor"-sketcher. Men de var inte ens roliga då det begav sig.

  11. Sundin

    jag brukar fortfarande nynna på "en gondoljär" ibland, och till min förvåning fanns den att tillgå;

    http://www.youtube.com/watch?v=kbOOUAWgd5Q
    Hållbart trams.

  12. Anonymous

    Får lite ångest av att bara tänka på Lorry. Riktigt, riktigt träligt. Adde Malmberg-träligt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: