Om Kalle Lind och andra gubbar

Dessa fantastiska gubbar och deras flygande personpåhopp.

Författaren, forskaren och moralpredikanten Sven Stolpe är död och bortglömd. Chefredaktören, kritikern och kulturadelsmannen Olof Lagercrantz likaså. Men deras tjafsande lever.

Jag förutsätter att ingen läser vare sig Lagercrantz poesi eller Stolpes monumentalverk om drottning Kristina idag. Den tid då deras stjärnor stod i zenit – det kalla krigets tid – är allt avlägsnare. Jag har kollegor som föddes efter murens fall och aldrig reflekterat över vad Ebba Gröns ”Die Mauer” handlar om.

1980 gav Stolpe ut en bok som såg ut så här:
VEM ÄGER SVERIGE?
Ingen baksidestext, inga innerflikstexter. Författare och titelperson talade för sig själv. Här skulle någon kläs av, här skulle en fähund kallas för en salongsbolsjevik, här skulle personlig avsky maskeras till kvasipsykologi:

Den som följt Lagercrantz journalistiska verksamhet fram till hans avgång från Dagens Nyheter får lätt intrycket att han är på ett visst sätt defekt, att det saknas moralisk instinkt och organ för andligt liv bakom hans begåvning.

På 122 sidor rabblar sen Stolpe upp alla Lagercrantz fel: han ogillar Ingmar Bergman (som Stolpe kallar ”vårt enda autentiska teatersnille”), han ogillar Hjalmar Gullberg (som Stolpe gillar), han ogillar Fröding (som Stolpe gillar), han ogillar Lagerlöf (som Stolpe gillar), han gillar Strindberg (som Stolpe ogillar) och han ogillar religionen (som Stolpe investerat sitt kulturella kapital i).

Ingen ska ta ifrån Stolpe hans giftighet. Han citerar Lagercrantz nedvärderande ord om Fröding:

Han bjöd svenska folket vackert och lustigt snurrande väderkvarnar, men de malde intet bröd.

… och kontrar:

Min herre, […] peka ut för oss dessa märkliga kvarnar som mal, inte – som våra egna och Frödings – mjöl, utan bröd!

Och man ser framför sig Stolpes diaboliska leende när han hamrar ner sin slutkläm om förhållandet Lagercrantz-Fröding:

Hur var det: ”Ingen svensk diktare har på avgörande punkter tagit miste så som Fröding.”

Man undrar. Finns det verkligen inte en – låt vara mindre – svensk diktare, som tagit betydligt mera miste än han?

Ettret stänker över sidorna och drabbar knappast nån oskyldig dununge. Själv hoppas jag aldrig behöva välja mellan Lagercrantz rosenkindade försvar av kommunistdiktaturerna och Stolpes gammelmoralism.

Den fråga som mest surrar i ens huvud när man jumpar fram mellan Stolpes syrligheter och uppercuttar är: ”Hur många gånger refuserades egentligen Stolpe från Lagercrantz kultursidor?”

Idag är Sven Stolpe är mest känd för att vara morfar åt Alexander Schulman, Lagercrantz för att vara pappa till Marika och David. Men den sortens polemik och positionerande genom personpåhopp som de bägge byggde sig karriärer på lever i högönsklig välmåga.

Cirkeln slöts för en tid sen när Roland Poirier Martinsson – politiskt vår tids meste Sven Stolpe – försökte klä av just Alex Schulman och mest blottade sig själv.

Föregående

En lång utvikning fram till en finurlig memoartitel.

Nästa

Vi måste prata om Den frusna leoparden.

7 kommentarer

  1. Ragnar Rödskägg

    Men de tyckte alltså lika om Gullberg?

  2. xeelee

    Lagercrantz har i alla fall skrivit en (kort) dikt som brukar stå i antologier: ”Agnes Charlotta”. Den påminner inte så litet om det som Hjalmar Gullberg åstadkom.

  3. Anon

    Lite väl tekniskt kanske, men ändå någonting som kanske kan intressera dig.

    http://www.tekniskamuseet.se/1/261.html

    Mycket gubbigare än så blir det iallafall inte!

  4. Martin

    Äntligen! Har väntat länge på att du ska skriva om denna underbara bok, som intar en hedersplats i min hylla. Avsnittet om Joyces Odysseus och exakt vad det är för störning Stolpe menar att Lagercrantz lider av som yttrar sig i att han kan uppskatta slutkapitlet i detta ”Antikrists verk” är utsökt läsning. Och även jag är oförmögen att ställa mig på någondera knasgubbes sida…

  5. Feedback66

    Usch, Stolpe var verkligen en vämjelig person. Fascistsympatisör var han också. Inte för att Lagercrantz verkar ha varit särskilt sympatisk politiskt sett han heller.

  6. Josefin

    Vad var det för fel på texten om Schulman menar du?

    • kulturarbete

      Jag har väl i och för sig inte sagt att det är nåt fel på den, utan lagt fram den som ett exempel på när olika män boostar sig själva genom att sänka andra. Men om nu ämnet kom upp: hade jag varit Schulmans hade jag inte legat sömnlös över kritik från just det hållet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: