Om Kalle Lind och andra gubbar

Dessa satans arkivrotare som ska släpa fram andras gamla synder!

Med skammens rodnad över hela kroppen inser jag att även jag har varit ung. Och om möjligt än mer lillgammal då än nu. Mästerreportern Niklas Orrenius har grävt längst nere i de mögligaste arkiven och hittat en 91:an-tidning vars utgivning råkar sammanfalla med min värsta akneblomning. Från insändarsidan 91:an mot väggen har han plockat följande excerpt:
91an
Och ja, jag är ganska säker på att det inte fanns någon annan Karl Lind i Eslöv som 1989 hade dessa bestämda åsikter om Alf Woxnerud, Nils Egerbrandt och Kronbloms brorson Boris. Motvilligt erkänner jag mig skyldig.

Detta är fruktansvärt att läsa. ”Poängrik”. ”Ställer mig kritisk inför”. ”Synnerligen annorlunda”. ”Mottager”. Vad är det för en farbror som hållit i pennan? Kunde ingen hindra honom från att ytterligare vidga avståndet mellan honom själv och världen? Ville han driva bort varenda möjlighet att någonsin få ligga?

Jag utfärdar härmed ett löfte: jag ska aldrig gräva fram någonting som någon obskyr gubbe i nöjessfärens periferi gjorde för längesen. Aldrig mer ska någon behöva påminnas om en ungdomssynd, nån ogenomtänkt publikation, nån slarvigt hoprafsad vinylsingel. Från och med nu ska jag bara ägna mig åt samtiden och framtiden.

Jag säger inte att det är ett löfte jag kommer att hålla, men nu har jag i alla fall utfärdat det.

Föregående

Godismarknadsekonomi.

Nästa

Snedtänkt #78 – extramaterial!

5 kommentarer

  1. Calle

    Må du aldrig hålla detta löfte!!

  2. Jonatan

    Det är åtminstone ett bevis på att din ton och stil inte är ett poserande utan har varit en del av dig hela livet.

  3. Pär Dahlström

    Sen var det bra att han jagade dig till bloggen igen, varit så tyst

  4. EH

    Fick du någon Klackamo-affisch då?

  5. Heliokles

    Intressant att det fanns någon som gillade Boris, denna idétorkans avatar. 🙂 Sällan har man småmyst så måttligt över en serie som när Boris kom hem gråtande från skolan – retad för att han liknade en seriefigur – och det visade sig att mobbarna såg ut som 87:an och 113 Bom. Nå, Gunnar Svensson hade en fruktansvärd arbetsbörda, så man förstår att han tog alla chanser till förnyelse.

    Själv skrev jag ett ännu mer pinsamt brev där jag föreslog att 91:anserien skulle ha med serier ur andra huvudpersoners perspektiv. Vilket de senare hade (87:ans morsa mfl) och det var FRUKTANSVÄRT dåligt.

    Men allt detta måste vara förlåtet nu. Leif Bergendorff skötte för övrigt insändarsidan mycket väl – hans svar är ofta läsvärda än idag. Kunde du inte intervjua honom, Kalle?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén