Om Kalle Lind och andra gubbar

Godismarknadsekonomi.

image
Är i New York. Här finns ingen Gabriel Wikström att göra miner åt. Här kan man fortfarande stiga in i en megagodisbutik och mötas av en hylla blandade choklad- och lakritscigaretter.
image
Man kan också köpa lite kul askar för förvarande av diverse. Det har inte så mycket med snask att göra men betraktas väl som allmänt kul grejer:
image

image

image
På det hela taget kan man konstatera att det marknadsekonomiska systemet frammanar kreativitet. I DDR fanns väl på sin höjd nån radioaktiv brunkolskaramell inslagen i blygrått tidningspapper. Här flödar fantasin och skapar köplust och köpglädje hos lyckliga kunder:
image

image

image

image

image

Jelly beans har en egen vägg, komplett med receptförslag:
image

Och baconpastillerna har åtminstone ett eget hyllplan:
image

image
Så nog ska vi vara glada, vi som har tillgång till den västerländska demokratin/marknadsekonomin och kan njuta dess aspartamsötade frukter.

Föregående

Konsumentupplysning.

Nästa

Dessa satans arkivrotare som ska släpa fram andras gamla synder!

  1. Anders

    Men New York har skatt på läsk.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: