Om Kalle Lind och andra gubbar

Död för liv. Rapport från fosterlandet.

Text från tidningen Aluma, hemlösas tidning i Malmö-Lund, som i sitt juninummer hade tema abort. Jag har inte publicerat den här tidigare eftersom CTRL V-funktionen inte fungerat i det här bloggverktyget. En varning: det är ingen festlig text. Den är heller inte särskilt utmanande eller provocerande för en genomsnittssvensk. Den är heller inte direkt aktuell. Men fenomenet fascinerade mig.

30 september 2001. Rockford, Illinois, sexton mil nordväst om Chicago. Två dagar tidigare har den federala domstolen lagligförklarat abortpillret RU-486, innehållande ämnet Mifepriston (i Sverige är tabletten känd som Mifegyne). Detta har föranlett pro choice-rörelsen National Abortion Federation att skicka varningar till USA:s alla abortläkare och –kliniker. Nya abortvänliga lagar har tidigare haft en tendens att sätta tändstickor till den bensinindränkta ilskan hos de hätskaste abortförespråkarna.

Och mycket riktigt. 08.15 på morgonen brakar en bil in i väggen på Rockfords enda abortklinik. Ut ur vraket raglar en man, som ur bilens koffert trollar fram en yxa och höjer den. Besinningslöst men metodiskt börjar han så att hugga sig igenom klinikens entrédörr, uppenbarligen i syfte att ta sig in och fortsätta hugga omkring sig. Han hejdar sig när han hör två dova pistolskott, avlossade till varning. Klinikens ägare, Gerald W. Webster, har hörsammat varningen från NAF och övernattat på jobbet med sitt skjutvapen under huvudkudden.

När tumultet lagt sig beskrev Webster situationen för tevekanalen ABC:s reportrar: ”Han hade huggit huvudet av mig om jag inte beväpnat mig med en tolvmillimeters pistol. Jag tackar Gud och pistolen att jag lever.”

Mannen med yxan och den före detta bilen hette John Earl. Fördomen säger att den som i vredesmod försöker hugga sönder en läkarmottagning är en ensam galning, en asocial psykopat, en Unabombare, gärna bosatt i en vindpinad skev stuga tillsammans med ett gäng icke-kastrerade katter invid en skog dit solen aldrig riktigt når.

John Earl var präst. Sedan ett år tillbaka var han herden som ledde lammen i S:t Patrick’s Catholic Church i grannstaden Rochelle. Av församlingsborna var han högst respekterad. Vid högmässan dagen efter Earls yxakrobatik fällde en av hans församlingsmedlemmar det förvånade och högst motiverade omdömet: ”Man förväntar sig inte att en präst ska göra sådant.”

Det är lätt att hålla med. Man förväntar sig faktiskt inte att präster ska gå bärsärk med bil och huggvapen på sjukvårdsinrättningar. Man förväntar sig kanske inte att någon ska göra det, men allra minst de som predikar Jesu ord om kärlek och tolerans. Och allra allra minst med motiveringen att de agerar mot mord och våld.

För det är ju det de säger sig göra, de militanta abortmotståndarna. De agerar mot mord och våld riktat mot de ofödda oskyldiga varelserna i moderskveden som så kallblodigt tas av daga av cyniska läkare. Och hur är det nu man bäst hindrar våld från att utföras? Uppenbarligen genom att utföra våld.

Logiken är inte alldeles glasklar. En talesperson för antiabortrörelsen kommenterade Fader Johns egenartade påhitt med yxan: ”Det är svårt att stå bakom den här sortens tilltag när man är för livet, men vi står definitivt bakom honom i att stå upp för livet.”

Eftersom Sverige är ett land som tror mer på namninsamlingar och mötesformalia än på rått våld så har vi aldrig haft något dödande i livets namn. I USA beräknar man däremot att det mellan 1997 och 2009 utfördes 17 mord, 383 dödshot och tre kidnappningar mot och av abortläkare och -klinikpersonal.

Därutöver 41 bombningar, 175 mordbränder samt 646 bombhot mot abortkliniker.

Plus givetvis vanlig hederlig förföljelse via avancerade nätportaler där bild och adress till gynekologer och obstetriker hängts ut med en underförstådd uppmaning till den som har ett gevär stående.

Och ovanpå det har minst 554 brev med påstått mjältbrandspulver skickats till olika fosterfördrivare, för all del av en och samme flitige brevskrivare.

Under 1980- och 1990-talen gäckades Staterna också av The Army of God, en terrororganisation särskilt inriktad på abortläkare. De tog på sig ansvaret för mord, kidnappningar och mordbränder och gav inte minst ut Army of God Manual med handfasta tips på hur man smidigast mördar abortkliniksanställda.

Nu är väl alla dessa förövare att betrakta som extremister, för att inte säga galningar, men liksom våra Lasermän och Breivikar legitimerat sina främlingshatiska handlingar genom tidens invandrarkritiska stämningar, ser abortläkarmördarna sig som en del av en opinion.

I juli 2001 dödades en vakt utanför en abortklinik i australiska Melbourne. En taleskvinna för landets antiabortrörelse Right to Life uttalade sig då: ”Ofödda barn dödas där. När du vet det är det inte överraskande att någon vill ta lagen i egna händer.”

Något man kan tolka som ett sätt att säga jag försvarar inte handlingen – men jag förstår den. Vilket fortfarande är ett märkligt uttalande från en organisation som säger sig försvara liv.

Även om den amerikanska antiabortrörelsen överlag naturligtvis inte försvarar bombhot och överlagda mord, så genomsyras deras retorik av en märklig fixering vid blod och våld och naturalistiska detaljer. På hemsidor och affischer demonstrerar abortmotståndarna med något som liknar vällust hur foster klipps sönder, mosas, mals, hackas, skärs i bitar, slängs i papperskorgar och kastas till husdjuren. Exakt var de fått sin information framgår inte; de abortläkare jag känner till har inte för vana att hamra sönder foster.

Associationerna går till de sedlighetsförespråkare som gärna vältrar sig i inlevelsefulla beskrivningar av exakt hur omoraliskt och snuskigt och könsligt folk beter sig. För att verkligen understryka hur otäck aborten – eller pornografin – är så visar vi pedagogiskt upp den med perfekt skärpa på alla inzoomade delar.

Man kan också fråga sig: om nu de hängivna abortmotståndarna anser att varje befruktat ägg är ett människoliv med okränkbar rätt – är det då inte väldigt oetiskt att visa demolerade lik på sajter och plakat? Hade de gjort likadant om det gällde vuxna människor som mördats? Gäller inte rätten till människovärdigt liv även efter döden?

Intressant i sammanhanget är att Bibeln, den där boken som påstås vara utgångspunkten för kristnas livssyn, inte har mycket att säga i ämnet aborter. Ändå utfördes troligen aborter redan när Bibeln nedtecknades. På området underliv har människan alltid varit uppfinningsrik. Den enda gång fenomenet över huvud taget nämns är i 2 Mosebok 21:22: ”Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.”

Det vill säga Bibelns Gud fördömer egentligen inte aborterna – Han överlåter ett eventuellt fördömande till den gravida kvinnans make. Och har denne i fråga ingen åsikt i ämnet, eller tycker han rentav att det var lite skönt det som skedde, så händer ingenting. Detta kan jämföras med påföljden för mord: ”Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden” (2 Mos 21:12).

Med andra ord jämställer Bibeln inte alls abort med mord, eftersom det ena bestraffas lättvindligt och det andra obönhörligt. Den som nu anser att det är just Bibeln – ett tvåtusenårigt hopkok på gamla regler, släktlängder, dikter och myter – som ska vara rättesnöre, har alltså egentligen inget att hålla fast vid.

För att ändå få sin egen världsbild att passa in med Bibelns, har somliga alltså på eget initiativ bestämt sig för att abort faktiskt är en form av mord. Där är nämligen Skriftens ståndpunkt otvetydig: ”Du skall inte dräpa” (2 Mos 20:13). Men för att få andra att efterleva denna devis, har av allt att döma en skara människor valt att ta till bomber och gevär. Vilket antyder en egendomlig – om än inte alls originell – tolkning av Bibeln: ”Du skall inte dräpa – men jag skall”.

Föregående

Ur Skyttegraven.

Nästa

Gamla hjältar hyllar varandra del 4: Hasse om Tage.

6 kommentarer

  1. Tehataren

    Det var en text jag ställer upp på till fulla. Nu hävdar ju dock somliga att den ursprunga formuleringen inte är "Du skall icke döda" utan "Du skall icke mörda", där Mord är orättfärdigt dödande, i motsats till rättfärdigt dödande.

    Tio guds bud återfinns i gamla testamentet, tillsammans med allehanda uppmaningar att döda alla möjliga, inte minst mördare, men framförallt andra folk. Det är alltså rättfärdigt dödande.

    Däremot är ju den lilla biten om hur man ska värdera det mer eller mindre avsiktliga dödandet av ett foster kontra ett regelrätt mord oerhört intressant. Det där måste väl tolkas som att problemet inte är att man tagit livet av fostret, utan att man berövat en far hans avkomma.

    I övrigt var det, som alltid, en strålande text.

  2. Kalle Lind

    Tehataren: det låter riktigt, det du skriver, att en exaktare avsedd ordalydelse troligen är "du skall inte mörda". Annars är ju Moseböckerna alldeles otroligt motsägelsefulla, med tanke på hur mycket glatt dödande som sker i Guds namn i övrigt. Och det ändrar ju inte mitt resonemang i sak. Tvärtom skulle jag hävda.

  3. Tehataren

    Det var en text jag ställer upp på till fulla. Nu hävdar ju dock somliga att den ursprunga formuleringen inte är "Du skall icke döda" utan "Du skall icke mörda", där Mord är orättfärdigt dödande, i motsats till rättfärdigt dödande.

    Tio guds bud återfinns i gamla testamentet, tillsammans med allehanda uppmaningar att döda alla möjliga, inte minst mördare, men framförallt andra folk. Det är alltså rättfärdigt dödande.

    Däremot är ju den lilla biten om hur man ska värdera det mer eller mindre avsiktliga dödandet av ett foster kontra ett regelrätt mord oerhört intressant. Det där måste väl tolkas som att problemet inte är att man tagit livet av fostret, utan att man berövat en far hans avkomma.

    I övrigt var det, som alltid, en strålande text.

  4. Göran

    grundproblemet för fundamentalisterna är att de sätter sig till doms över andra, och därmed sätter sig själv i Guds ställe, vilket torde vara en grov hädelse mot Gud.
    det gäller f ö inte bara fundamentalister utan de flesta reliösa samfund som säger sig sitta inne med de rätta tolkningen av Bibeln/Koranen/Toran/etc och dömer sina medmänniskor utifrån det

  5. Urban

    Min filosofibok hävdar att kyrkans abortmotstånd egentligen först uppstod under renässansen då man genom de första mikroskopen fick en felaktig uppfattning om att foster var färdigutvecklade från början och så att säga bara växte till sig.

    Utan att därmed påstå att abort är en lätt fråga får man konstatera att tecknen på att Gud hatar abortläkaren är rätt få.

    U.J.

  6. Alvar D.

    Att hävda att ett foster skulle kunna ha rättigheter betraktas som absurt i Sverige. Man kan inte ha skyldigheter mot foster eftersom de sägs vara delar av sina mödrars kroppar.

    Som lika absurd betraktas tanken att vi kan fortsätta förstöra miljön eftersom jorden ändå kommer att vara beboelig under vår livstid. Man <i>måste</i> tänka på kommande generationer.

    De som kan födas om hundra år har alltså större rättigheter än de som kan födas om några månader. Den ena gruppen kan man ha ihjäl med läkarhjälp. Den andra måste man ta hänsyn till. Det tycker jag är absurt. Likvärdiga rättigheter för alla ofödda tycker jag är ett rimligt krav.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: