Om Kalle Lind och andra gubbar

En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 1: Lövmarknaden i Karlskrona.


Åke Mokvist heter en begåvad  fotograf som bland annat gett ut den oväntade bästsäljaren De ovanliga. 1984 gav han ut boken Svenska folkfester som fascinerar och förbryllar mig. Den öppnar dörren till en värld jag bara trodde fanns i Galenskaparna-sketcher. Begrepp som ”nyår” och ”Lucia” och till och med ”ålagille” känner jag igen – men ”sikfesten i Kukkola” och ”täckatinget på Fårö” var mig obekanta tills nu.

Liksom ”John Ericsson-dagen i Filipstad”. Liksom ”slåttergillet i Råshult”. Och liksom ”Knutsmasso i Gimo”. (Ja? Knutsmasso? Det är väl inget konstigt ord! Och inte Gimo heller för den delen! Det är väl ord vi alla använder dagligen?!?)

Jag hoppas inte att Mokvist misstycker att jag använder några av hans omsorgsfullt och respektfullt tagna bilder för att göra mig lustig över andra.

Det verkar ske typ i juni. Det verkar handla om att fira sommarens ankomst. Jag är inte säker på om man måste ha en konstigt mönstrad blus för att få vara med, men uppenbarligen är det inget hinder.

Vi talar om Lövmarknaden i Karlskrona – enligt boken ”en stor och annorlunda folkfest i ett landskap som fått det vackra namnet Sveriges trädgård” (vilket väl ändå är ett sakfel? För visst har landskapet i fråga fått namnet Blekinge och inget annat?)

Jag vet inte riktigt vad den här dagen går ut på. Av namnet Lövmarknaden att döma går dagen ut på att sälja löv. Av bilden att döma går den ut på att sy i blommor. Av bildtexten att döma handlar det om ”hantverksskickliga kransbinderskor” som upprätthåller ”en gammal tradition” om att hylla sommaren.

Jag är fortfarande inte helt med på exakt hur själva folkfesten yttrar sej. Men jag förutsätter att det är flower power för hela slanten.

Jag förutsätter också att arrangörerna undanber sig just den typen av billiga vitsar. Liksom låtönskningar som ”Löv me do” och ”Näver ending story” och ”Kransing queen”. Löv är inget att skämta om.

Föregående

Brännbollsmästare och höstmaskerad.

Nästa

En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 2: Stångaspelen.

12 kommentarer

  1. Anonymous

    Som ord betraktat är förstås Gimo inte lika kul som Gismo (om än marginellt) men det är faktiskt där Knutsmasso firas.

  2. Ulf

    Kommer ihåg lövmarknaden från ett Karlskronabesök i min barndom. Jag var imponerad över att de sålde stinkbomber.

    Så här i efterhand misstänker jag att det var samma blandning av dyrt godis, billiga strumpor och korv som alla det alltid tenderar att vara när man har ”marknad” i södra Sverige. (Kanske i norra också? Har inte tittat efter så noga.)

  3. Johan Wanloo

    Ooh jag har den boken. Kapitlet om ”Studentorkesterfestivalen i Uppsala” gjorde mig oförklarligt skitarg.

  4. Kalle Lind

    Anonym: ändrat.

  5. Fritte Fritzson

    Gismo, där är det trevligt, men i Gimo spårar det ur:

    http://www.sr.se/cgi-bin/uppland/nyheter/artikel.asp?artikel=814003

  6. Nonsensakuten

    Alltid torsdagen innan midsommarafton. Krimskrams-marknad på Stortorget. Karuseller och fylla. Vilket gör samtliga lövmarknadsfirare rejält bakis redan på midsommaraftonens morgon.
    Har bott i Karlskrona i tio år och alltid haft en problematisk inställning till detta. VM i kul.

  7. lbofh

    Jag växte upp på en ö utanför Karlskrona på 70- och 80-talet. Lövmarknaden var stort i ens värld. Man kunde köpa stinkbomber, ärtpistoler (!), begagnade serietidningar, hemlagat godis och smällare.

    Det var snålt med impulser utifrån i Karlskrona på den tiden.

  8. Johansson

    Dom har väl svårt med influenser utifrån fortfarande i Karlskrona…

  9. Nonsensakuten

    Johansson: Jo. Jag slog upp ordet ”konservativ” i SAOL. Det stod: Se: Karlskrona

  10. petter

    Det gamla verbet ”löva” innebär ju att smycka med blommor och liknande, så det är väl det som det handlar om här?

  11. Biff Zongo

    ojojojoj… Jag kan inte sätta ord på omslagsbilden, men den går utanför tid och rum. Det känns som att jag har fått en större förståelse för delar av Galenskaparnas humor. Jag blir glad av bilden men den skrämmer mig också. En del av mig känner vemod över denna del av Sverige som har försvunnit… En annan del av mig känner en djup tacksamhet över just detta faktum.

  12. Martin

    Ojdå, och hoppla. Framgår det av bildtexten vilket yrke den hantverksskickliga kransbinderskan har till vardags? Eller rentav vad hon heter? Och vilket år är bilden tagen? Hon är sånär som på klädseln nästan kusligt lik Elvy, bambatant på Sommarlustskolan i Kungsbacka under åtminstone början av 1980-talet. Inte visste jag att hon höll på med sånt här.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: