Om Kalle Lind och andra gubbar

Ett smalt inlägg även för att vara på den här bloggen.


Om ni undrar var jag hållit hus på senare tid är svaret här. Jag fick ett tips och nu är jag fast. Då och då tänker jag tillbaka på tiden då jag inte visste nåt om Örjan Englund – typ förra torsdagen – och försöker föreställa mig hur det var. Nu vet jag så himla mycket mer om Örjan Englund. Jag vet till exempel vilka grannar han hade på åttiotalet (Roffe Berg! Staffan Dopping! Börje Hansson!) Det känns så konstigt att en gång inte ha vetat det.

Då och då glider jag också över hit och då får jag veta att Örjan Englund mer eller mindre gav bort en megahit till Jim Jidhed och att han bland annat upptäckt Dana Dragomir. Inte heller det jag kände till för någon vecka sen. Jag var en annan människa då, en människa med bara ytliga likheter med den jag är nu.

Då var jag blott en spoling. Nu är jag en fullärd man.

Föregående

Max & Gnidde & Hans & Tott.

Nästa

De tio bästa anekdoterna ur Johannes Brosts memoarer (kronologiskt).

2 kommentarer

  1. ola

    Inte att förglömma så har han ju skrivit en låt åt outlawlegenden David Allan Coe ”Mister, Don’t speak bad about my music”. Han är numera ledande i gruppen Musikupproret som söker reformera STIM. Spännande!

  2. patrik

    Ett under av ödmjukhet.
    Jag skulle också vilja vara sådan, slå sig för bröstet när man varit på toa etc.
    /patrik

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén