Om Kalle Lind och andra gubbar

Frikyrkans fyra fräsigaste!

Det finns en stor och levande frikyrklig scen där olika människor med lustiga namn och/eller lustiga frisyrer och/eller tveksamt omdöme tydligen kan fylla tält och samlingslokaler och bönhus och tillika sälja multum utan att uppmärksammas av mainstreammedia.

Som motvikt presenterar här En man med ett skägg (själva definitionen på mainstreammedia) ett urval av de allra skönaste frikyrkogökarna.

1) CURT & ROLAND (på bilden eventuellt Roland & Curt):

Består av: Curt respektive Roland. Ger ut plattor på eget bolag (CuRol). På deras hemsida berättas att Curt & Roland ”var något av banbrytare inom den lite poppigare kristna musiken och de första som körde med elgitarr och förstärkare, de har varit förebilder för många av dagens kända kristna artister.”

Oaktat den lite udda kommateringen höjer man ju en smula på ögonbrynen efter denna utsaga, och vill förstås veta exakt vilka av dagens kända kristna artister som haft Curt & Roland som förebild. Carola? Edin-Ådahl? R Kelly?

Ännu mer hajar man så klart till inför följande påstående: ”Curt & Roland har gett namn åt en hel sång och musik genre inom den kristna sången. Detta om något visar hur betydelsefull deras influenser varit under mer än 3 decennier.” Är Curt & Roland alltså en genre? Som country & western eller rock & roll?

Vidare blir man förstås glad när man på hemsidan också inhämtar att Curt & Roland fortfarande kränger ”musikkassetter”. Samt givetvis att deras barnplatta ”Tidsmaskinen” från sjuttitalet fortfarande finns i lager. Den spelade vi ibland i Hej domstol!. I stora drag handlar den om att Curt (eller om det nu var Roland) bygger en tidsmaskin samt smaskar ohyggligt på en korv. Sensmoralen var i alla fall nåt om Bibeln.

Alldeles uppenbart var hela incitamentet till skivan att Curt/Roland/Curt och Roland övertalat sin församling att köpa in en synthesizer.

2) NILS-BÖRGE GÅRDH:

En man med märkligt dubbelnamn som det tyvärr inte finns så gräsligt mycket att hitta om på nätet. Enstaka sidor ger oss knapphändiga upplysningar som ”Nils Börge är en bland Sveriges bästa sångare” och ”Nils-Börge Gårdh började sin sångarkarriär i slutet av 60-talet och han har spelat in ett antal skivor. Han har genom åren besökt många olika länder, bland annat USA.”

Hans manegementbolag ger oss följande otillfredsställande info:

Kategori: konsertprogram
Status: etablerad
Program:
Tillgänglighet: på förfrågan
Pris: ospecificerad

Dessvärre hjälpte kulturtidskriften Aftonbladet till att smutsa ner Nils-Börge Gårdhs udda namn genom att insinuera att hans engagemang i den kristna fadderorganisationen Hoppets stjärna var en helt igenom pekuniär angelägenhet. Tydligen fick Nils-Börge 500 kronor för varje fadder han värvade till organisationen och tydligen drog han in nästan en miljon på detta under nåt decennium.

Aftonbladet påpekar också i sin avslöjande artikel att Nils-Börge Gårdh (som dom för övrigt stavar fel till! Ska det vara så svårt att skilja Börge från Börje!) ”har flera konkurser bakom sig och driver nu ett handelsbolag som enligt bolagsregistret ska syssla med bil- och diamanthandel samt låneverksamhet”.

Jag säjer: låt Nils-Börge vara! Han har haft nog med elände! Inte nog med att bil/diamant/låne-branschen har gått knackigt de sista åren, dessutom heter karln för fan Nils-Börge!

3) MIA-MARIANNE & PER-FILIP (på bilden mycket eventuellt Per-Filip & Mia-Marianne):

Består av: Mia-Marianne respektive Per-Filip. Kristen sångduo som gjort nästan trettio plattor, samtliga med ”ljus”, ”jul”, ”Jesus” eller – lite mer otippat – ”klockaren på Ornö” i titeln.

Mia-Marianne sjunger med en fruktansvärt gäll röst, Per-Filip med ett brummande vibrato (de är operaskolade). Låg på försäljningslistan under 2006 med sin senaste samling.

Också här är informationen på nätet bristfällig. Tipset är att de är syskon alternativt gifta, eventuellt bäggedera. Är de bara gifta, möttes de antagligen i en kristen sångduoförening eller i en förening för folk med konstiga dubbelnamn. Är de syskon, möttes de antagligen hemma i typ köket.

1) NY-DAVID NYGREN:

En f.d. bilmekaniker från Falun som skaffade ett par gräsliga kavajer och sadlade om till kristen sångartist. Har gjort plattorna Himlatåget (där alla låtar handlar om tåg och Jesus), Himlabåten (där alla låtar handlar om båtar och Jesus) samt Tjära, beckolja och lite country (som gissningsvis handlar om tjära, beckolja, country och Jesus).

Av denna info drar vi slutsatsen att Ny-David är a) väldigt intresserad av Jesus, b) väldigt intresserad av olika fortskaffningsmedel och c) lite eljest.

På sin väldigt fylliga hemsida berättar Ny-David på sitt rättframma vis varför han kallar sej Ny-David:

En trafikolycka inträffade i juni 1965. Jag var på resa mellan Edsbyn och Falun då jag kastades ur bilen i en singelolycka. När jag låg där på backen ropade jag till Gud :
– Gode Gud, jag vill inte dö! Om jag får överleva så lovar jag dig Gud att vara frimodig och vittna om Jesus!

Man kan också få höra åtskilliga av Ny-Davids låtar (i ”Buddha” berättar han t.ex. att visst är Buddha och Muhammed bra, men det är inte dem vi träffar i himlen) samt läsa hur vädret är i Falun.

Föregående

Målle är ingenting – vägen är allt.

Nästa

Avdelningen bortglömda primadonnor: Georg Rydeberg

14 kommentarer

  1. Anonymous

    Måste erkänna att jag tyckte att Curt och Roland (Eller var det Roland och Curt?) var rätt så snygga.

  2. Rikard

    Jag är uppväxt i Jönköping och hade förmodligen en högre frekvens frireligiösa kamrater än ungar i övriga landet. Jag kommer ihåg Curt och Rolands tidsmaskinshistoria från en kompis vardagsrum. Minns inte korvsmaskandet från denna lyssning men däremot att det, även med den tidens mått, var väldigt långsamt tempo i historien. Min kamrat blev senare ordförande i KDU, men jag tror inte att man kan hålla detta mot Curt och Roland.

  3. Anonymous

    I min kulturfattiga hembygd i Östergötland fanns en baptistförsamling. Dit kom sk gästpredikanter. Jan-Arne hette han och han grät med ena ögat och log med det andra. Hans stora intresse vid sidan av predikandet var att ligga och titta på badande flickor i knappa tonåret.
    Tack ”En man med skägg”

  4. valier

    ”Nils Behöver Vård” kallades han väl?

    Jag kände en gång ett kristet popband som hade en låt som hette ”Sympati för Nils- Börge Gårdh”.

  5. Josef Lindgren

    Det måste kännas bekvämt att från en blogg med dina vetenskapliga undersökningar kunna säga hur det ligger till hos människor. ”Den här är en knäppgök för han tror på något och spelar musik som representerade sin generation”. Det är fint att det finns människor som du som med bara en snabb blick på namnet och lite översikt på vad populärkulturen genom aftobladet och expressens vetenskapliga artiklar säger om vad som är klokt att tro kan avgöra om människor är dumma i huvudet eller inte. otroligt värdigt av dig!
    MVH Josef Lindgren
    josef_lindgren@hotmail.com

  6. Kalle Lind

    Josef: jag tycker mej ana ett mått av sarkasm i din kommentar, och inget fel däri. Jag tar mej mycket riktigt rätten att göra mej lustig över människor som ser lustiga ut och har lustiga namn och lustiga värderingar. Det är trots allt min blogg.

    Däremot vet jag inte riktigt vad du avser med formuleringen om Expressen och Aftonbladet. Skulle jag ha inhämtat min ateistiska världsbild från dessa bägge kulturtidskrifter? Det har jag inte. Jag lovar.

    Bibeln lärde jag mej att inte tro på genom att läsa den. Den kristna högern lärde jag mej att inte lita på genom att lyssna på den.

    Folk är inte knäppgökar för att dom tror på något. Dom är knäppgökar för att dom tror på något knäppt. Och väljer ett knäppt sätt att framföra det.

    Mvh,
    Kalle Lind

  7. petter

    Det är Curt till vänster, om jag inte är felunderrättad. Källa: Den LP med julsånger (Nils-Börge, C&R, Samuelsons samt Christina Gunnardo) min mormor köpte av en dörrförsäljare på 70-talet för att bli av med vederbörande. Och gav till min mamma, då mormor saknade grammofon.

    Kolla upp Samuelsons, där har vi driftiga frimicklarherrar. Och en av dem heter Jard i förnamn. Behövs fler anledningar? Kolla in katastrofalaomslag.blogspot.com i så fall…

  8. petter

    Sedan scrollade jag nedåt en bit…hej gamle Jard.

  9. hoggis

    Det här var ju skojigt. Har själv börjat hobbysamla kristen vinyl (eller det mesta inom "konstig" vinyl faktiskt, det är ju fyndläge på skivbörsen om man säger så) och har faktiskt hunnit med att införskaffa alla fantastiskia fyra du nämner.

    Senaste fyndet var Nils-Börges Som en saga (1977). På mittuppslaget (påkostad icke-dubbel med dubbelkonvolut) klappar Nils-Börge en tax i det väna skenet från en öppen spis. Det är "bara" den bilden, och så följande kåseri:

    ===

    Som en saga

    När jag säger att Du kan få leva
    ett spännande och meningsfullt liv:
    Ett liv i trygghet och i gemenskap med Gud,
    skakar du kanske på huvudet och säger,
    det låter som en saga.

    Och ändå är universum oändligt,
    solen en flammande stjärna
    och varje liten daggdroppe skälvande av liv.

    Som en saga. Javisst.
    Men den är sann, ljuv och evig.
    Det är sagan om verkligheten.

    Nils-Börge

    ===

    Starkt.

  10. Edna

    Mamma hade en skiva med/av Nils-Börge Gård när jag var liten (på 70-talet) och jag älskade den! Speciellt "Mänskobarn" och "Förunderlig nåd/Förundrad jag hör ett glädjens bud" (Amazing Grace). Jag tycker fortfarande, efter drygt 30 år, att han sjunger Förunderlig nåd bäst av alla jag hört! (Med svensk text alltså.)

  11. Anonymous

    Haha. Jag älskade Samuelssons när jag var liten. De gjorde sina egna versioner på en del poplåtar också. Eller kanske var det Jard..Han gjorde ju en soloplatta med en frikyrkoversion på "I'm so excited".."Du har allt att vinna. Inget att förlora…." o.s.v Tyckte att den var asfrän =) Ett hett tips är ju LYCKSELEKVARTETTEN med den helt otroliga "Kuggen"

    Finns på youtube. Underbara frisyrer från mitten av 80-talet. Pastellfärger, grått och stooora glasögon. Vilken charm.

  12. Anonymous

    Curt & Roland började spela elgitarr tidigt på 60-talet när det inom frikyrkorörelsen ansågs vara förbjudet och syndigt. Det är svårt för oss att förstå idag men på den tiden var det alltså inte bara omöjligt att ställa sig och spela med elinstrument i t.ex. Pingstkyrkan utan det ansågs vara syndigt. Det finns vittnesmål från personer som på 60-talet i smyg köpte EP-skivor med Curt & Roland och i smyg spelade dem så att föräldrar och andra i församlingen inte skulle märka det.

    Edin-Ådahl, Ulf Christiansson (Jerusalem)m.fl. lyssnade och inspirerades av Curt & Roland som dessutom genom att vara först medverkade till att göra den modernare musiken "rumsren" och då också öppnade dörren för andra att börja använda elgitarrer i frikyrkan.

    För denna generation och också senare är Curt & Roland alltså betydelsefulla samt banbrytande för den kristna musikens utveckling i Norden. Men först av allt är de evangelister som i hela sitt liv följt sitt kall att sprida det glada budskapet om Jesus. Curt avled den 16:e maj 2009 efter en längre tids sjukdom men Roland är fortfarande ute och sjunger och berättar om Jesus.

  13. Anonymous

    Jag hoppas för allt i världen inte att du missat att Curt&Roland-Curt och Nils Börge Gårdh har ett program på SVT2 på söndagar 18.30! Så du får se dem live menar jag. För min egen del är det mer av en nostalgitripp, för dig tänker jag att det kan vara lite spännande att höra de skönsjungande herrarna. Tack för en fantastiskt blogg för övrigt!

  14. Calle

    Curt och Roland delar ju namn med Tears for Fesrs! Vakna man med skägg!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén