Om Kalle Lind och andra gubbar

Göteborgsfittsbibeln.


Under några månader i åttiotalets slut hette svensk litteraturs gossen Ruda eller enfant terrible LOB. En tid senare hette han väl nåt annat, Nikanor Teratologen eller Sebaot X eller nåt liknande som lät lagom kätterskt och gudsföraktande. Ibland heter han Magnus Dahlström, för det mesta Stig Larsson.

LOB – Lars-Olof Bengtsson – hade varit en lokalkändis i Göteborg sen sjuttiotalets slut, då han övertalades att vara med i punkcombon Göteborg Sound för att de drack mycket starköl. Mest känd blev den finstämda visan om Björn Borg – med det försynta påståendet ”du har aldrig gjort ett handtag i hela ditt liv” – som lär ha gjort Södertäljes stolthet så gramse att han försökte dra LOB inför skranket.

1979 var det inte helt chic att ha synpunkter på nationalsymboler, oavsett om de skrev sig i skattesmitarparadis eller ej.

LOB – med ett smeknamn som dessutom är synonymt med Lagen om Omhändertagande av Berusad person – var en blandning av The True King of Rock’n’Roll Underground GG Allin och The True King of Fruntimmersvitsar’n’Göteborgsgemyt Sten-Åke Cederhök. Vulgär, oförutsägbar, snabbkäftad, galen, försupen och västkustpatriotisk. Åtminstone ännu 2002 still going bärsärk.

Första gången jag själv hörde talas om karln var i SVT-programmet Stina med Sven, en lamare uppföljare till Nöjesmaskinen (dessutom innehållande programmomentet ”Sven med Åke”, som var en lamare uppföljare till Nöjesmassakern).

LOB intervjuades av Dabrowski och Melander. Vad som sades kommer jag inte ihåg, men jag minns att han plötsligt spottade ut citronläsken SVT bjöd på och plockade upp en starkbock ur bröstfickan på jeansvästen. Sånt gjorde intryck på en trettonåring.

Han skrev alltså en bok, Excelsior (1988), som först bara trycktes upp och spreds bland LOB:s polare (typ Freddie Wadling), men som av nån Komvux-lärare fiskades upp och fick större spridning och kultursidesartiklar och ett par likartade uppföljare.

Det är en skitjobbig bok att läsa. Jag antar att det är medvetet. I botten ligger nån sorts bibelallusion. Boken är redigerad efter samma versprinciper som Den Heliga Skrifti. Verserna är ömsom långa, ömsom korta, alltid stötande, utom i de fall när de bara är billiga vitsar:

– Låt oss sjunga HERRENS lov!
– Jaså, har han semester?

Oftare är det frågan om billiga OCH stötande vitsar:

– Hur kommer det sig, tror du, att folkpartiet kunde lyckas så bra i valet 1985?
– Det berodde på att vi nådde ut med vårt budskap och
tog väljarna på rätt sätt!
– Tog väljarna på rätt sätt? Hur då?
– Rätt på fittan!

Men ännu oftare är det BARA stötande:

Doris Lessing
är en hora
som bara skulle må bra
av att bli ihjälslagen
lite oftare

Ytligt sett är boken bara en enda postpubertal Onkel Kånkel-orgie i ”urinwurstar”, ”slaskiga horfittor”, ”blöta smygfjärtar”, grova personpåhopp på stackars Sune Mangs och inte minst ett kvinnohat som man gärna vill tolka ironiskt men inte riktigt kan. Samtidigt är den lite för smart, lite för genomtänkt och lite för rolig på riktigt för att avfärdas.

Mitt i regnet av bruna korvar som kläms ut ur världens rövhål finns en gapig kritik mot samhället i allmänhet och finkulturen i synnerhet där LOB inte riktigt lyckas dölja att han tänkt lite innan han satt sig vid skrivmaskinen:

Fan vad jag är symbolisk när jag bl a skriver: Det snackas ju så jävla mycket i mina dagar om gräsrötter och hur mycket de skall ha att säga till om. Gräsrötter skall väl för fan inte ha någonting att säga till om! De skall bara ha skit, så att de blir tjockare och skönare att trampa på. Men låter de växa sig för stora, då klipper vi av dem, jäms med, allihop. Liar och gräsklippare skär lätt genom skitfödda plantor …

Att kalla det ”tänkvärt” känns märkligt. Jan Berglin är tänkvärd, liksom Tage Danielsson (som intressant nog är en av få offentliga personer LOB nämner utan förnedrande epitet, som Peter ”Skittänderna” Himmelstrand eller Jan-Ove ”Fittdoften” Waldner). Tänkvärt är lika med finurligt är lika med underfundigt är lika med salongsfähigt. LOB vill inte befinna sig i några som helst salonger. Det vill man kanske om man skriver:

Tänk om alla människor vore som jag
Då skulle allt telefonkatalogen se bra löjlig ut

Men det vill man definitivt inte om man några sidor senare skriver:

Christina ”Dyngfittan” Jutterström gick för ett tag sedan på journalisthögskolan, gatan och heroin. Nu har hon slutat på journalisthögskolan.

1988 var det nog inte heller politiskt korrekt att uppdatera gamla skolgårdsvitsar med en krydda nationellt trauma:

– Men snälle Lob! Vet du verkligen inte att Olof Palme är död?
– Nä, jag visste inte att han var sjuk ens …


Excelsior kallas av kritiker gärna ”mastig” eller ”tröttsam” och med all rätt. Man blir mätt och man blir trött, men samtidigt är det som att lyssna på en gammal parkbänksalkis som ibland plötsligt slänger ur sej nån insiktsfull sanning eller blottar ett oväntat kunnande.

För egen del blir jag på ganska gott humör varje gång LOB riktar sina brakskitar mot kulturparnassen:

Somliga tror
att det här med att skalda knäckprosa
bara är att sätta sig ner,
skriva ett par meningar
och bryta av dem på lämpligt ställe
så att det ser ut som en dikt
av Pär Lagerkvist eller så.

Och så är det faktiskt också.

Men intressantast av allt är att, just som jag sitter och stånkar och bläddrar och famlar bland klyschor som ”slår in öppna dörrar” och ”skriker så högt att det inte hörs”, så hittar jag ett citat som omedelbart slungas mot mig:

Man höjer alls icke rösten för att argumenten skulle vara svaga, utan för att alls göra rösten hörd i ett land där megafonerna tillhör de rika!

Och så inser jag att den här boken, till skillnad från sånt jag själv skrivit eller sånt som brukar Augustprisbelönas, faktiskt är skriven för att författaren var tvungen.

Föregående

Luncha Rasta.

Nästa

För Svitjod i dåtiden.

12 kommentarer

  1. Anonymous

    LOB är nog mer bildad än han själv vill att man ska tro. Läste en termin tillsammans med honom på Göteborgs Universitet i början av 90-talet och har för mig att bland annat var en jävel på både latin och antikens historia.

    Dessutom har han den goda smaken att skriva sånt här på sin hemsida:
    http://hem.fyristorg.com/lob/villkor.html

  2. J-h:n

    LOB är ytterst bildad – särskilt vad gäller antikens litteratur – och hans böcker är åtminstone på något plan djupt kända och allvarligt menade. Men jag misstänker att huvudskälet till att Excelsior blev såpass uppmärksammad när den kom var lyckosam timing: alla litteraturkritiker hade precis läst Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia, och det var nästan omöjligt att inte läsa LOB "karnevaliskt", som modeordet löd. Själv har jag förstaupplagan stående i hyllan men har ärligt talat aldrig orkat ta mig igenom hela.

  3. Arrug Slahmag

    Är det LOB som sjunger på Folkmedlodi, Rukornas överlägsna version av nationalsången.

    "Du tronar på minnen från fornstora dar
    Då V-Gurra hyllade nazister

    Jag vet att du är och förblir vad du var
    För det finns ännu blågula fascister

    För det finns ännu blågula fascister"

  4. Fredrik

    För ungefär tio år sen skrev jag mail (det var rätt nytt med mail då) till LOB och frågade om en träff. Det gick bra, förutsatt att jag bjöd på kaffe. Det var grymt roliga timmar, han är otroligt bildad och absolut inget dumhuvud på något sätt.
    Vet vi vad han gör nu?

  5. Fredrik

    Jag glömde ju en sak. Träffen föregicks av att han hade en läsning på Stadsbiblioteket inför en liten publik. Lurig som han är så räknade han ut att nästan ingen skulle känna igen honom, han gav inte många intervjuer och några foton på honom fanns knappt.
    Så LOB hyrde helt enkelt in en skådespelare som låtsades vara LOB. Publiken var stormförtjust och bluffen gick hem. När jag, i ett av mailen, berättade att jag varit på läsningen blev han väldigt intresserad av att höra hur det tagits emot och detta ledde till träffen!
    Vad säger du om det, Kalle? 🙂

  6. J-h:n

    @Arrug: Nej, det är Freddie Wadling som gästsjunger på Folkmelodi.

  7. dahlberg

    Lustigt att du nämner Lansjärvs stora skald Zebaot X,jag vet ju inte om du ser på Nordnytt,men om du gör det så figurerar han där titt som tätt i ett ganska oväntat sammanhang.

  8. Kringlan

    Intressant det där med LOB. Jag förstod aldrig om du tänkte dig att jag skulle låna ditt låneexemplar av Excelsior, som du hade med till Slottet igår.

    Jag glömde i vilket fall helt bort den. Kom däremot ihåg att ta mitt ex av Hej Bröder. Började läsa i natt och uppskattade det mycket.

  9. Spiring

    Saker som den om Christina Jutterström påminner mig om såna där "Pornolizers" som finns på nätet, man anger en adress (till exempel till sitt jobb) och ut kommer samma text men där VD:n heter sånt som Nils "Hästkuken" Nilsson och gör allt möjligt porrigt istället för att "fokusera på kärnverksamheten" och "stärka varumärket". Kanske finns/fanns det en "LOBolizer" där man slänger in ett kändisnamn och så kommer sånt där ut lite slumpmässigt.

    LOB förekommer förresten flyktigt i Unni Drougges i allra högsta grad nyckelroman "Jag, jag, jag" som "SOD".

  10. LH

    Hur sorterar ni er Excelsior i bokhyllan? På L eller B? Jag har valt L.

  11. Theo

    Den här bloggen är en outsinlig källa till saker som jag nästan glömt att jag sett/läst för en massa år sedan och definitivt inte trodde en enda annan människa kom ihåg. 🙂 Jag har inte läst Excelsior men däremot 'Biblia' och 'Exitus', som var upplagda på ett liknande sätt.

    Lirade inte Lob i Troublemakers också när det begav sig?

  12. Anonymous

    Sebaot X, det var ett nytt namn. Vilka böcker har denne skrivit?

    LH: Under "B", givetvis.

    P.S. Fail på Björn Borg som inte hade humor. Rätt åt honom i förskott att Lennart Hyland behandlade honom så illa.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: