Om Kalle Lind och andra gubbar

Gulli Noja.

(Rubriken är såklart en passning till Bosse Parneviks gamla anagram-nummer från typ Parneviks Oscars-party. I samma nummer kallade han Ronald Reagan ”An oral danger”. Detta nämner jag inte för att jag tycker det är särskilt roligt, utan för att visa hur selektivt mitt minne fungerar.)

Det har ju inte undkommit andra än rymdvarelser och folk som har viktigare saker att tänka på att Jan Guillou nedkommit med sina minnesanteckningar från ett händelserikt liv som reporter och irritationsmoment. Det är givetvis extremt underhållande från första sidan till sista.

Av Guillous bokproduktion har jag egentligen bara läst Det stora avslöjandet (om hans tid på FiB/Aktuellt, som jag uppskattade in i dess minsta kommatecken), Ondskan (som lämnade mej tämligen likgiltig) och sci-fi-romanen Gudarnas berg (som jag ställde mej allt annat än likgiltig inför). De där agent- och riddarromanerna verkar handla så mycket om agenter och riddare.

Som häcklare av människor som stött sig med honom är Guillou outstanding. Han har en förmåga att i mungipan, eller på papper i en bisats, undermindera en medmänniskas hela existens. Peter Bratt publicerade en lååång text på Newsmill om Guillous lögner typ samma dag Guillou-boken kom ut. Ändå ger Guillou Bratt ganska mycket äran för fotarbete och research inför det stora avslöjandet. Den troliga orsaken till Bratts irritation är nog snarare Guillous sätt att beskriva den forne kollegan:

Ibland kan till och med överklassens barn vara älskansvärda. Peter Bratts indignation över upptäckten att socialdemokraterna var socialdemokrater var helt enkelt bedårande.

Men nu hade han blivit socialist, typ. Fast, meddelade han redan vid första mötet, kunde inte förmå sig till att gå i demonstrationer, inte ens Vietnamdemonstrationer, eftersom man då reducerades som individer.

Det var som en sketch från Monty Python: ”Ni är alla indvidier”, säger Jesus. ”Inte jag”, säger Brian.

(Att Guillou inte kan sin Python helt prickfritt kan vi lämna därhän, min anm.)

Här har vi alltså en socialist som var upprörd över sin upptäckt att socialdemokratin svikit marxismen-leninismen, alltså att de var socialdemokrater, och dessutom en socialist som inte ville gå i demonstrationer. Och det var, fast det kan låta lite märkligt, fortfarande efter någon halvtimme charmigt som om det var Hugh Grant som sagt det.

Det är stor komik. Dels beskrivningen som sådan, där ju Guillou lite behandlar Bratt som en brådmogen tioåring. Dels bilden man ser framför sej av Guillou när han knattrar ner det hela, glatt fnissande för sej själv, säkerligen belönande sej själv efteråt med ett perverst dyrt Rioja.

Hans skott mot Holmér är väl snarast straffsparkar, även om hans indignation över att vara den ende i journalistkåren som inte underdånigt nickade bifall till Holmérs kurdnoja är begriplig.

De roligaste bitarna är och förblir Guillous snabbskisser över f.d. vänner och kollegor. Göran Skytte – två gånger beskriven som ”då fortfarande min nära vän” – ska anställas på det Malmö-producerade Rekord-Magazinet och Guillou har sina dubier:

Han föreföll däremot klart disponerad för att bli tokig om han kom till teve. Vi hade två mycket drastiska exempel på tevegalenskap på nära håll i Malmö, Mr Barnjournalen Bengt Fahlström och programledaren för ”Här är ditt liv”, Lasse Holmqvist. Vi hade haft med dem båda att göra och vi betraktade dem som mentalt otillräkneliga och det var ur vårt råa medicinska perspektiv inget problem med diagnosen, de var tevegalna. De tålde inte ljuset, betraktade sig båda som större än livet ena stunden och bröt samman, försvann eller bad till Gud i nästa stund, och det var förfärligt att ha dem på nära håll.

Göran låg klart i riskzonen att bli sån, det var vi överens om (”vi” är Guillou och hans producent, Lars Eliazon, min anm.). Han gick redan omkring och talade om sig själv som en av Sveriges två bästa journalister (antydningsvis var jag den andre, antydningsvis var han den förste) och det var illavarslande.

Givetvis fick Guillou rätt – det får han ganska ofta i sin historieskrivning:

Och han blev blixtsnabbt tevegalen. Det började oskyldigt med att han införda nyheten med ”ståuppa” i inrikesreportage, alltså den ständiga nödlösningen när reportern står framför kameran och berättar det man inte har tid att få fram bilder på, eller råd, eller lust. Enligt gällande tevekutym var ”ståuppa” reserverat för utlandsreportage. Göran stred hårt för reformen och moderniseringen, att införa detta fjantande även i inrikesreportage, nämligen hans egna. Men han överarbetade snart sin reform, dök upp som pippin i ett gökur var tredje minut med en mikrofon i handen.

Nästa steg var mer problematiskt och lite skrämmande. Han började rita tittarsiffror i tendenskurvor som han ägnade stor möda och satte upp på väggen i sitt rum. Kurvorna visade att såfort Göran Skytte var i bild så steg tittarsiffrorna. Men när programledaren kom in i bild så sjönk det.

Notera att Jan Guillou själv aldrig haft några som helst problem med sitt ego.

Det allra allra roligaste är dock Guillou beskriver sjuttitalets politiserade programråd på SVT, en sorts statens förlängda arm, där Lennart Hyland satt ”som minister utan portfölj”. Programrådet diskuterar huruvida man ska sända Guillous pjäs Genombrottet:

Barnchefen var emot pjäsen eftersom där förekom fula ord som ”bordell”. Lennart Hyland var emot pjäsen därför att den handlade om tevejournalister som begick misstag, och han menade att ”man ska inte kacka i eget bo”.

Men Bengt Lagerkvist (dåvarande teaterchef, min anm.) var inte den som gav sig i första taget. Han drev igenom sändningsbeslutet när barnchefen var på barnfilmsfestival i Rumänien och Lennart Hyland var på torken.

Slutsats: man behöver inte säja att någon är en bigott fyllkaja för att säja att någon är en bigott fyllkaja. Så arbetar ett proffs.

Föregående

Från skrapare till hackare.

Nästa

Interiörer från ett skäggigt hem.

22 kommentarer

  1. Anonymous

    Kan du din Python? 😉
    Jag skulle vilja påstå att det är Brian som säger att alla är individer och någon av hans anhängare som säger "I'm not!". Jesus är ju inte direkt med i filmen…

  2. Kalle Lind

    Anonym: att Guillou minns Life of Brian fel var ju lite min poäng. Ska man vara petnoga är det inte en "sketch" utan en scen i en film, Jesus är inte närvarande och det är Brian som pratar till massorna. Jag kan min Python hyfsat, troligtvis bättre än Jan Guiilou (som å andra sidan kan desto mer om underrättelsetjänst och jakt). Till Jans försvar så gör han ju bara en hastig parallell till ett gammalt filmminne som han återger ungefärligt och åtminstone minns essensen av. Men som sagt: allt det kan vi ju lämna därhän.

  3. Pidde

    Ett roligt rykte: att det är Guillou och Skytte som var Philemon Arthur and the Dung.

    Förresten, en gång på 90-talet promenerade jag och en lång serietecknare på Bokmässan, när en som var utklädd till Lille Skutt kom förbi. "Titta! Lille Skutt!" sa serietecknaren. Kort därpå passerade vi Guillou. "Titta! Kalle Anka!" sa serietecknaren och pekade.

    Förresten igen: på Bokmässan 2007 råkade jag beskåda Guillous kuk.

  4. Anonymous

    Kan du din Python? 😉
    Jag skulle vilja påstå att det är Brian som säger att alla är individer och någon av hans anhängare som säger "I'm not!". Jesus är ju inte direkt med i filmen…

  5. Gubben Far

    Ja det var ju också en sak man kan tänka på. Var det som reklamen sa: den står i Expressen?

    Själv tänker jag på en artikel Jonas Gardell skrev i Expressen när Jan Guillou hade varit elak mot Gardell. Texten gick ut ungefär på att "Guillou är en liten Janne på skolgården som väldigt gärna vill vara en Jan. Men han förblir en liten Janne."

    Jag tyckte att det var lite osakligt. Att det var lite som mobbning. Men det kanske ligger något i det. Att Guillous debatteknik också är lite som mobbning.

  6. Kenneth

    Ett litet estetiskt råd till Jan: när du nu är utrustad med ett relativt sett oproportioneligt stor huvud på en kropp med relativt sett oproportionerligt korta armar och ben bör du aldrig bära en stor jävla ryssmössa.

  7. Anonymous

    JG är en källa till ständig förnöjelse. Det gladde mig att han fortfarande grämer sig över sitt magplask i På spåret här om året. Hade inte hustrun varit med så hade det väl blivit ett riktigt bamseplask. Där ser man vad superdyra Riojor kan göra åt ett från början halvhyfsat hjärnkontor. Varför åker han inte till Pakistan och fritar Ghezali med några välriktade kalashnikovskott. Jag vet varför! Jag presenterades för sonen till ledaren för JG:s jaktlag som "det här(mitt) jaktlagets JG" varvid barnet underfundig sa "så du skadskjuter hela tiden också då"? JG som jägare i åtm det jaktlaget karakteriserades som en jaktetiskt föga acceptabel chanstagare.
    Han har ju haft en hel del "nära vänner" men de vänskaperna tycks ha genomgående varit kortlivade.

  8. Farao Gudlund, 177 år gammal

    Man njuter sällan så mycket som när man själv står på samma sida åsiktsmässigt som Jan Guillou, och Jan dissar någon person eller företeelse. Det är nästan porr. Man får gåshus av välbehag.
    När man inte står på samma sida förbyts dock känslan av en ohygglig irritation. Som tur är håller jag med Jan Gulliou för det mesta i hans politiska åsikter. Han är , som sagt, betydligt mer intressant som politisk debattör än romanförfattare. Man vill inte ha honom som fiende!

  9. Sweex

    Undrar vad herr guillo skulle ha att säga om Bo Holmström om han nu skulle ha arbetat med honom… I mångt och mycket tycks han påminna om Skytte. Hans samhällsreportage med den godmodige speakerrösten verkar ofta handla mer om honom än själva ämnet

  10. dr. No

    Nu måste jag bara inflika att allt "JG" gör, både i sina romaner och i sina s.k. "dissar" är starkt influerat av Frans G. Bengtsson, den verklige mästaren i ämnet. De riddarromaner som denna bloggs skäggprydde ledstjärna så nesligt nedgör är ju så sprängfyllda av referenser till Röde Orm så det är närmast löjligt. Detsamma gäller mannens ordvändningar och spetsfundigheter. Men det är nu bara min åsikt.

    /Dr. Julius No – nekad inträde i Frans G Bengtsson-sällskapet i egenskap av ondskefullt geni.

  11. Rebecca

    Nämen, nu var ju mannen med skägg precis inne i min bokhandel och stökade till i hyllorna. Människor det varit synd om stod tydligen inte tillräckligt synligt för hans smak.

  12. Anonymous

    Dr No,

    snälla,nu blir jag ordentligt upprörd.

    Sveriges Montaigne, dvs. Frans G., den suveräne essäisten, den mycket gode poeten och författaren till "skälmroman"-mästerverket Röde Orm jämförs med Jan Guillou..

    Möjligen har Guillou läst Röde Orm och låtit sig inspireras därav, men ännu troligare av Prins Valiant och Erroll Flynn.

  13. Kalle Lind

    Rebecca: jag har aldrig i mitt liv känt mej så påkommen. Jag hoppas att jag inte orsakade för mycket besvär, men det är en skada jag har. Och om vi nu ändå är inne på offentliga förolämpningar – inte är väl Akademibokhandeln "din" affär?

  14. Rebecca

    Kalle: Nej det är inte min affär, det har du helt rätt i. Men det var vid min avdelning du stod o hängde. Jag drar mig till minnes att du även slog ett öga i den till dagen helt färska Jan Lööf-serien del 2. Bra val.

  15. Kalle Lind

    Rebecca: det verkar inte vara nåt direkt stressande jobb att vara bokhandelsbiträde.

  16. Anonymous

    Haha, jag har flera vänner som jobbar i boklådor och får ständigt höra historier om författare som kommer in och möblerar om i hyllorna i syfte att fronta sina egna böcker bättre.

  17. dr. No

    Anonym: Jag är helt med på att den där "JG" inte har att göra i samma mening som Frans G. Men om du inte ser att han i var och varannan mening (och i sin programserie på TV4) hela tiden stjäl från och förhåller sig till Röde Orm (och att han dessutom inspirerats mycket av Frans G. i sina kåserier) så har du antingen, om man nu ska ge dig "the benefit of doubt", inte läst Jan Guillou eller så är du inte uppdaterad på din Frans G.

    Åk hem och läs på!

  18. Anonymous

    Dr No,

    nog har jag läst min Frans G. (i princip allt, tack vare min far som köpte det mesta), men måste väl medge att jag inte är fullt lika uppdaterad på Jan G.

    Men, du missade min poäng, att han inspirerats av Frans G. förnekar jag inte, men att de på något sätt är jämförbara är..

  19. dr. No

    Men jag hånar ju Janne just för att han snor från Frans G. Inte är det en jämförelse; det skulle ju i så fall vara som att jämföra snattaren med Hemköp (fast utan sympatipoängen). Äsch.

  20. Petter B

    Att JG skulle dricka ett Rioja-vin är givetvis lika otänkbart som att Brian skulle hävda att han inte är en individ. Men jag kan överse med denna lilla faktamiss (JG gillar franskt och kaliforniskt) eftersom jag som vanligt skrattade högt i min ensamhet.

  21. Kalle Lind

    Petter B: Rioja nämns som exempel eftersom Guillou själv skriver om det i boken i fråga. Helt främmande för att klunka spanskt är han nog inte om det kniper.

  22. Anonymous

    Hur man tänker när man har stort huvud i förhållande till kropppen och sätter på sig en ryssmössa:
    "När de ser mitt, i förhållande till kroppen, stora huvud, tänker de nog att det beror på ryssmössan."
    S.k. dubbel kamouflering. Dölja genom att irr-framhäva.
    Fungerar dock bara i (det i förhållande till kroppen stora)huvudet på kamouflören, i detta fall. Sällan i gemen.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén