Om Kalle Lind och andra gubbar

Kristna barnböcker del 3: Lenas grannar valde rätt.


Lena är en liten nyponkindad Jesu tjänare i förskoleåldern. Bredvid henne bor en otäckt sekulär familj. Pappan är akademiker och har till och med fredsmärke.

Givetvis går det inte bra för en familj som valt att leva utan Jesus i sina hjärtan. Äldste sonen Stefan börjar knarka redan vid tretton års ålder. Pastor Stanley Sjöberg – bokens författare – är väl förtrogen med tidens (1973) pundarjargong:

– Är det någon som har brass, frågade Stefan.

– Har du pengar då, svarade Fjompe och gick bort till Stefan. Brass är något som knarkare använder till rökning. Det kallas också knark. Det är väldigt farligt.

Stefan och Fjompe drar till ett knarkarnäste. Pastor Stanley är också mycket bevandrad i tidens pundartillhåll:

Uppe på vinden kom dom in i ett rum som var alldeles tjockt av rök. Där satt flickor och pojkar och rökte pipa. En hade en spruta med något farligt gift i. Det var också knark. Stackars dom här flickorna och pojkarna. Dom är lika fina som alla andra. Men dom har blivit lurade av sina kompisar att börja knarka.

Knark kallas också för narkotika. Det är något väldigt farligt. Nästan värre än både sprit och cigaretter. Fast sprit och cigaretter är också hemskt farligt. När folk dricker sprit blir dom alldeles konstiga och när dom röker cigaretter kan dom få sjukdomar som dom dör av. Och den som börjat med knark kan nästan inte sluta. Först tycker dom att det är roligt. Sedan blir dom konstiga i huvudet och jättesjuka. Många dör innan dom ens hunnit bli vuxna. Knark är nämligen gift.

Stefan och hans knarkarkompisar blir tagna av polisen. Stefan är ambivalent till polisen:

En gång hörde han några på Sergels Torg som sa att poliserna bara hjälper rika människor och gör det svårt för dom fattiga. Några sa att när det blir revolution i Sverige ska alla poliser dödas tilsammans med direktörer, präster och kristna.

Döm därför om Stefans förvåning när han förhörs av en sjysst polis som uppmuntrar honom att sluta med det där förskräckliga knarket.

Sen följer händelserna slag i slag. På Sergels Torg träffar Stefan en grabb med texten ”Jesus” på rockmärket och en sån där frisyr som äldre frisersalonger fortfarande har i skylten.

Grabben heter Mikael och drar med Stefan till ett kristet café med ”goda smörgåsar och varm härlig choklad”. Han har själv slutat knarka genom Jesus och ger Stefan ett handfast förslag:

– Ja, bed till Jesus så ska du se att han hjälper dig också, så att du slipper knark och mellanöl och cigaretter.

– Jag kan inte bedja, sa Mikael.

– Får vi bedja för dig då, sa dom andra.

Efter mötet med Mikael och hans frälsta vänner har Stefan ingen lust att ”gå bort till Sergel och träffa dom gamla kompisarna”. Tvärtom återvänder han till caféet med de goda smörgåsarna och den varma härliga chokladen (de nämns på nytt i texten):

– Har du knarkat något idag? frågade Mikael.

– Neej, sa Stefan.

Under tiden har Stefans lillasyster Karin tagit hjälp av den kristna grannflickan Lena i intensivt bedjande. Inte bara ber de för den knarkande Stefan – hotet att pappa vänsterakademiker ska gifta sej med annan tant har tornat upp sej. Nu ber Karin och Lena för att pappan ”blir snäll”.

Bedjandet går hur bra som helst. Lena lär Karin, och Karin lär snart sin mamma:

– Det känns bättre nu, sa Karins mamma. Nu har jag också börjat bedja till Jesus. Så nu kan vi bedja alla tre hemma hos oss, Karin, Stefan och Jesus. Bara pappa Pelle också vill börja tro på Jesus.

Men pappa Hippie-Pelle är helt rabiat i sin uppfattning om att nån som dog för tvåtusen år sen inte kan leva nu, och ännu mindre få folk att sluta hinka mellanöl:

Dock får sig pappa Pelle en tankeställare när mamman understryker att ”när folk svär och skäller på varandra är det lika hemskt som när dom skjuter på varandra”. Och när pappa sen får se caféet (och rentav smaka den härliga chokladen) och sonens nya gemenskap inser han att han haft fel så det stänker om det:

– Kan du förlåta mig,mamma? Jag skall älska dig genom hela livet.

Pappa Pelle fick tårar i ögonen och mamma grät också så där vacker [sic!] och fint.

Och strax därpå fäster pappan ett Jesus-märke på polotröjan:

– Nu får ni be för mig så jag blir frälst, sa pappa.

– Då böjer vi knä, för det har Lena lärt mig, sa Karin.

Tro det eller ej, men allting slutar faktiskt rosenskimrande:

Stefan slutade knarka och fick fina kamrater i kyrkan. Karins pappa slutade svära och röka. Aldrig mer gick han till någon annan tant för att överge sin fru utan var så god och fin mot Karins mamma.

Karin börjar naturligtvis i söndagsskolan och på barnträffar i kyrkan. Pastor Stanley konstaterar avslutningsvis:

Ja, Lenas grannar valde rätt.

Det är liksom ingen idé att göra sej rolig över den här boken, så jag låter bli. Man måste kunna få framhäva att varm härlig choklad är ett bättre alternativ än brass utan att bli häcklad trettifem år senare. Även dumma tankar måste få tänkas och spridas utan att sekulära besserwissrar kommer och driver gäck.

Men jag undrar fortfarande var pastor Stanley fick namnet ”Fjompe” ifrån.

Föregående

Kristna barnböcker del 2: Bluffen och Lena.

Nästa

Genrer Gud glömde 2: rivningsschlager.

21 kommentarer

  1. Nemo

    Alltså…

    "Jesus loves you, but the Devil has the candy"

  2. Anonymous

    Naturligtvis kunde inte Stanley motstå frestelsen att rikta en taskspark mot vänsterintellektuella och pacifister. Det är ju deras barn som blir knarkare! (i verkligheten är ju inte akademikerungar de som vanligtvis hamnar på botten, men i Stanleys värld är förstås Palestinaälskande skäggintellektuella Ondskan)

  3. Mange

    Kristna barnböckertemat är helt enkelt så hysteriskt roligt. Och skrämmande. Men mest roligt. Om man bortser från det skrämmande.

  4. Lusipusi

    Om man skulle ta och börja knarka lite? (Ateist är jag redan).

  5. V. Delin

    Knarka? Nej, börja lyssna på bluesrock istället, Lusipusi! Det är en härlig, naturlig och sund tripp! Helst på vinyl och gärna inköpt på loppis för en femma eller en tia.

  6. Pidde

    "Knark kallas också för narkotika. Det är något väldigt farligt. Nästan värre än både sprit och cigaretter."
    Bara NÄSTAN värre?
    Knark = folköl?

    …Men tänk om det i framtiden visar sig att pastor Stanley hade rätt i sina böcker. Då kommer folk att sitta där och fnissa åt dina inlägg.
    Kom ihåg att Jesus älskar dig, Kalle.
    Finns det förresten kristen porr?

  7. Kalle Lind

    Pidde: du har en poäng. Stanley KAN ha rätt. Därför låter jag ju också bli att raljera utan låter var och en ta ställning. Jag vill inte löpa risken att grillas i Inferno.

  8. dr. No

    Kalle: Hur man än vrider och vänder på det lär du ju inte undslippa Inferno, om det nu finns. Som allra allra bäst kan du kanske tänkas komma till Limbo, där odöpta spädbarn och rättrogna hedningar (dvs de som aldrig hört talas om jesus, och alltså ändå måste dömas trots att de levt otadligt genom hela livet; lär ju finnas gott om plats där. Bara Vergilius och några av hans sidekicks att hänga med, och värre kunde det ju bli). Men den chansen är nog inte stor, snarare blir det längst ned med Muhammed och andra som sått split i tron. Om det nu finns, förstås.

    Själv blir jag mest glad över att formen "bedja" kunde kännas så självklar för småflickor ända in på 70-talet. Det är nästan i klass med Per Mobergs försök att återinföra den sedan åtminstone hundra år försvunna åtskillnaden mellan "dofta" och "lukta".

  9. Kalle Lind

    Klas: här får man vara petig. Jag ändrar.

  10. Play It Again Rod

    Vilket kräkmedel till bok. Texten är skrämmande. Men bilderna är inte dåliga dom heller. Särskilt bilden där Karins mamma överlyckligt deklarerar att hon också börjat bedja. Karin och hennes mamma ser inte riktigt ut att vara vid sina sinnens fulla bruk. Deras blanka blickar och onaturliga hållning antyder snarare att dom är spritt språngande galna. Något som förstärks av det psykedeliska blommolnet i bakgrunden.

  11. Anonymous

    dr. No: Har inte katolska kyrkan sedan ett par år (oklart hur många, kan vara allt från 5 till 40) tillbaka, ångrat sig angående förekomsten av limbo?

    /Paul W

  12. Kalle Lind

    Dr No/ Paul W: det senaste jag hörde var att Benedictus vid tillträdet tillsatte en kommission som inom x antal år skulle ta fram ett underlag för hur man enklast kan avskaffa limbo. Jag har tagit upp det där ibland när jag ståuppar; a) svårigheten i att avskaffa nåt som inte finns och b) logistiken som uppstår när några miljoner odöpta (samt icke-existerande) barn från 1200-talet (då limbo infördes) till nu ska omdirigeras.

  13. Lina

    man kan ju tro att författaren till boken vart på brasset lite för mkt…

  14. Anonymous

    man blir bög av knark dessutom, det glömde pastorn. i varje fall av affe.

    om man är tjej blir man hora. i varje fall av horse.

    sedan finns det knark som leder till gruppsex.

    AIDS!!!!

  15. Jessika

    Åh gud, det här är ju värre än vad som kom i min väg under min barndom som konservativ katolik.
    Målet helgar medlen i kampen om vilsna själar. Eller hur man nu vill se på det.

  16. Anonymous

    dr. No: Pöh, som om! De flesta med språkkänsla klarar av att skilja mellan dofta och lukta, och nej, distinktionen dem emellan är inte utdöd även om pöbeln gör sitt bästa.

  17. Markus Lindstedt

    Åh vad fint det känns att läsa alla dessa postmodernt upplysta inlägg!

    Som vanligt är det roligast att göra sig lustig över det man inte vet så mycket om (fast någon i tråden hade visst uppfattat att katolska kyrkan har avskaffat dogmen om Skärselden – bravo!).

    Man får nästan lust att gräva lite i den profana progglitteraturen från 70-talet; lovsånger till föredömen som Stalin, Mao och Pol Pot kan jag tycka är betydligt mer skrämmande än några moralkakor från Stanley Sjöberg…

  18. Kalle Lind

    Markus Lindstedt: jag får nog säja att du skjuter lite snett här. Är det något den här bloggen har grävt lite – för att inte säja tämligen mycket – i så är det just proggiga grejor. Särskilt proggig barnlitteratur. Så vill du fortsätta gräva kan du t.ex. klicka på etiketten "progg".

    Och absolut – visst är det bisarrt att någon sjungit Stalins lov. Och Pol Pots. Och Maos. Det är ju vansinnigt att det finns människor som dyrkar människor som gudar och litar blint på allt de påstås ha sagt. Folkmord, diktatur, intolerans och nyckfullt utövande av makt är ju helt främmande företeelser i Bibelns värld.

  19. Computress

    Illustratören borde hållit sig till att texta skyltar på EPA!
    Don't quit your day job!

  20. Oa

    Hm… Jag och min bror gjorde en gång en serie om hur uppfinnarna Fjompe och Fjusk uppfinner en sluberagortruck. Men att Fjompe var knarkare… Det tror jag ingen av oss någonsin anade!

  21. dr. no

    Anonym:
    http://runeberg.org/strindbg/natusorg/0093.html

    Strindberg använder då ”luktar” på samma sätt som folk i allmänhet använt det i dryga hundra år, och han får väl ändå ses som någon slags auktoritet i ämnet ”svenskt prettospråk från förr”.
    Jag har då alltid tolkat användandet av ”doftar” som ett sätt för människor med ambitionen att tillhöra en högre klass att distansiera sig från ”pöbeln”, som du så fint uttrycker det. Det får man så klart gärna göra om man vill det; men man får då också finna sig i att en av megalomaniska vanföreställningar lidande patetisk alkoholist med delirium tremens någonstans i världen föraktar en en smula. Vilket kanske må vara hänt?
    För nog tycker jag att det är ett lite löjligt sätt att visa att man är bättre än andra att gå runt och näpsa folk som hävdar att någonting ”luktar gott”.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: