Karin Levander och Gunilla Kvarnström gjorde Filip frågar 1972 (del 11 i Verdandis barnboksserie). Grethe Fagerström och Gunilla Hansson gjorde Per, Ida & Minimum 1977.
Båda böckerna handlar om att göra barn och båda böckerna fanns på mitt rödfärgade daghem, där jag i sjuttitalets slut uppfostrades av chilenska flyktingar, föreståndare utan behå och en och annan halvrehabiliterad narkoman. ”Filip frågar” läste jag själv, och kom sen hem och ställde följdfrågor till mor om ”kóndom” och ”péssar” – något hon tjugosju år senare fortfarande retar mej för.
Vid en omläsning några decennier senare slås man framför allt av frispåkigheten i böckerna. Kvinnorna bakom böckerna ville verkligen riva ner alla slöjor och mystifierande rökridåer. Det här är så långt från storkar och Guds vilja man kan komma.
Per och Ida, liksom Filip, ska få ett småsyskon. Detta föranleder diverse rättframma frågor och även somliga explicita svar:
Det är chosefritt och pang på rödbetan och jag gillar det. Det är visserligen beskäftigt och präktigt och förnumstigt, men sipphet och prydhet har aldrig fört mänskligheten framåt. Knulla blev på sextiotalet en revolutionär handling, och så länge man inte kastade sexualiteten på ungarna mot deras vilja, utan bara gav svar på deras självklara frågor, så lär ingen ha traumatiserats.
Men det är klart att ett åttiotal med aids, ett nittiotal med pedofilnoja och ett nollnolltal där den självklara sexualiteten gärna gjorts pornografisk har lagt ett slags obehagligt filter mellan mig och boken. På samma vis som jag ofrivilligt skruvar på mig över de lyckliga nakna barnen i Madicken och Ronja, gör jag diverse obehagliga kopplingar i huvudet när jag läser om Filips frågor.
Det får dock inte vara författarnas fel, utan samhällets. Det är klart att barn måste få vara nakna utan att jag ska känna pedofilivibbar. Det är klart att barn måste få fråga föräldrarna om knulleriets hemligheter utan att jag ska tänka i termer av incest.
Jag kan dock inte komma ifrån att samlagssekvensen i Filip frågar associerar till sån där urgammal japansk erotisk konst som alltid finns med i för honom/för henne-medelklassporrantologier:
Jag kan inte heller komma ifrån att Filips pappa ser ut som Morgan Pålsson. Men det kanske varken gör till eller från.
Filip frågar och Per, Ida & Minimum har på ett plan överlevt tiden. Frågorna är ungefär lika aktuella nu som dom har varit sen N´Tonga satt i grottan och såg sin cromagnon-pappa betäcka sin cromagnon-mamma.
Att det är sjuttiotal går dock inte att ta miste på. Både Filip, Per och Ida kallar sina föräldrar vid förnamn. ”Per, Ida & Minimum” innehåller en utförlig diskussionsdel och många uppmaningar att låta samtalet fortsätta hemma. Och här och var tränger sej samtidens verklighet in:
Här finns också inslag av samma slags välmenande mentalitet som gör att alla domare i amerikanska filmer är svarta kvinnor, dvs ett grepp som snarare tjänar som goda exempel än som redogörande av verklighet. Själv har jag under tiotalet rundor på diverse MVC inte stött på en enda manlig barnskötare:
Jag vill också hävda att förlossningarna är skildrade ur en typisk sjuttiotalsvinkel. Alltså rent grafiskt. När min generation pappor skulle föreviga sina barns ankomst riggade de alltid upp kameran så att man fick full insyn. Efter att barnen var ute ställde dom sig att noggrant få in skärpan på efterbörden. Sen gick de antagligen till sjukhusets rökrum.
Under förlösandet av min egen son hade jag fullt upp med att stå vid min fiancés huvudgärd och få fingrarna sönderklämda. Inte fan hade jag tid eller möjlighet att stå och föreviga bakom barnmorskan.
Jag skriver inte detta för att säga att jag är en fin kille och att min pappageneration var mer intresserade av kamerateknik. Även om jag tror det är precis så det förhåller sig.
Hursomhelst – min tes är att sjuttiotalsgenomsnittsmänniskans föreställning av en förlossning ser ut precis så här:
Böckerna tar förstås också upp allt omkringliggande. I Filip frågar får vi lära oss att penisen kan kallas ”pillesnoppen, pitten, kuken” och att skötet kallas ”vagina, fitta, hål och många andra namn”. Givetvis får vi se pessar och spiral – fenomen som verkade dö ut samtidigt med rökning inomhus – och lära oss att man också kan adopteras, ha skilda föräldrar eller föräldrar av samma kön.
Och så klart uppmanas barnen att bearbeta alla sina nya intryck i lek:
Jag är ärligt glad att jag växte upp med de här volymerna. Jag har kallsvettats nog i erotiska sammanhang ändå. Jag är glad att jag åtminstone har haft den teoretiska kunskapen med mig ner mellan lakanen.
blommigt
Haha nu blev nostalgichocken total! Även jag, som inte ens var påtänkt under 70-talet utan är född 1983 har läst Per, Ida och Minimum en massa gånger på min förskola (däremot kommer jag inte ihåg att det lästes högt ur den nån gång, hehe, men jag lärde mig läsa tidigt 😉 och den står i bokhyllan på förskolan där jag jobbar ibland på nu också! Dock icke bland de böcker barnen når till, hehe…
Dessutom måste jag påpeka, apropå att jag har börjat lyssna igenom alla gamla poddavsnitt av Hej Domstol, att jag i min mobiltelefon har ett mycket fint foto av namnskylten utanför professor Bo Ralphs arbetsrum på Institutionen för Svenska Språket på Göteborgs Universitet 😀 Min kompis i Uppsala blev mycket avundsjuk!
blommigt
Haha nu blev nostalgichocken total! Även jag, som inte ens var påtänkt under 70-talet utan är född 1983 har läst Per, Ida och Minimum en massa gånger på min förskola (däremot kommer jag inte ihåg att det lästes högt ur den nån gång, hehe, men jag lärde mig läsa tidigt 😉 och den står i bokhyllan på förskolan där jag jobbar ibland på nu också! Dock icke bland de böcker barnen når till, hehe…
Dessutom måste jag påpeka, apropå att jag har börjat lyssna igenom alla gamla poddavsnitt av Hej Domstol, att jag i min mobiltelefon har ett mycket fint foto av namnskylten utanför professor Bo Ralphs arbetsrum på Institutionen för Svenska Språket på Göteborgs Universitet 😀 Min kompis i Uppsala blev mycket avundsjuk!
Anonymous
Finns Hej Domstol-avsnitten ute på nätet? Alltså i fullständiga versioner, inte bara axplock?
Tack ännu en gång för en brutalt bra blogg!
/Jens
Kalle Lind
Anonym/ Jens: vet inte. Podcastversionerna vi klippte -där vi var tvungna att klippa bort allt med musik – går med största sannolikhet att hitta. Det gjorde vi för det mesta från 2004 fram till 2006. Så lite bör man kunna rota fram den vägen.
Knåp-Olle
Är litet nyfiken på det där med ”sexualfientlig nyliberalism”. ”Nyliberalism” brukar beskyllas för det mesta som är ont i världen, men ”sexualfientlig”? Det var nytt för mig.
Kalle Lind
Knåp-Olle: jag förstår din invändning. Det var ett olyckligt försök att dra ihop ett resonemang som skulle kräva en essä i en enkel ordsammanställning, och jag ångrar lite grann att jag uttryckt mej så slarvigt.
Men i korthet: med Reagan och Thatcher – som kan räknas som nåt slags startskott för en ny tidsanda och en ny övergripande västvärldsideologi – kom också en nymoralism. Det var en högerkraft med starka kopplingar till den kristna högern, vilket så klart eskalerat ännu mer med George W vid makten.
Jag menar alltså att nyliberalismen i praktiken har otäckt många förbindelser med en homofob pro-life-rörelse. Nyliberala teoretiker och tänkare – typ Fredrik Federley eller Erik Zsiga – kan man kanske inte anklaga, utan det är det nyliberala, amerikanska maktcentrat som fraterniserar med en rörelse som vill styra över och fjättra den mänskliga sexuallustan.
Men som sagt: det krävs större utrymme än jag orkade ge mej för att utveckla ämnet.
rikard
Ja, de här böckerna kommer man ju ihåg från dagis boklåda…
Det lästes aldrig högt ur dem på dagis och jag lånade aldrig (av genans?) hem dem från biblioteket för att mamma och pappa skulle kunna läsa dem för mig. Lyckades författarna i sin strävan att upplysa barnen om sex och fortplantning? Det fnissades mest åt böckerna och lite doktorslekar inspirerade de säkert också till, men blev barnen klokare? Ja, kanske…
Håller med dig om att Filips pappa ser ut som Morgan Pålsson. Filips mamma ser däremot ut som en riktigt go fullblodskvinna på bilderna där mamma och pappa skall vuxenkramas… Inte heller här är jag chauvenistisk, Kalle. Det är en slags komplimang till kvinnor som ser ut som kvinnor, vilket allt för få kvinnor i min mening gör.
Gustaf
Fick också en nostalgichock, detta hade jag förträngt men nu kom det fram igen
Född samma år som blommigt ovan och Per, Ida och Minimum fanns minsann på lekis
Isa
Hon verkar ta hand om barnet väldigt varsamt bra på bild 14!
Valier
Grattis till mediaexponering. Idag i DN nämns Karl Lind som manusförfattare. Inte bara bloggare således.
Nonsensakuten
Tatcher och Reagan hade förvisso en strikt marknadsdriven, nyliberal politik på det ekonomiska området men även jag tycker begreppet blir märkligt när det sätts samman med just ”sexualfientlig”. Alla typer av liberalism är ur ett socialpolitiskt perspektiv väldigt frisinnade och öppna inför ”det sexuella”. Det som Reagan och Tatcher var på det sociala planet är kort och gott ”värdekonservativa” och detta har ingenting med liberalismen att göra. Anser jag….
Kalle Lind
Nonsensakuten: jag förstår vad du menar och jag har redan en gång beklagat ett lite otydligt ordval. Fast fortfarande är det ju skillnad på teori och praktik. Visst var Ron och Maggie i praktiken värdekonservativa, i hennes fall i rakt nedstigande led från drottning Victoria, i hans fall från John Wayne.
Icke desto mindre stod dom väl för en nyliberal ekonomi/politik?
Och även om nyliberalism i allmänhet eller med nödvändighet inte är sexualfientlig, så menar jag nog att det funnits strömningar under nollnoll-talet som kombinerat pest och kolera: avreglering av allt offentligt ägande och flirtande med högerkristenheten.
Men faktum kvarstår. Jag hade gärna ändrat i texten, men då blir den här diskussionen så svårbegriplig.
Il Barone
Kalle: vad Du menar är väl konservatism (särskilt i dess anglosaxiska version), med frihetlighet i ekonomiska frågor men reglering i livsstilsfrågor. Nyliberaler (libertarianer) är alltid för frihetlighet i alla delar – knark, integritetsfrågor (FRA), sex och skatter. Detta gör att en nyliberal i Sverige ofta har betydligt mer gemensamt med vissa delar inom exempelvis miljöpartiet än med Göran Hägglund. Svenska nyliberala tyckare är exempelvis Mattias Svensson och Henrik Alexandersson. Amerikanska nyliberaler – exempelvis Penn & Teller – gillade vissa delar i Reagans politik, men avskyr genomgående George W Bush. Detta var en något för lång kommentar till en gammal bloggpost, men rätt ska väl vara rätt 🙂
Anonymous
Ok att jag länkat och lånat en av bilderna i detta inlägg? Om inte – klaga hos glykofag@yahoo.com.
Kommer att återvända hit igen, vill läsa mer, det känns i hela magen.
Kalle Lind
anonym: det är helt ok. I sanningens namn brukar jag aldrig skicka såna mejl när jag plockar bilder. Jag ber dock om ursäkt för den uschliga kvaliteten; jag har aldrig pallat rigga upp en ordentlig scanner.
Anonymous
Nu tar vi och spolar tillbaka *alla* videoband en smula.
På 70-talet så var ekonomierna även i de demokratiska staterna sönderreglerade. Nixon, en *republikansk* president, orsakade stor förödelse bara genom att reglera priserna på bensin. Och så vidare…
Så för en som gillade alla de regleringarna, t.ex. en socialist, så måste minsta lilla avreglering ha tolkats som något fasansfullt. Ordet ”nyliberal” är precis som ordet ”stalinist” – det finns knappt någon vettig människa som använder det om sig själv.
Så det enda Reagan och Thathcer gjorde var att knäppa upp översta skjortknappen. Annars så kunde de gärna lägga sig i ekonomin. T.ex. Reagan gick till val 1980 på en protektionistisk linje (som han implementerade) och Thatchers äventyr med Perugadammen.
Kalle Lind
Nytillkomna läsare som funderar kring vad nyliberalism har med knullskolan att göra: flera av inläggen här ovan refererar till ett väl förenklat – och därmed felaktigt – påstående jag gjorde i ursprungstexten. Jag har sen dess ändrat formuleringarna. Jag har också skaffat en scanner.
Nonsensakuten
En iakttagelse: uppenbarligen måste man vara helt naken när man inmundigar p-piller. Helt nytt för mig, måste jag erkänna…
Daniel
De här böckerna drar upp många minnen till ytan. De var väl tänkta att vara informativa, men jag upplevde dem bara som obscena (och väldigt spännande såklart). Och då kommer jag knappast från ett sexualfientligt hem, utan mina föräldrars attityd var väl ungefär som böckernas författares. Eller nästan i alla fall.
Det är helt enkelt too much information, precis som det var skitjobbigt om man råkade höra när föräldrarna höll på på natten.
Håller för övrigt med om Ronja, scenen på stranden känns väldigt skum 2009. Trist att man ska påverkas så mycket av tidsandan, som tvingat oss att på sätt och vis tänka som pedofiler.
”Nyliberala teoretiker och tänkare – typ … Erik Zsiga”
De kanske inte är sexualfientliga, men gemensamt för alla de där små välartade timbrogossarna är ju att man misstänker att de helt enkelt aldrig har sex.
Anonymous
Koltbyxålder?
En kolt är en lite "klänning" som små barn av bägge kön bar förr i tiden.
Med tanke på den fina sjuttiotalstemat borde överskriften vara velourbyxåldern.
Katarina
Kalle Lind
Anonym: rubriken är vald utifrån två kriterier. 1) Äldre människors uttryck "det där har jag känt till ända sen jag gick i koltbyxor" (ännu bättre är naturligtvis "det där har jag känt till sen jag gick i pappslöjden", men det är lite förvirrande här). 2) Allitterationen. Den alternativa rubriken "samlagsskola för småskolan" föll på att det var ett skola för mycket och inte innehöll något provocerande könsord.
Aksel
🙂 Den om Minimum fick jag läst för mig när jag var liten. En riktig kanonbok!
Erik Palmgren
Jag läste högt ur boken för min son. Vi skulle få ett till barn så vi tyckte det var dags. Det var jättemysigt och vi passade på att lära vår son de riktiga namnen förutom knulla så berättade vi att mamma hade en fitta och vi pojkar en kuk, samt hur man kunde ha det skönt med sig själv.