Kenta Gustafsson var ju en överlevare ur socialgrupp 4, en lodis med den sortens charm och goda hjärta och käftslängdhet som diverse barnböcker från sjuttiotalet gärna ville påskina att lodisar per definition hade.
Jag fnissar så lönnfetman hoppar när jag i Stefan Jarl-biografin läser om hur Kenta hakade på när Jarls klippare (och fru) Anette Lykke-Lundberg fick en Guldbagge. I kön in i salongen får Kenta syn på Bibi Andersson och hojtar så att så många som möjligt kan höra: ”Tjena Bibi, tack för senast, det var en fantastisk natt, det måste vi göra om!”
Man kan föreställa sig en viss tystnad och ett visst mummel i kön.
Valier
Den här fascinationen delar vi i alla fall.
Och jag gör mitt bästa för att sprida den känslan till min son också. Jag skrev nyss att han fick DVD-boxen i sitt påskägg i år.
http://valier.se/?p=107
Kenta var unik. Hur sorglig som helst, och hur varm som helst.
Bedrup och Kenta; vilket radarpar.