Om Kalle Lind och andra gubbar

Rolfkrämen.


Revydirektören Ernst Rolfs sista tid i livet – innan ett teatraliskt självmordsförsök råkade lyckas 1932 – var en synnerligen överhettad tid. Det var depression på börsen, skott i Ådalen, Kreugerkrasch och revoltstämningar i luften. Det stora barnet Ernst Rolf hade satt en ära i att leva över sina tillgångar och bränna förskott innan skivor ens var inspelade. Ständigt jagad av fordringar från skumma procentare, dessutom konstant svartsjuk på hustru Tutta (sina egna äktenskapliga snedsteg bortförklarade han med ”att det var som att gå på toaletten”), alltid med pistoler och piller och påbörjade självmordsbrev i bagaget för att kunna hota med sitt snara frånfälle.

När hjärnan var som mest uppmjukad hos revycharmören fick han en ingivelse – han skulle göra en salva! Riktigt vad för salva och vad den skulle användas till verkar han inte ha fnulat närmre på, men brevet han skrev till en affärskollega doftar av manikerns gränslösa tro på att anything goes:

Du och jag måste slå oss ihop. Varför inte göra en olja? Tag Johannisolja och tillsätt något annat, kalla det Rolfbrunt eller något ditåt och jag skall skaffa hur många intyg som helst från all världens artister att oljan är utmärkt och samtidigt göra oerhörd reklam för saken.

Varför inte göra en ny salva som heter ”Läker Allt” eller vad som helst, något som jag också kan skriva intyg om och organisera reklam för. [—]

Tiderna äro djävliga och något måste göras. Sätt nu igång med salvan, gubbe, så skall du få se på kosing!

Den något vaga idén är alltså att göra en ”olja, tabletter eller liknande”, som eventuellt ska användas för eller mot solbränna. Idén är i Rolfs huvud så solid att man självklart ”skulle kunna tjäna mycket pengar” på den. Reklamkampanjen är i princip klar, det är bara att geschwint höra av sej till all världens artister och be om ett intyg. Nu återstår bara precis att koka ihop själva produkten.

Att gubben han skrev brevet till var hans turnéarrangör och knappast pillertrillare verkar inte heller ha bekommit en revycharmör med kniven mot strupen.

Jag gissar att Rolf la ner den briljanta idén lika snabbt som han fick den. Jag antar att han redan dagen därpå kom på en ännu bättre. Kanske en pizzeria där kunden bakar pizzan själv? Eller att bygga mellangolv i sin lägenhet? Eller en behå för män?

Föregående

Proggiga barnböcker del 23: Hela långa dagen.

Nästa

Att älska med en mulatta mellan tänderna.

4 kommentarer

  1. rikard

    Det fins på tok för få gubbar av Rolfs kaliber nuförtiden. Den härligt uppblåsta typen helt uppfyllda av sig själva som skrupellöst dundrar runt i sin samtid och gör vad som i ögonblicket faller dem in.

    Kommer ihåg en TV-serie från 80-talet när Hans Josefsson gestaltade Rolf och sa just ”Men snälla lilla du, att ligga med en kvinna är för mig som att gå på toaletten” till vad jag förstår måste ha varit hans fru. Det är en vidrig kommentar, men ändå avväpnande. Undergörande salvor finns det dessutom på tok för få av nuförtiden. Jag börjar bli lite skallig och skulle gärna gnida in svålen med något med en smörigt leende kändis på framsidan.

  2. Anonymous

    Någon borde ha tipsat Rolf om Vanderlay Industries

  3. Anne

    Hoho, vanvett indeed…
    SR Minnen sände häromsistens en intervju med Tutta Rolf där hon med späd röst på sin ålders höst berättade om sitt äktenskap med revykungen… Fascinerande och sorgliga historier på samma gång.

  4. Björn Jakobsson

    Tyckte väl jag kände igen såväl skivan som bilden. 😀

    Nåväl, den kan man väl låna ut – det är en riktigt bra skiva för övrigt … även om Ernst Rolf inte sjunger utan bara dirigerar (sägs det).

    Tack för en alltid trevlig och intressant blogg. /Bj.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén