Om Kalle Lind och andra gubbar

Tant Mård och Medicinalstyrelsen.

Lite som hastigast får vi återigen öppna dörren till Barnprogrammen Från Förr. Om den gängse uppfattningen bland sextio- och sjuttiotalister är att de blev traumatiserade av Westerbergångest och fick epilepsi av Boktipsetsoffan och att överdosen batik gjorde dem nervöst lagda som vuxna, så måste man ändå förstå att den uppsluppna färgyran på sjuttiotalet i någon mån var en reaktion på pekpinnarna från sextiotalet.

Jag förenklar historieskrivningen här: ganska många av pekpinnarna fanns kvar under sjuttiotalets överpedagogiska iver. På barnprogramstid visades program från Trelleborgs gummifabrik och mitt eget minne säger mig att jag har sett fler skildringar av tandkrämstillverkning än jag nånsin bett om.

Men på sjuttiotalet kompletterades ändå pedagogiken med ifrågasättandet av precis allting. Fortfarande 1967 samarbetade Sveriges Radio med Medicinalstyrelsen om att ta fram en programserie för barn som skulle ”i lättsmält form stimulera till en god hygien”.

Maud ”Tant Mård” Husberg var, efter vad jag förstår, en barnhallåa som hade en guldhamster som hette Chico och som förutsattes vara barnens vän eftersom barn älskar djur.

I serien Malte och Malin från 1967 interagerade tant Mård inte bara med Chico utan också med de två dockor som gav serien dess namn. Barn älskar ju också dockor, men man kan inte bara sitta och älska dockor i största allmänhet utan dockorna får förstås också lära barnen nåt samhällsnyttigt. Precis som tant Mårds kollega Anita Lindman pratade med marionettdockan Televinken om hur man ska röra sig i trafiken (i samarbete med NTF och Barnens Trafikklubb) så pratade tant Mård med Malte och Malin om ”renhållning och samhällets ansträngningar att hålla miljön sund och tilltalande”.

I boken Barnens röster skriver Ingegerd Rydin om programmet:

Det kunde även handla om hur sjukdomar sprids och exempelvis visa riskerna med att barn suger på varandras klubbor eller leker ryska posten. Det kunde också handla om hemmets alla farligheter såsom tändstickor, mediciner, saxar med mera, eller också kunde temat vara människokroppen med information om matsmältning och goda matvanor.

Givetvis testades programmen noga. Man ser framför sig en skara vetenskapsmän i lite för vita rockar och lite för flaskbottnade glasögon som utan att röra en min protokollerar barnens minsta rörelse under provtittandet.

Tyvärr visade det sig att de yngsta hade svårt att ta till sig den information som förmedlades i programmen. Först kring skolåldern verkade barn börja förstå den här typen av samhällsinformation.

Otacksamt, säger jag. Här fick barnen allt de kunde begära: en tant, en guldhamster, två dockor samt information om samhällets ansträngningar att hålla miljön sund och tilltalande. Och så svarade de med att inte ta till sig informationen!

Föregående

”Ja, nu får du ju förklara dig lite.”

Nästa

Från andra sidan ropar jag och ”Sucken” Sauk till dig.

13 kommentarer

  1. Gustav

    Den grälla färgsättningen i barnprogrammen på 70-talet kanske också triggades av att allt fler skaffade färg-tv?

  2. GH

    Med tanke på din vurm för barnprogram, udda kulturyttringar och äldre män är jag lite förvånad att du inte tagit upp dokumentärfilmaren Ebbe Gilbes korta period inom barnprogramsvärlden som resulterade i den närmast (av totalt fel anledningar) legendariska kortserien ”Aron och Nora”. Jag har aldrig förstått mig på folk som blivit traumatiserade av Storpotäten eller stormen kring Rakel Wärmländers docklampa, kanske just för att ribban lades när jag som sexåring i väntan på Mupparna konfronterades med det här http://www.oppetarkiv.se/video/2069883/aron-och-nora

    Gilbe själv verkar enligt uppgift ha varit synnerligen nöjd med att ha lyckats skrämma skiten ur barn i förskoleåldern, jag är väl något mindre imponerad över den bedriften.

    • JO

      Aron och Nora måste undersökas vidare. En helt fantastisk och mycket skrämmande serie om tre delar. Satte djupa spår. Unika små filmer med härlig drömsk kvalitet.

  3. Markus

    Sakta i backarna nu.
    Malte och Malin var väl inga dockor ?
    De var väl i allra högsta grad levande och hette Sune Mangs och Lena Granhagen ?
    De bodde dessutom i en skokartong på tant Mårds bord om jag inte minns fel.
    Och ibland så var det nåt alldeles enastående som kallades för ”trickfilmning”. Malte och Malin i tändsticksaskstorlek stod på tant mårds bord och pratade med henne.

    Och du Kalle Lind……….
    Anita o Televinken befinner sig ännu på förstaplatsen bland svenska barnprogram genom tiderna. Helt outstanding -bortsett från den där j-a polisen Farbror Lasse som skulle lära en att gå över gatan förstås-.

    Ett tips
    Robert Karl Oskar Broberg pling å plång show kanske du skulle ta upp nån gång ?

  4. Kalle Lind

    Markus: intressant. Jag har bara läst om det i Rydins bok och hon verkar ärligt talat inte ha sett det hon heller. Hon kallar t.ex. tant Mård för tant Maud.

    Anita & Televinken? Nja. The Pling & Plång show? Ja!

    GH: haha! Det där ser ju hur spännande ut som helst! Med den gode Lasse Westman i huvudrollen? Jo! Jag tackar jag! Tittar man noga kan man förmodligen se Gudrun Schyman statera förbi också. Ska ses när tid finnes!

  5. kulturarbete

    Markus: googlade lite till. Stor förvirring råder. Påminner bara vagt om det Rydin beskriver. Men ett Malin & Malte-projekt verkar ha innefattat Sune Mangs – dock med Yvonne Lombard. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=36489&type=MOVIE&iv=Basic

  6. Markus

    Men…..Hon presenterades som ”Tant Maud” innan programmet började. Hon hette inte Tant Mård, det uttrycket var ju bara ett påhitt eftersom småbarn inte kan prata rent.
    Min mamma brukade tom säga: ”Kom nu barn, snart börjar tant Mård”
    Jag kan möjligen gå med på att den som brukade påannonsera programmet kanske hade någon dialekt som gjorde att ”d:et” i maud lät lite mera som ett ”rd”.
    (Maud Husmark hette hon förresten och var ibland hallåa på kvällarna men fick till skillnad från Alicia Lundberg o tant Anita inte vara med i Hvar fjortonde dag av o med den förträfflige Herr Thorén 17/10 1967 som finns på Öppet Arkiv)

  7. Jag känner framför allt igen namnet Tant Mård från en vitsbok som min mamma fick på sin konfirmation, och med synnerligen många snuskiga vitsar som naturligtvis var mycket spännande under min barndom. Där kopplades Tant Mård och Televinken ihop som synonymer till könsord. Döm om min förvåning när jag senare hörde att det verkligen funnits en Tant Mård (oavsett om det var felhörning på Maud eller inte).

  8. Markus

    Jag googlade åxå lite till. Visst hette hon Husberg i efternamn och inget annat.
    Gubbar som jag drabbas ibland av dåligt minne. så jag kan tänka mig att ge mig ang Lena Granhagen åxå.
    Men kom inte o påstå nåt annat än att Malte och Malin uppträdde helt levande i miniatyrstorlek på Maud Husbergs skrivbord

  9. Kalle Lind

    Jag älskar förstås att det här ämnet engagerar. En sida av mig retar sig förstås på att jag lagt upp en post innan jag gjort grundlig research, men en större sida av mig blir glad då det uppenbarligen triggat igång läsarna.

    Vid tillfälle ska jag djupdyka i Husberg, Malte och Malin och reda ut alla sammanhang. Men redan nu kan jag påpeka att Tant Mård inte bara var en felhörning – det var alldeles uppenbart ett namn hon lanserades under: http://blogg.djungeltrumman.se/kulturarbete/tant-mard/ (Den posten skulle varit hyperlänkad här ovan, men det blev visst nåt vaj där.)

  10. Kalle Lind

    Lennart G: boken du minns kan mycket väl vara Skäggen 3, som det också refereras till i posten jag länkade till i kommentaren ovan.

  11. Markus

    Hon lanseras inte under namnet Tant Mård i barnprogrammet, men felhörningen var väl tydligen så kul att den användes som en lustifikation när hon skulle lanseras i tryckt bok.
    sådeså 🙂

  12. Lsi

    Det var tant Mård själv som, med sin dialekt, sa sitt förnamn så. Jag (5 år) var en av alla dem som pga felhörning var övertygad om att hon hette med -r. Många barn skrev till henne o frågade. Så inte konstigt att hon lanserade sig under det artistnamnet.
    Syrran o jag tjatade oss till en hamster och vi lekte tant Mård o Chico, sittande och agerande inför varandra som om vi var denna TV-idol. Hon var så vacker, tyckte man.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén