kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Trälarnas teve.

blogg trälarna 2!
Den 11 januari 1980 premiärvisades den danska animerade serien Trälarna på SVT2. Starttid var klockan 18, en tid som visserligen låg efter barnprogramsblocket med start halv sex (”Kom nu då! Vadå? Barnprogram i TV2!”) men som fortfarande indikerade barnvänlighet. Hallåan avade ett lärorikt program om sjöhästar och berättade sen för de yngre barnen:

”Eftersom det kan bli lite kusligt ibland är det bra om små barn har några äldre med sig och tittar.”

Därefter visades grovhuggna akvarellanimationer av vikingar och trälar, trälars blodiga mordfantasier om sina herrar, en hängd träl och en trälkvinna som förklarar för tittarna att hon blivit ”bolad av sju män – fyra trälar och tre fria. Ändå har mitt barn ingen far.”

Vad som däremot inte visades var:

1) ett rituellt samlag där trälarnas ägare Sigsten sätter ”gåken” i en kvinna: ”Först framifrån, det är som plogen i jorden. Sedan bakifrån, det är som tjur och bock på ko och get”,

2) själva offrandet av trälpojken Halte där han läggs på en huggkubb och därefter dekapiteras med yxa.
blogg trälarna 1
1980 väckte sånt en viss uppmärksamhet. Inte att SVT visade en marxistisk serie om vår våldsamma historia på barntid – utan att SVT faktiskt klippte bort ett par centrala sekvenser. Det ansågs vara att undanhålla barnen vissa viktiga historiska sanningar. Nu fick de tittande barnen aldrig se hur omänsklig trälägaren var när han först förgriper sig på sin ägodel kvinnan och därefter offrar sin ägodel trälen.

För att ta det hela från början: Trälarna är en svensk bokserie, skriven av Sven Wernström. Wernström har nämnts många gånger i den här bloggen och väl så många i min bok Proggiga barnböcker. Han var – och är – övertygad socialist och tillika övertygad om att barnlitteratur är det bästa sättet att sprida socialistiska sanningar.

De åtta böckerna om trälarna och deras söner och döttrar utkom under 1970-talet och mottog de flesta barnlitteraturpriser som finns. De är inledningsvis riktigt bra, hur mycket Wernströms historiematerialism än lyser igenom och ibland gör gestaltningen något fyrkantig. Mot slutet – den sista volymen Trälarnas framtid utspelar sig 1981 – ballar de ut i den värsta sortens vänstergnälliga dystopi där allting är hopplöst och meningslöst och allt var så mycket bättre på FNL-rörelsens tid (dvs. cirka sex år innan boken gavs ut).

Danskarna gick igång på materialet och bestämde sig att göra tre tecknade långfilmer, Trællene (1978), Trællenes oprør (1979) och Trællenes børn (1980), som sedermera klipptes om till teveserier. De väjde inte ett ögonblick för det myckna våld och de återkommande sexualskildringar som förekommer i Wernströms böcker.

Därför innehöll också avsnitt två av teveserien en två minuter lång sekvens där ynglingarna Ylva och Ingvar ritualälskar på en åker och blandar Ingvars säd med några krossade ägg i en grop. Den scenen klipptes inte när serien visades i Sverige. Vad som klipptes var förstås det som kunde anses vara skadligt för barn att se. 1980 var det fortfarande bara frimicklare som trodde det var farligt för barn att veta hur de blev till.

Å andra sidan var det ganska många som var helt övertygade om att det var farligt för barn – och för vuxna – att se våld. Därför trimmades även vuxenserier: slaven Kunta Kinte fick sin halva fot avhuggen vid ett rymningsförsök i den amerikanska serien Rötter (1977). Det visades aldrig för den svenska publiken, som fick sväva ovetande om varför han haltade.

Hursomhelst: när Trälarna till slut skulle visas i Sverige valde barnredaktionen att ta bort några sekvenser som kunde förväntas skrämma de unga tittarna. Sven Wernström, som aldrig varit rädd för bråk och konflikt, ropade ”Censur!” och så var debatten och förhandsskriverierna igång.

Det intressanta är att ingen eller ytterst få verkar ha hojtat: ”Nämen? Är det inte väldigt mycket våldsamheter och nakenheter kvar i den där serien? De här våldtäktsförsöken i avsnitt 2 – är det så barnvänligt? Och den där sekvensen där sju konkurrerande kungar dödar varann så blodet skvätter?”

Inte för att jag tycker att någon borde ha ropat så, utan mer för att jag tog för givet att folk gick runt och ropade sånt på den tiden.

Men i fallet Trälarna verkar det viktiga politiska innehållet ha överskuggat det grafiska våldet och det explicita gökandet. Barnfilmsrådet rekommenderade serierna och beskrev animationerna, som ger mig stora skälvan nu vid trettionio års ålder, som ”flödande akvarellteknik” där ”personernas ansikten och rörelser är mycket uttrycksfulla”.
blogg trälarna 3!
Serien gick i repris 1986 och har sen dess aldrig visats. Att den skulle visas idag är fullkomligt uteslutet. Synd på sätt och vis, för det hade varit roligt att ta del av de indignerade reaktionerna från i princip hela den politiska skalan.

(Källa: Tommy Gustafssons Det var en gång – Historia för barn i svensk television under det långa 1970-talet, 2014.)

Föregående

Snedtänkt #5: upphittat extramaterial.

Nästa

Lektören Lindgren – ett outforskat ämne.

15 kommentarer

  1. Gustaf G

    Minns serien från reprisen 1986, närmare bestämt ett avsnitt från meseltiden. Två intryck dröjde kvar: 1). Det var det mest deprimerande mitt 8-åriga jag hade upplevt, en stor besvikelse eftersom det var ”tecknat”. 2). Prästen som predikade att den enda tillåtna samlagsställningen var att kvinnan skulle ligga underst. Jag undrade varför, men det framgick å andra sidan tydligt att prästen var en ond förtryckare.

  2. rote

    Visst har Wernström skrivit en roman om revolutionen på Kuba? Tror Wernström skrev den. Jag minns att jag läste en sån roman i 10-årsåldern och har efter det ”vetat” att revolutionen på Kuba berordde på att arbetarna förtrycktes av amerikanska storgodsägare. Denna övertygelse om revolutionens nödvändighet kom sig enbart utifrån romanen! Mina föräldrar var apolitiska.

    Ibland kan litteratur påverka!

    • kulturarbete

      Helt korrekt. Boken hette ”Upproret” och gavs bl.a. ut av Bok för alla, det offentligt sponsrade bokförlaget som syftade till att sprida kvalitetslitteratur i billiga pocketar till massorna och som gärna valde tendentiösa böcker.

  3. David Eskilsson

    Jag minns den där korpen, den fascinerade mig. Några år senare så slukade jag nästan allt som Sven Wernström hade skrivit. Med stigande ålder så inser jag att det är böcker som har format mig djupt.

  4. Björnerik

    Har ett Starkt barndomsminne till scenen med ägget! Gjorde stort intryck på en 6 åring! Kul att tillslut få veta vad det kommer ifrån..

  5. Fredrik Carlstedt

    Tror att jag sett några avsnitt av den ”Trälserien” när jag som mycket ung gick i skolan. Om jag inte mnns fel så såg jag ett avsnitt som utspelades under det svenska 1500-talets Dackefejd.

  6. rote

    Jag noterade med sorg sven wernströms hemsida. Där framstår han som en gammal ensam farbror som mest är intresserad av att ”våga prata om invandringen”. Det är också sorgligt att hans poster har noll eller mycket få kommentarer.

  7. rote

    T ex skriver Wernström om sin vänstervridenhet som författare ”Ja, så där enkelriktat vänstervridet skrev jag en gång i tiden. Det gör jag inte längre. Det är ju ingen mening med att börja på en bok när man som åldring sitter i dödens väntrum och inte vet om man kommer att vakna nästa morgon och kan skriva färdigt. ”

    Noll kommentarer. Man vill ju gråta.

  8. Theo

    Jag såg Trälarna-serien åtminstone 1986, och vill minnas att jag såg de första avsnitten mer än en gång – så kanske såg jag den redan 1980, men jag tror inte det. De kanske gick i repris mer direkt också? Har för mig att det hände ibland.

    Det jag minns mest var den rituella sexscenen som inte klipptes bort (den mellan de två typ 12-åriga trälarna). Den var inte bara obekväm för mitt pryda 11-åriga jag, den var också _lång_ som sju svåra år. Den tog liksom inte slut.

  9. Anon

    Borde inte det räknas som barnporr i dagens lagstiftning?

  10. Kalle

    Minns att min äldre syster fick mig att titta på ett avsnitt av någonting som mycket väl kan vara denna serie. Det jag minns är en pojke som behandlades mycket illa av en man och en kvinna och pojken dagdrömde om att mörda dessa två. Det var upplagt för att han skulle sätta sina planer i verket men innan han hann göra så utbrast nämnda kvinna -”Han ska offras!”. Pojken offrades följaktligen. Jag har också minnen av att hans lik hängdes upp i ett träd där djuren kalasade på det. Upplevelsen är en av min barndoms värsta. Det var första gången jag såg ett exempel på att ”godheten” inte alltid segrar. Går det att få tag i denna skatt idag?

  11. Alfons

    Glöm inte att Wernström har spritt mycket glädje inom andra domäner än litteraturens. Mellan 1990 och 2010 var han med i cittragruppen Cittronilerna som mest spelade väckelsesånger och gammal töntschlager. Andra medlemmar i denna gubborkester var bland andra John Pohlman och Ragnar Dahlberg. Här kan man höra dem spela och sjunga Norrköpingsvalsen med text av Wernström. Kanske inte jättevackert, men betydligt mer upplyftande än de träliga Trälarna.

  12. Mattias

    Även jag kommer ihåg samlagsscenen på åkern, dock inte att den var så pass lång. Dock var rejält traumatisk att se för ett litet barn, snusk på barnprogramstid. Var helt darrig på det släktbesök man tvingades medverka på/genomlida efter barnprogrammet.
    Däremot har jag haft stor glädje av böckerna faktiskt, det är bla en bra ingångsport för invandrarbarn som vill veta mer om sveriges historia (dock inte mtp språket, hur ska man kunna veta vad gåk, drunta och likannde ord betyder)

  13. Allt som sagt i dessa kommentarer är sant. Wernström är nu en ensam gammal gubbe som tänker på döden i varje blogginlägg, han hatas av vänstern för han delar inte deras syn på invandringen; en av hans få bra böcker är Upproret; Trälserien faller under barnpornografilagen – liksom mycket annat av Wernström. Här har jag samlat argument mot denne obehaglige författare, vars böcker är kvalitetslösa och bara avsedda att sprida hat: http://www.scutum.se

  14. Pelle

    Jag såg serien som barn när den gick första gången. Jag tyckte den var spännande, och har vuxit upp till en ansvarsfull, icke-våldsam person, trots sex och våld och annat som "inte är bra för barn". Jag tyckte inte serien var otäck och jag skulle göra nästan vad som helst för att få möjlighet att se den igen. Jag har sett den lilla snutt som finns på YouTube, men jag vill se allt. Den finns inte att få tag i nånstans. Det är bara att hoppas på att någon, någon gång, någon stans, hittar den inspelad på gamla VHS-band och rippar den och sedan delar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén