kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Vänsterhumor del 2: småborgarna i sosse-KFML.

kpmlr
Den här bilden är hämtad från boken Vänd ansiktet mot arbetsplatserna: två års kamp för ett kommunistiskt parti 1970-72, under redaktion av KFML(r):s Centralkommitté, som jag förutsätter att ni alla regelbundet läser om. Den utgörs av splittringsdokumenten från när några revolutionära kommunister bröt sig loss från ett inte fullt så revolutionärt kommunistförbund.

I korthet: 1967 bildades det maoistiskt influerade Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (sedermera SKP, sedermera Solidaritetspartiet). 1970 tyckte ett gäng inom förbundet att ”nej, nu har det blivit för mesigt och kärringaktigt och scoutaktigt i det här förbundet! Nu bildar vi tammefan ett förbund till!” Resultat: KFML(r) – där (r) stod för ”revolutionärerna”.

Sina forna kompisar i kfml kallade den nya, göteborgsbaserade falangen för KFML(s). Där (s) stod för ”sossejävlar”.

Och för att riktigt vrida om kniven i de mesiga gamla förbundspolarna i KFML publicerade KFML(r) (sedermera kpmlr, sedermera Kommunistiska Partiet) en nidbild i sin tidning Klasskampen. Det är den ni ser här ovan. Ettret riktigt dryper om den. I förgrunden ser ni alltså ”småborgarna i sosse-KFML” (som Knutna Nävar sjöng om i ”Lär av historien”) hjälpa en tant och ha blomsterkransade slagord och vara lydiga och tjäna folket. I bakgrunden ser ni de riktiga kommunisterna, de sanna revolutionärerna, de som skulle leda den där revolutionen som skulle krossa klassamhället och mynna ut i proletariatets diktatur, ni vet.

Detta, mina vänner, är satir när den är som satiriskast. Elak och intern och helt obegriplig för den som inte har alla nycklarna.

Tycker ni att hela den här redogörelsen kändes rörig så rekommenderas morgondagens avsnitt av podden Snedtänkt. Där blir det ännu rörigare.

Föregående

Vänsterhumor del 1: Gustav Johansson (och Carsten Palmaer).

Nästa

Gör vad du vill, men först: sjung en sång för April!

  1. Spiring

    KFML(r)-arna i sin tur fick öknamnet ”Göte-borgarna”, helt i linje med att olika varianter på ”-borgare” var det grövsta man kunde kalla nån som bara nästan tänkte som en själv. Fast just ”Göte-borgarna” tycker jag var ganska fyndigt.

    För mig som tycker att det är bra att hjälpa gamla människor som har det svårt i storstadstrafiken har nog bilden ovan inte riktigt den effekt som tecknaren förväntade sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén