kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Apropå Karl Gerhard. Och lite om Zarah Leander. Och en del om Tove Jansson.

Har egentligen inte tid att blogga eftersom jag läser Zarah Leanders memoarer (och ja – utlåtande kommer så fort jag sugit i mej rubbet). Måste bara citera ett pyttestycke som retar min nyfikenhet angående Karl Gerhards faiblesse för det otäcka könet.

Jag fascineras av antydningarna, blinkningarna, de diskreta signalerna och undertexterna. För en modern publik är det uppenbart vad Zarah syftar på i citatet (vi har ju också facit). En omodern publik – till exempel min farmor – antar jag att det passerar många meter över huvet. Också för att hon inte vill förstå.
Zarah skriver, med anlag för rökridåer:

Kvinnor älskade honom och män älskade honom – och han älskade dem alla tillbaka. Kanske hjärtat var engagerat när det handlade om kärlek, vad vet jag, för jag var aldrig med i de yttersta, innersta stunderna. Jag var inte hans kvinnotyp och han var inte den typ av män som jag skulle falla till sängs för. Vi hade ett långt och varmt förhållande, men det var alldeles oerotiskt, det var ett yrkesmänskligt innerligt samförstånd.

Jag har till och från i ett halvår kämpat med professor Boel Westins biografi över Tove Jansson. Att läsa Zarah bredvid Westin är som att äta laxkanapé bredvid ett stycke surt träkol.

Leander är självironisk, bitchig, utlämnande och hela tiden känner jag att det viktigaste står mellan raderna. Westin är detaljerad, underdånig, redogörande och så besatt av Tove Jansson att hon fått för sej att ALLT Jansson gjorde var spännande. Det var det så klart inte. Exakt vilka städer hon besökte på en utlandsresa 1970 är mej likgiltigt.

Och så klart svischar Westin bara förbi ett ytterst intressant påstående som anknyter till mitt pågående intresse för homos i ett ännu mer homofientligt samhälle: Jansson levde ju i många år som lesbisk med grafikern Tuulikki Pietilä. De hade ateljéer bredvid varann, byggde hus tillsammans längst ut i finska skärgården och reste hand i hand genom världen.

Samtidigt hade Tove Jansson ett ovanligt intimt förhållande till sin mamma, illustratören kallad Ham. De semestrade ihop genom livet, utbytte konstnärserfarenheter, sökte stöd hos varann i livets alla skeenden. Utom ett. Westin skriver om Tove, Ham och homosexualiteten:

Så rättar sig dottern (Tove) efter koden: att inte tala. Det kan hon varken med modern eller fadern. En respekt för integriteten, så tolkar Tove Hams tystnad, men det är en respekt till priset av ensamhet. Det var en stor sorg. Det fanns ingen uttrycklig värdering, inget öppet avståndstagande, men det fanns ingen gemenskap. [—] Den ´eleganta´ tystnaden blev heller aldrig helt bruten, inte ens sedan Tove träffat Tuulikki Pietilä, som blev hennes kärlek för livet.

Betänk då att denna Ham halva året bodde med dottern Tove och den inofficiella svärdottern Tuulikki i ett hus MED ETT RUM längst jävla ut i Pellinge skärgård! Hur elegant kan tystnad vara innan den blir parodisk? Hur mycket kunde Ham titta bort när dom andra två började vänslas?

Jag vill veta mer, men Westin är mer uppehållen vid Tove Janssons adresser under parisvistelser. Och visst, Tove Jansson ska så klart inte minnas främst som lotus, men visst vill man försöka förstå hur dialogen mellan de tre kvinnorna såg ut? Vad sa Ham när hon såg att Tuulikki steg upp ur Toves säng på morgonen efter att ha lagt sej i sin egen?

Så. Tillbaka till Zarah. Fast fan! Nu är det Mia och Klara. Och sen Studio 60. Och så börjar Myggan också (dessvärre inte nöjeslexikat utan Hammarssons & Wikings nya). Ååååh! När ska en hårt arbetande småbarnsfar ha tid att försjunka i gamla primadonnor?

Föregående

Vad hände med Ulf & Kicke?

Nästa

Och så genast lite mer om Tove Jansson.

5 kommentarer

  1. Kalle Lind

    Hur många Kicke Sturesjö kan det finnas?

  2. Valdemar

    Detta är helt sjukt!
    Jag har precis fått en bild mms:ad till mej (kunde iofs inte öppna den) på Ulf & Kicke!!!!

    Det är (såklart) Andres Rayner som spottade dom utanför Dramaten och i mobilkameran har han beviset.
    Jag har inom loppet av 15 minuter gått från att aldrig ha hört talas om Ulf & Kicke till att leda nån slags sambandscentral om desamma.
    Jag googlade dom och hamnade på Kalles blogg! Om en enda Ulf & Kicke-grej händer slumpartat inom säg.. 30 minuter så kommer jag att börja tro på Gud igen.

    Hoppas

  3. petter

    Det här är bisarrt: Enn Kokk bloggar om Ulf & Kicke: http://enn.kokk.se/?p=1288

  4. Kulörten

    Jag hade gärna tagit emot ett signerat porträtt av Sickan Carlsson. En av våra stora skådespelerskor. Om än lite "typecastad" under sin karriär.

  5. Markus F

    I mitten av 1990-talet jobbade jag hos en fisk/skaldjursgrossist i Slakthusområdet, Stockholm. Uffe och Kicke var kunder och kom dit och handlade både privat och till sina plåtningar för Aftonbladets söndagsbilaga. Jag minns en gång, jag tror att temat var "Örjan Ramberg har supé efter premiären". Dom ville ha ett stort dignande skaldjursfat och ville ha det färdigupplagt. Jag trodde att någon som kallade sig festtraktör ville lägga upp ett fat för fotografering själv, men så var inte fallet. Fatet skulle göras i ordning för dom ville inte kladda med att dela hummer och havskräftor. Förresten behövde jag inte dela hummern, den var snyggare hel. Ostronen skulle dock öppnas. Jag invände att om jag öppnade ostronen 11:00 på förmiddagen skulle dom inte vara så kul 22:00 samma kväll och att hummern skulle bli mer lättäten om den var delad. U & K viftade bort resonemanget. "Äsch, dom kommer att vara så fulla så dom märker inget. Vi tar en bild på fatet medans det är fräscht, sen syns det bara i bakgrunden."

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén