Om Kalle Lind och andra gubbar

Avdelningen Bisarra Censuringrepp del 2: det påhittade menstruella blodet.


I den senaste i den långa raden av hela-historien-om-Monty-Python-intervjuer – dvd-boxen Almost the truth – The Lawyer´s cut – får vi åter igen anekdoterna, skrönorna, påståendena som raskt blir motsagda av nån annan. Det är en fröjd att titta på brittiska välformulerade gentlemen med de grå tinningarnas charm som lägger ut texten om silly walks och dead parrots.

Jag har hört allt men hör det gärna igen. Jag gillar att notera hur Monty Python för John Cleese har varit ömsom en boja och ömsom en trampolin, för Terry Jones själva meningen med livet och för Eric Idle några glada struttiga minnen från en påtagligt flydd ungdom.

De mest fascinerande anekdoterna handlar om censur. Särskilt Terrierna Jones och Gilliam hade uppenbara auktoritetsproblem och slogs med näbbar och klor för varje deciliter blod och varje sexuell antydan. Graham Chapman listar sina hobbies i ”The All-England Summarize Proust Competition”-sketchen: ”golf, strangle small animals and masturbation”.

BBC drev igenom att masturbationen klipptes bort, Python-pojkarna var uppe på nåt kontor och argumenterade för att alla – inkluderat BBC-chefen själv – masturberade, och Terry Jones har plockat de poänger han kunnat på att masturberandet snöptes men djurstrypandet blev kvar.

Den bästa anekdoten är den om den famösa ”wee wee”-sketchen. En sketch som jag tror skrevs av Eric Idle och som de obstinata Jones och Gilliam snabbt var framme och slogs för gentemot de förtorkade imbecilla kostymerna på BBC, alltmedan John Cleese alldeles uppenbart backstabbade sketchen genom att ta censorernas parti eftersom han tyckte det hela var barnsligt.

Det var det naturligtvis också. Sketchen går ut på att två män provar vin. Den ene tar en klunk, sköljer runt den på Bengt Frithiofson-manér mellan kinderna och gör en lång gissning utifrån bouquet och arom. Den andre svarar ”no, it´s wee wee”. Den ene tar en ny klunk ur ett nytt glas, smackar lite extra, gissar på Chardonnay – den andra svarar ”no, it´s wee wee”. And so on.

Ja, ni fattar galoppen. För gamla Python-fans är den legendomspunnen på samma sätt som det där avsnittet av Tårtan där Janos och Hilding börjar smiska Frasse med kavlar på den uppstoppade baken och alla tre upptäcker att de gillar det – ett avsnitt som lär ha spelats in men aldrig sänts.

Wee wee-sketchen lär också ha spelats in men klippts bort. Jag har själv aldrig sett den och inte ens i den enorma floran av best ofs och completes och ultimates har jag noterat den. Av berättelserna att döma var det en inspelad sketch och inte ett manus som BBC-bossarna bråkade om.

Antagligen är den bättre som legend. Jag gillar den upproriska buspojksglimten som tänds i Terry Gilliams ögon när han förklarar exakt hur dumma i huvet mellancheferna var. Ett av glasen de båda vinprovarna drack ur innehöll rosévin – enligt en lika generad som indignerad gatekeeper på den stora public service-kolossen betydde det ”menstrual urine”. Och det var sannerligen ingenting BBC stod bakom!

På samma vis tolkade de ett avhugget ben i en makaber läkarsketch som en avhuggen penis. Vilket så klart säjer en del om vilka vanföreställningar den viktorianska sexualrädslan kan leda till.

Och i vanlig ordning kan vi konstatera att censor aldrig har varit nåt hedervärt och respektingivande yrke. Bland de egenskaper som krävts – tråkighet, oförståelse och förnekande av andras sanningar – har man påfallande ofta kunnat addera också synnerligen sjuk fantasi.

Föregående

Med namns nämnande.

Nästa

Ohämmad reklam för ett idiotprojekt.

11 kommentarer

  1. Wulfahariaz

    Jag har bestämt mig för att göra mig till ovän med alla på hela det elektroniska nätet, och nu har turen kommit till dig. Apostrofen sitter till höger om ä-knappen! Jag kan möjligen stå ut med dina förment ungdomligt vitala "mej" och "dej", men gubben i mig kokar av vrede när du gång efter annan slarvar som en skolkade gymnasist med interpunktionen och skriver "Maxwell´s" och "it´s". Försök med "Maxwell's" och "it's", så blir alla mycket gladare. För övrigt heter det Luossa. /Upprörd vän av ordning

  2. Wulfahariaz

    Jag har bestämt mig för att göra mig till ovän med alla på hela det elektroniska nätet, och nu har turen kommit till dig. Apostrofen sitter till höger om ä-knappen! Jag kan möjligen stå ut med dina förment ungdomligt vitala "mej" och "dej", men gubben i mig kokar av vrede när du gång efter annan slarvar som en skolkade gymnasist med interpunktionen och skriver "Maxwell´s" och "it´s". Försök med "Maxwell's" och "it's", så blir alla mycket gladare. För övrigt heter det Luossa. /Upprörd vän av ordning

  3. Arrug Slahmag

    Versionen med 'strypa djur, spela golf och onanera' finns kvar på de engelska utgåvorna, men saknas i de amerikanska och på DVD boxen.

    Det är lika upprörande som när nån klantig textare bytte ut slutrepliken 'Jag kan cykla utan huvud' i Carl Barks serie när den gavs ut i albumserien Kalle Ankas bästiar.

  4. Gammal i gården

    Inte för att jag har reagerat på det, men jag måste hålla med Wulfahariaz – upprörd vän av ordning.

    Apostrofer används för att markera att man har tagit bort en eller flera bokstäver. It's är till exempel en förkortning av it is.

    Angående Kalles It´s så har han antagligen använt tecknet för accent.

  5. Kalle Lind

    Wulfahariaz: jag erkänner villigt att jag har ett helsike med accent och apostrof. Dessutom gör bloggprogrammet om böjda citattecken och apostrofer till raka, vilket gör mej än mer förvirrad. Jag ska försöka att åtminstone vara konsekvent.

    Gällande mej och dej får ni mej aldrig. Jag slutade skriva "dom" när jag insåg att det kunde bli betydelseförvirring ("Dom gillade inte Krister"), men jag vidhåller att skriftspråket ibland måste maka på sej för talspråket. Går folk runt och säjer "laaakrits" så har skriftspråket för stort inflytande. Så länge ingen säjer mig och dig tänker jag inte skriva det.

  6. Wulfahariaz

    Du har i princip mina sympatier i mej-frågan (även om det på riktig skånska heter "maj" och "mi"). Själv arbetar jag dock annorlunda och försöker i stället rensa bort skriftspråket ur talspråket. Med dem som säger "det", "åkk" och "är" i stället för "de", "å" och "e" vägrar jag umgås.

  7. Pseudonaja

    Jag tycker Eric Idle ger ett osympatiskt intryck.

    There, I said it!

  8. Walker

    Michael Palin då? Sade inte den gamle reseskildraren något kul, någon bortglömd anekdot etc?

  9. Kalle Lind

    Walker: han är bara älskvärd.

  10. John

    "Oh, my kindly friend the censor/this cannot be what you mean/ to distill the very essence of obscene" – Momus – My Kindly Friend The Censor från Ping Pong.

  11. fredrik

    Men – jag kan ha drömt (och vilken dröm sen) men jag har för mig att jag sett wee wee-sketchen i ett av flying circus-avsnitten som gick på svt för sådär 20 år sen.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén