Om Kalle Lind och andra gubbar

Backstabber!

Nya Galago är ute. En tidning jag läst i snart tjugo år. Jag har samtliga nummer från typ 8 prydligt samlade i mappar. Står det ”anal” på ens visitkort så gör det.

De första numren av tidskriften gavs ut typ 1978. Det första nummer jag har är från 1985. Jag började givetvis inte köpa obskyra artsy-fartsy-serier med flumvänsteristiska undertoner som tioåring. Jag var kanske tretton. Men de gamla numren fick man – långt innan Internet – sitta och leta upp från baklagret längst bak i tidningen, och sen gå till ett postkontor och postgirera i förskott och sen få numren kanske ett halvår senare. Om man alls fick dem, varken Galago eller postverket var några jag skulle anförtro åt barnpassning eller ens soptömning.

Nuförtiden är det kanske inte en högtidsstund omgivet av ett magiskt skimmer, med burkig åttitalspunk på stereon (givetvis tio-femton år för sent) och tre timmars minutiöst bläddrande som gäller. Men tidskriften har sina kvaliteter, och det har varit en ynnest att följa talanger som Daniel Ahlgren, Åsa Grennvall, Anneli Furmark, Mats Jonsson, Henrik Bromander och på sista tiden Sara Granér från första parkett.

Men vad nu! Jag var visserligen förberedd, men det slår mej ändå som ett knytnävsslag i underredet! Liv Strömquist, kollega och ”vän”, breder ut sig på tre sidor om Cornelis famösa natt 1975 med två transvestiter, den som började som en vanlig glad/tragisk spritkväll och slutade med att karln rispade en transa med brödkniv och sen dömdes till fängelse.

Och den något otympliga löpsedeln ”Känd trubadur i knivslagsmål med män som var utklädda till kvinnor”.

(En parentes: Cornelis Vreeswijk råkar ha en särskild plats i mitt hjärta och min bokhylla. Min son heter Cornelis i andranamn. Det är kanske att överpsykologisera, men jag är inte helt säker på att jag haft skägg om det inte vore för Cornelis. Det är över huvud taget den ende offentlige person som jag är på förstanamnsbasis med – jag är t.o.m. mycket noga med att säja ”Plura Jonsson” och ”Bantar-Björn Thoresen” för att ingen ska tro att jag försöker kokettera med att jag känner dem. Cornelis får på mycket goda grunder vara undantaget från en av mitt livs många märkliga principer.)

Det värsta är inte att jag själv bidragit med researchen. Det värsta är inte att Liv antyder att Cornelis var fysiskt motbjudande. Det värsta är det oförlåtliga sakfelet som smugit sig in i serien: Liv påstår att Cornelis hittar på ”Sportiga Marie” samma kväll som han träffar transorna! Alla vet ju att den skrevs tio år tidigare!

Jag ligger chockad och förlamad i fosterställning på golvet. Tungan ringlar sej ner på hakan, kallsvetten går från tårna upp till det flyende hårfästet. Jag är spastisk och paralyserad om vartannat. Jag har en vilopuls på 300 och blod i avföringen. Så här måste Caesar ha känt sej när han såg att Brutus höll i kniven. Jag hoppas att du fick betalt, Liv! Tretti silvermynt!

Nja, jag skojar bara (nåt jag hatar att behöva skriva, men i skrift syns ju inte ens tonfall). Alla ikoner mår bra av att svärtas ner.

Cornelis Vreeswijk var en man med dubbel moralisk bokföring. Som höll vpk kvar i riksdagen genom att följa med partiledare CH Hermansson på valturné och som samtidigt hade ett mycket kluvet förhållande till skatt. Visst, staten kunde kanske få några allmosor, men först sen Cees själv impulsköpt en guldpenna och kanske en motorbåt.

Men det var människan Vreeswijk. I skalden Vreeswijk märks faktiskt ganska lite av den minst sagt tveksamma kvinnosyn som både hans systrar och f.d. fruar vittnar om. Nog sjunger han om horor, men han ger dem verkligen sin sympati (”Sportiga Marie har min sympati, hon är toppen”).

Samma slags sympati som han ger tjyvar, ungdomsbrottslingar, heroinister, alkisar, socialbidragstagare och fångar, samma rätt till respekt och människovärde.

Att han sen med stor sannolikhet inte problematiserade det patriarkat och den könsmaktsordning som håller de prostituerade på botten, och som han själv var en ganska stolt del av, komplicerar så klart bilden.

Däri ligger också en del av mystiken kring denne osannolike folkhjälte. Han var en slugger och en rucklare som ramlade mellan stödspelningar för almarna i Kungsan och krogshower med Ernst-Hugo och Östen Warnerbring, lika desperat beroende av cash som av bekräftelse, lika böjlig i moralen som han var rakryggad i attityden till sitt arbete.

Ett kräk, men ett ömkligt kräk hellre än ett avskyvärt kräk.

Som nog tålte att skrattas åt. Men mera att hedras ändå.

Föregående

Dean, Klas och jag.

Nästa

Memoarer med finurliga titlar.

6 kommentarer

  1. björn

    Nu har du upprepade gånger presenterat Cornelis som hustrumisshandlare och det svider lite att läsa. Kan det verkligen stämma? Nej du, vet du vad, jag tror att du vet fel. Sjukligt avundsjuk kanske men ett riktigt ljummet hjärta hade han ändå.

  2. Kalle Lind

    Enligt C.V:s andra fru Bim – som får betraktas som den mest trovärdiga i sammanhanget då hon med stor sannolikhet var redigare till sinnes – rann sinnet vid åtminstone ett tillfälle på honom så till den milda att han klippte till henne med knuten näve.

    Det här skedde i en kombination av simpel svartjuka, förstärkt av alkohol, och ännu simplare avundsjuka. Dom bägge hade lett ett teveprogram ihop. Bim hade fått strålande recensioner. Det hade inte Cees.

    Pga blåtira fick Bim leda nästa sändning i solglasögon. Den officiella förklaringen hette sminkförgiftning.

    Strax därpå (och efter att han tömt hennes plånbok för att kunna ta en taxi från Vismarlöv i Skåne till Stockholm) skilde dom sej. Hon kom sen att tillbringa några decennier i Indien.

  3. björn

    fan också, nu gjorde du mig ledsen…

  4. Eftersnack

    Apropå tecknat – ikväll, 27 nov kl 22.27 i SVT2, handlar det om tecknat! Med David Liljemark, Anna-karin Elde och Bertil Bärnarp!
    Kan också ses i morgon onsdag kl 16.55 i samma kanal. Eller i efterhand på webben, http://www.svt.se/abc.

  5. Kulörten

    Patriarkat och könsmaktordning som håller de prostituerade på botten ??.

    Och givetvis håller ingen av dem denna "sysselsättning" frivilligt och medvetet enligt dig då ??.

    Att du är en extremradikal "vänstertomte" är ju helt klart. Åsikter som tagna ur partiboken.

    Men ditt intresse för svensk nöjeshistoria och inläggen om dem är dock trevliga att läsa. Just detta är även ett intresseområde för mig.

  6. Oa

    Visst är det väl fullt möjligt att prostituera sig helt av egen önskan. Men oavsett varför man gör det, trycks man effektivt ner genom att hela samhället är överens om att man borde skämmas.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: