Det finns en ruta som åtminstone alla Bamseläsare i min generation – sjuttiotalisterna – minns. Bamse och Brummelisa har sen några år trillingarna Brum, Teddy och Nalle-Maja. Nu har Nalle-Maja tjatat så om att få ett syskon att samma tankar har väckts hos nalleparet. Och så händer det som så lätt händer i ett lagom tempererat ide med en inspirerande nymåne utanför:
Vi var uppvuxna med vetskapen om hur barn blir till. Vi hade läst Per, Ida & Minimum. Vi hade läst Filip frågar. Vi hade sett förlossningar på teve och far hade visat oss sitt Profil-paket.
Här blev det kanske för första gången uppenbart för oss att det där inte bara är en biologisk-teknisk-fysisk process. Det handlar visst också om en vilja att vara nära varandra.
Det skrevs en del så-gör-man-barn-böcker för barn under sjuttiotalet. Jag har läst dem allihop och skrivit om dem i boken Proggiga barnböcker. Rätt många av dem tog jag del av redan på dagis. Jag visste vad spiral och menstruation och erektion var när jag var tio. Ändå minns jag den här relativt oskyldiga rutan med kristallklar skärpa. Förmodligen för att jag för första gången själv fick fylla i det antydda.
När jag nu läser om serien ”En ny unge?” (Bamse 9/85) ser jag att Rune Andréasson förebådade den där slutrutan med ännu subtilare vinkar. Innan de kryper till kojs lyckas varken Bamse och Brummelisa koncentrera sig nämnvärt på kvällens tevetablå:
Och sen kommer den kanske mest hemlighetsfulla rutan i Bamse-seriens historia, lika dold för oss som boken med svarta pärmar som polisen hittar i Norman Bates bokhylla. Vad är det Brummelisa viskar som får Bamse att se sådär simmig ut på blicken? Vår egen syndiga fantasi ger oss aningar, men inget mer.
Spiring
Min syndiga fantasi säger mig att hon viskar nåt i stil med:
”I kväll har jag lust att hålla om en… Bamse…”
Urban
Som jag försökte säga tidigare på twitter: Det här är ju nästan ett junkeräktenskap. De behåller pjamasarna på och motiveras inte av lust till varann utan enbart av de barn som ska avlas.
Jag tror anledningen till att det fastnat så i minnet är att det var ett av få möten med goda seder i den tidens litteratur.
U.J.
Simon
Ja, kristallklart minns jag den här och flera andra Bamse-äventyr. Jag prenumererade även på Kalle Anka och kan konstatera att jag knappt minns ett skvatt av innehållet. Varför satte Bamse så starkt avtryck på oss?
Ördög
Jag för min del tror Brummelisa mumlar något eggande på engelska, där hon på ett finurligt sätt leker med de båda betydelserna hos ordet ”bear” … Jag var aldrig någon Bamse-fantast av betydelse, och vid 80-talets mitt tillhörde jag nog inte mer seriens målgrupp. Men det har i efterhand varit intressant att läsa och höra vilket outplånligt intryck de där rutorna gjorde hos tiotusentals små läsare.
Dock – den måne som bestrålar Bamses och Brummelisas famntag är inte ny, utan i nedan. ”När månen ser ut som ett KOMMA, då KOMMER den, när den ser ut som ett G, då GÅR den”. Så står det i Karin Schultz’ bok ”På strövtåg genom rymden” från 1945, ur vilken min farsa som lillgrabb lärde sig en hel del om himlakropparna, och som jag på hans inrådan begärligt studerade 30 år senare.
Emil
Detta nummer fick mitt typ 13-åriga jag att omedelbart ge mig på att försöka teckna Bamse så likt serien jag bara kunde för att sedan, efter att ha nått en acceptabel stilistisk likhet, producera sidvis med Bamseporr.
Adam Evertsson
Junkeräktenskap och junkeräktenskap…. Skulle nog säga att just den bilden påminner om hur amerikanska tv-serier framställer syndiga aktiviteter i sänghalmen. Oavsett årtionde. 🙂