Om Kalle Lind och andra gubbar

De erotiska minoriteterna 7: Nekrofili.

Ett inte ovanligt önskemål på bordellerna är att beställa en kvinna som är sminkad och utklädd till lik, liggande på en bädd som är flankerad av ljus och blommor. ”Liket” skall sedan under akten förhålla sig viljelöst och apatiskt och får inte röra sig det minsta.

Det är inte alltid alldeles lätt att se vad debattören Lars Ullerstam vill åstadkomma i sin debattskrift De erotiska minoriteterna. Eller rättare sagt: det är alldeles uppenbart att han vill skapa förståelse för de sexuellt avvikande och peka på att de har samma rätt till sitt driftsliv som andra. Men hur han vill att vissa saker ska ordnas rent praktiskt tycker jag ibland att han duckar från att svara på.

Nekrofili till exempel. Ullerstam vill ta bort dårstämpeln från nekrofilerna. Eller åtminstone nyansera bilden: Ullerstams tes är att nekrofili inte behöver vara sjuklig utan bara kan vara en erotisk fixering i mängden. Han har visserligen inga exempel på att människor utan psykiska sjukdomar någonsin har legat med ett lik, men hans tes är att det mycket väl kan vara hur vanligt som helst:

Att säga något om frekvensen av denna böjelse ute i populationen är givetvis vanskligt. I varje fall är det inte orimligt att det går omkring ett stort antal hedervärda personer, som fantiserar om att tillfredsställa sin sexualdrift med hjälp av döda kroppar. Att folk hemlighåller sådana böjelser vid intervjuer av modell Kinsey behöver väl inte särskilt påpekas.

Alltså: det kan vara så att det finns mentalt fullkomligt ostörda nekrofiler, men Ullerstam vet inte, och det gör ingen annan heller. Finns det då nån större poäng att diskutera det hela vidare? Tydligen.

För Ullerstam är det viktigt att tvätta bort abnormitetsstigmat från de eventuellt förekommande helt normala nekrofilerna:

Det är väl troligt att en individ som märker nekrofila böjelser hos sig själv kan ansättas av svåra skuldkänslor för sina böjelsers skull. För att få besked går han sannolikt till den psykiatriska facklitteraturen, ty han vågar inte tala med sin läkare om sin drift. Han får då reda på att han är en ”fara för samhället”, att han är en ”ohyra” och att han bör ”spärras in på dårhus”. Så skriver i varje fall den danske psykologen Poul Thorsen år 1953 (!) i sin bok ”Sexuallivets variationer”. Ingen människa blir hjälpt från sin ångest med sådana invektiv och hotelser.

Okej … Så uppdraget är alltså att ta bort ångesten från nekrofilerna? Gärna för mig, jag kan absolut köpa att det är påfrestande att gå runt och vara nekrofil i ett samhälle som tycker att sexuell fixering vid döden är motbjudande. För Ullerstam är dock boten att vi tar bort själva tabut – slutar bara vi andra att tycka att det är fel att förgripa sig på döda människor så slipper nekrofilerna att känna sig knäppa i huvudet.

Och visst, jag kan försöka vara så vidsynt att jag säger ”var och en blir salig på sin fason” – men hur gör vi i praktiken? Det undviker faktiskt Ullerstam att svara på. Han skriver aldrig uttryckligen att nekrofiler bör få tillgång till våra bårhus. Han avslutar bara sitt korta resonemang om nekrofili med ett kargt konstaterande:

Nekrofilen straffas för brott mot griftefrid om han försöker tillfredsställa sin drift. Bestämmelsen återfinns i den nya brottsbalken.

Jag gissar att Ullerstam tyckte att detta var fel. Jag gissar att ganska många, t.ex. de dödas anhöriga, tyckte att det var rätt.

Föregående

De erotiska minoriteterna 6: Tidelag.

Nästa

De erotiska minoriteterna 8: Gerontofili.

8 kommentarer

  1. Kalle Lind

    Tehataren: man kan nog diskutera om inte likskändning också kan tänkas skada, exempelvis anhöriga.

    Men det är riktigt att Ullerstams perspektiv (och låt oss nu komma ihåg att det här skrevs för fyrtioåtta år sen) är strikt androcentriskt. Ytterligare en faktor som gör att en bok som var fruktansvärt radikal när det begav sig ter sig dammig och förlegad idag.

  2. tehataren

    Tack!
    Du har såklart rätt i det.
    Det är bara så intressant att någon som är så oerhört öppen och före sin tid och radikal lik(!) förbannat bara fokuserar på ena halvan av befolkning.

    Vad gäller nekrofiler vill jag dessutom minnas att många av dem inte bara önskar idka könsumgänge med lik, utan gärna själva slår ihjäl dem först, vilket ju sätter en lite ny dimension på vem som blir lidande av deras böjelser.

  3. Tehataren

    Nu har jag med spänning följt den här serien, och är djupt imponerad.

    Jag måste säga, att av alla de märkliga saker han försvarar, så skiljer sig ju just nekrofili från övriga, i det att ingen annan människa måste må dåligt av övergreppet, utom möjligen anhöriga, för all del.

    Hans intressanta försvar av pedofiler, till exempel, har ju den lilla nackdelen att så många barn blir traumatiserade av det. Liket lider inte på samma sätt.

    En annan sak:
    Är det så att hela boken handlar uteslutande om mäns drifter, behov och avvikelser från heteronorm? Har det inte slagit Lars att även de kvinnor som förväntas ställa upp kan ha åsikter, behov och udda böjelser? Det verkar ju bara intressant, när det gäller att para ihop dem med männen.

  4. dr. no

    För mig verkar det som om gubben förläst sig på de Sades magnum opus och med detta söker rättfärdiga sin fascination. Bevisa min tes genom att låta nästa avsnitt behandla koprofager.

  5. Heliokles

    Kalle: I Deccamerone finns det exempel på kvinnliga nekrofiler, bland annat en abbedissa som bestiger en hängd mans stånd. Annars håller jag med om att Ullerstam är förfärligt androcentrisk. Vi måste göra upp med föreställningarna om kvinnan som passiv och mannen som aktiv i samlaget. I ett jämställt samhälle är det givetvis lika naturligt för en kvinna att ha sex med en död man som vice versa. 🙂

  6. Kalle Lind

    Elin: men du minns alltså inte att han faktiskt hette Boo Thorin? (En kommentar som ser dryg ut i skrift, men om du hörde mitt tonfall när jag just läste meningen högt skulle du förstå att den var rå men hjärtlig.) I övrigt måste jag erkänna att jag inte riktigt minns vad Två timmar innehöll. Jag bara förutsätter att det var gedigen, högklassig och genomtänkt underhållning.

  7. Anonym i Kostym

    http://www.nokilli.com/sacto/karen-greenlee.htm

    The question I am most often asked is, ”How does she do it?”

    Yes, that’s the question! People ask questions like that– even people who seem pretty cool, seem to have open minds– then when you tell them, they say, ”That’s very interesting,” then don’t want to have much to do with me. I don’t mind telling people how I do it. It doesn’t matter to me, but anyone adept sexually shouldn’t have to ask. People have this misconception that there has to be penetration for sexual gratification, which is bull! The most sensitive part of a woman is the front area anyway and that is what needs to be stimulated.

    Erich Fromm har även skrivit att nekrofiler kan attraheras av rena symboler för döden, t.ex. snittblommor och vit marmor. Bara för att Ullerstam också förenklade det är det ingen ursäkt för att i efterhand flabba åt honom. Och jag tycker att det är trist, Lind. För när du är bra så är du bra, men när du är dålig är du inte bättre.

  8. Kalle Lind

    Anonym i kostym: jag flabbar väl inte? Åtminstone inte elakt. Jag låter mig väl bara fascineras av en tid och en diskurs som känns så fjärran och så nära. Ullerstam framstår för mig absolut inte som en idiot, särskilt inte som han tveklöst är humanist. Dock ter sig hans åsikter något naiva och argumentationen något enögd.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: