Om Kalle Lind och andra gubbar

Det gamla massnöjespartiet.

Aaah! Minns ni? De var inget missnöjesparti – Ian Wachtmeister lekte lite med ord och så var de ett massnöjesparti! Som vi skrattade! Som vi kluckade! Som vi  gnäggade! Och ändå gnäggade ingen högre än Ian själv.

Och vilka härliga budskap de hade! Min favorit är ”Förbjud förbud”, med ”Stoppa ensamheten” som god tvåa. Jag räknar till nio skyltar med paroller, varav åtminstone två skulle vara möjliga att förverkliga i praktiken: ”Ingen nöjesmoms” och ”Inga lapplisor”. ”Fri fart” är ett gränsfall, för någon form av hastighetsbegränsning, t.ex. utanför Bert Karlssons sommarhus i Grebbestad, ville väl också Ny Demokrati ha.

Och okej, ”EG-skatt” är säkert också realiserbart. Innan ”vi” gick med i unionen så fanns det ju EG-priser på krogen, så rent teoretiskt skulle det väl gå att införa EG-skatt. Eller menar de att vi skulle börja betala skatt till EG? Det är så klart högst möjligt att göra verklighet av, men exakt var det festliga ligger i det återstår för galoschdragarna att förklara.

På nåt vis blir jag lite vemodig när jag ser det här. Ny Demokrati var ett slapstickparti, med fler clowner än mörkhyade på sina vykort. De gick kanske inte att skoja bort – inte när några procent av svenska folket fick tuppjuck och gav dem riksdagsmandat – men i alla fall att skratta åt.

Nota bene: skratta åt. Även om Ian Wachtmeister själv såg sig som en skojfrisk rackare, så var det just det faktum att han såg sig som en skojfrisk rackare som vi skrattade åt. I själva verket var han ju inte det minsta lustig. En brukspatron i beppehatt. En Harry Franzén med adelsnamn.

Men hursomhelst: idag har deras mantel plockats upp av Sverigedemokraterna och de har ju aldrig gjort nån på gott humör. Vi har väl alla drömt mardrömmar om att behöva sitta ensam med Jimmie Åkesson i en lastbilshytt. Vi har väl alla kallsvettats vid tanken på att behöva konversera Björn Söder på ett cocktailparty. Jag har haft skabb som varit festligare än Kent Ekeroth.

Ny Demokrati var surrealism. Sverigedemokraterna är svartvita foton på dammpartiklar.

Man trodde ju inte att man skulle säga det när de straffat ut sig ur riksdagen, och desperat försökte lansera Owe Thörnqvist och Ricky Bruch och Pelle Svensson som partiledare (gärna utan att först fråga om de ville), men så här arton år senare så saknar man dem lite.

På samma vis som en cancersjuk saknar tiden när han bara hade hemorrojderna som plågade honom.

P.S. Stort tack till Jan-Erik Nilsson som haft vänligheten att skicka mig detta gamla vykort. Och inte bara det – jag fick också cd-kompilationen ”En massiv överdos Thore Skogman”. Fyrtiosju Skogmanlåtar! Och då finns det de som har fått rejäla snedtändningar bara på ”Rökt gök med lök”.

Föregående

Nils Pålsson åt kabeljo.

Nästa

”Partikongressen” (1978).

11 kommentarer

  1. kcl

    Jag kan försäkra att tanken att konversera Ian Wachtmeister på ett cocktailparty bara kan verka tilltalande på dem som aldrig träffat honom. (Eller också var problemet bristen på drinkar på den lunch när jag råkade göra det.) Pompös, självgod och – mest framträdande av allt – ganska korkad. Fanns det ngn smartness i NyDs ledarduo så skulle jag tro att den fanns hos Skara-Bert.

    F.ö. är ju ”förbjud förbud” snubblande nära 68ornas, ”det är förbjudet att förbjuda”, huvudsakligen en slogan i obskyra anarkistiska kollektiv i Paris och Frankfurt. Ibland är steget mellan pårökta anarkister och högerpopulister snubblande kort.

  2. kcl

    Jag kan försäkra att tanken att konversera Ian Wachtmeister på ett cocktailparty bara kan verka tilltalande på dem som aldrig träffat honom. (Eller också var problemet bristen på drinkar på den lunch när jag råkade göra det.) Pompös, självgod och – mest framträdande av allt – ganska korkad. Fanns det ngn smartness i NyDs ledarduo så skulle jag tro att den fanns hos Skara-Bert.

    F.ö. är ju ”förbjud förbud” snubblande nära 68ornas, ”det är förbjudet att förbjuda”, huvudsakligen en slogan i obskyra anarkistiska kollektiv i Paris och Frankfurt. Ibland är steget mellan pårökta anarkister och högerpopulister snubblande kort.

  3. Henrik

    Först var jag osäker på om den där bilden var satir eller inte.

  4. Andreas

    angående intressanta gubbar….

    letade igenom ditt arkiv om du skulle ha skrivit nåt om Nils Stormby.

    annars en rätt lustig prick som verkar ha tyckt och tänkt märkligt ibland.

    kanske ett tips?

  5. tompa

    De åkte ju ganska snabbt ur riksdagen. Inte minst beroende på att de själva, bl a Bert, ganska snart insåg att det innebar väldigt mycket och inte alltid så festligt arbete förknippat med att vara folkvald.
    Politik var inte så galoschdragigt som visste tycktes tro.
    F ö håller jag med signaturen kcl nedan. Har även jag i ett obevakat ögonblick träffat på denna Ian. Kcl:s analys av honom som pompös, självgod och korkad kan bara betecknas som exakt.

  6. Arrug Slahmag

    Jag tycker du är taskig mot svartvita foton på dammpartiklar.

  7. Kalle Lind

    Andreas: Nils Stormby? Det klingade bekant men jag var tvungen att wika för att fallet med den giftmördande ynglingen på Malmö Östra skulle dyka upp i minnet. Det där är en av de intressantaste storysarna i den svenska nutidshistorien. Stormby verkar, av Wikipedia att döma, ha varit en mångfacetterad man. Jag kanske återkommer. Tack för tips.

    Kcl / Tompa: jag har inga illusioner om att en mingelkonversation med Ian är en festlig upplevelse. Däremot gissar jag att han, till skillnad från Åkesson och Söder, skulle låta truten gå och spruta politiska inkorrektheter omkring sig utan att fundera över ”ansvar” och ”seriositet”. Min poäng var att Åkesson et consortes är drillade pudlar. Ian pissar på mattan. På ett ocharmigt vis.

  8. David F

    Om man ska skriva något om en läkare med anknytning till giftmorden i Malmö så är nog Jörgen Svenonius också en intressant karaktär som borde kollas upp 🙂

  9. Andreas

    jupp, jag har varit lite småsugen på att klämma herr stormbys biografi.
    ”Blandad kompost : vilket himla liv eller en Stormby i ett vattenglas!”

    men tänkte överlåta det till dig istället och sen läsa vad du tycker och tänker istället. Mycket roligare och mer lärorikt än att dra egna slutsatser 🙂

  10. eh

    Den längre clownen är mycket lik clownen Manne , http://sv.wikipedia.org/wiki/Manne_af_Klintberg

  11. Olof Mattsson

    Wachtmeister var i alla fall rolig när han kallade JAS ”världens dyraste jordfräs”.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: