Om Kalle Lind och andra gubbar

En rättshaverists dilemma.

Jag vart vred på biograferna. Jag skrev ett brev till SF och en insändare i det dagliga bladet.

SF hörde av sej med kort varsel:

Hej Kalle

Jag förstår att ni är upprörda över reklamfilmen som visades innan Elias och Kungaskeppet. Jag har vidarebefordrat ditt mail till en högre instans och hoppas på att den tas bort snarast möjligt. Självklart ska inte inslag innan filmen som har en högre åldersgräns än filmen få visas. Vi på SF vill gärna kompensera er så att ni får chansen till ett nytt biobesök. Vi vill även få möjlighet att visa att vi kan bättre. Känns det okej för er? Skriv er adress till oss så skickar vi ersättningsbiljetterna. Ert ärendenummer är XXXXX.
Vi ber än en gång om ursäkt och hoppas att ni får ett trevligt nästa biobesök hos oss.

Med vänliga hälsningar, SF Bio AB

Nu vet jag inte hur jag ska ställa mej. I mitt mejl till SF svor jag vid allt heligt att aldrig mer gå på en SF-biograf så länge jag lever. Hur ställer jag mej då till en kompensation? Stöttar jag SF med min närvaro även om SF har pröjsat? Eller utnyttjar jag dem och hjälper till att tära på deras resurser? Ska jag rekvirera biljetterna och nalla 195 kronor ur SF-kassan och sen inte använda dem? Eller ska jag sturskt vägra att visa dem möjligheten att de kan bättre? Notera att de inte kommenterar det faktum att de över huvud taget visar reklam.

It´s hard to be a rättshaverist in the city.

Föregående

Begåvade människor jag känner 2: Richard Schicke

Nästa

Full, fullare, Ullfast.

2 kommentarer

  1. Marcus Johansson

    Ta biljetterna.
    Knalla in på en kvällsföreställning av Kärlek på Menyn.
    Pissa på duken.

  2. Marcus Johansson

    Ta biljetterna.
    Knalla in på en kvällsföreställning av Kärlek på Menyn.
    Pissa på duken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: