Om Kalle Lind och andra gubbar

Grundläggande Ahlologi (formulär 1Ahl).

 

Få författarbegrepp är så förvirrande som Kennet Ahl. Från början är det en pseudonym för den f.d. kåkfararen Lasse Strömstedt och regissören Christer Dahl, som i sjuttiotalets begynnelse slog sig samman för att skriva romanen Grundbulten (1974) utifrån Strömstedts erfarenheter från Hall. Redan här föreligger viss förvirring; Kennet Ahl är också romanens berättare.

Grundbulten blev en försäljningssuccé – på den tiden sålde marxistiskt präglade kriminalvårdsfarser multum – och samma duo slog sig sedan samman för att skriva uppföljaren Lyftet (1977). Succén upprepade sig – och nu förekommer Kennet Ahl i handlingen i tredje person.

Strömstedt bodde hemma hos Dahl och passade på kuppen på att börja ligga med Dahls sambo – hej! det var sjuttiotal! – men det hindrade inte arbetsprocessen. Tvärtom fungerade denna Bodil Mårtensson som informell redaktör och smakråd. Grundbulten är dedicerad ”Till Bodil”.

Mårtensson var skådespelerska och kom snart istället att hooka upp med skådespelaren Anders Lönnbro. Fortfarande hängde hon dock med Strömstedt och Dahl – hej! det var fortfarande sjuttiotal! – och de fyra kom att arbeta tillsammans.

Lyftet (1978) filmatiserades med Dahl som regissör, alla fyra som manusförfattare och Mårtensson och Lönnbro i huvudrollerna. Det vill säga filmen är inte alls, eller åtminstone ytterst lite, byggd på boken. Boken är en mycket brutal fars i nattlig Stockholmsmiljö, filmen är ett socialrealistiskt drama.

Under filmarbetet, där Strömstedt medverkade i rollen som präst och som kriminalvårdsexpert, blev de fyra ovänner. Strömstedt blev irriterad på de andras kfml(r)-retorik – hej! det var sjuttiotal! och de bodde i Göteborg! – och tog sitt pick och pack och stack.

Kvar blev så Christer Dahl, Bodil Mårtensson och Anders Lönnbro, som tillsammans skrev två romaner, gjorde långfilmen Sista budet (1981) och tevefilmen Nya tider (1988) – allt under pseudonymen Kennet Ahl. I satirromanen Rävsaxen (1979) förekommer Kennet Ahl som en bifigur.

I dystopiromanen Slutstationen (1980) är en framtida släkting till honom, Kennet Ahl, en av huvudpersonerna.

I Sista budet heter huvudpersonen, spelad av Anders Lönnbro, dock Roger Ahl.

Det där ursprungliga kåkfarartemat hade nu så sakta tonats bort till förmån för diverse blandad samhällskritik och allmän kverulanskommunism, troligen beroende på att insidertipsaren Strömstedt satt och skrev satiriska kåkfararromaner med en gammal kåkfararkollega som hette Allan Westberg istället.

Förvirrande? Det fortsätter. Så småningom blev Lasse Strömstedt och Christer Dahl kompisar på nytt – Dahl hade flyttat ifrån Göteborg och lämnat kvar några av parollerna på Hisingen – och började på nytt skriva romaner under namnet Kennet Ahl.

I Mordvinnaren (1987) är Kennet Ahl berättare utan att förekomma i storyn. Däremot heter huvudpersonen Lasse Ström. På baksidan berättar författarna att de först var vänner i sju år, sen ovänner i sju år och nu hoppas vara vänner så länge att de hinner skriva några nya romaner tillsammans.

Nästa Kennet Ahl-roman, Hämndemännen – en roman om ett system i upplösning (1991), har en grundidé som ”föddes under en våldsam hjärnstorm mellan Lasse Strömstedt och Christer Dahl. Lasse Strömstedt är dock ej medförfattare till Hämndemännen.” Därefter skulle Christer Dahl aldrig mer ha med Kennet Ahl att göra.

På omslaget till Högriskbegravning (2006) står sedan ”Kennet Ahl alias Lasse Strömstedt” – vad poängen är med en pseudonym om man anger författarnamnet precis under får nån annan utreda.

Vad skulle då en modern konsult från valfri välfakturerande byrå ha kunnat tipsa det här gänget gamla ärrade r-are om? Jo, att det måste finnas nåt sätt att tydliggöra varumärket.

En man med ett skägg sjösätter härmed en ny serie där vi successivt betar av de Kennet Ahl-romaner som kommer i min väg. De två första är sen länge avhandlade, de resterande poppar upp när andan faller på. Tipsa era barn och barnbarn.

P.S. Förvirringen slutar naturligtvis inte där. Parallellt med att han skrev Kennet Ahl-romaner med Mårtensson och Dahl skrev Anders Lönnbro också romaner ihop med en Lars-Göran Nilsson. Under pseudonymen Bertil Ahl.

P.P.S. Inte utan stolthet har jag själv bidragit till förvirringen. I teveserien Häktet (2005), som jag skrev manus till, förekommer Anders Lönnbro som kåkfararen Kennet Ahl. I rollen som hans son John Ahl sågs Anders Lönnbros son Harald Lönnbro. Samma roll kreerade Harald som nyfödd i långfilmen Lyftet.

Föregående

Palmemordspodden.

Nästa

Kennet Ahlologi del 2 (beroende på hur man räknar): Rävsaxen (1978).

7 kommentarer

  1. SL

    Tycker att det verkar vara ett ganska bra sätt att sprida ett varumärke. Wu-Tang gjorde ungefär samma sak och skapade på det viset inte bara en supergrupp utan medlemmarnas solokarriärer fick ordentligt fart av påhittet. Iofs verkar det ju inte riktigt lyft på samma vis för Lasse Strömstedt som för Ghostface Killah.

  2. Kalle Lind

    SL: va? Det gick ju hur bra som helst för Strömstedt sen! G – som i gemenskap, Dubbelsvindlarna (eller möjligen Dubbelstötarna, svåra att skilja åt) och ett starkt engagemang i FAMN! Vad kan du mer begära av en karriär?

    Men visst – varumärket vårdades på det viset att det spreds. Dock visste ju inte publiken riktigt vad det betydde.

  3. David Hjalmarsson

    Glöm inte seriealbumet Grundbulten av Kenneth Ahl (Dahl/Strömstedt) och Peter Petersen!

  4. Kalle Lind

    David: har inte glömt. Kommer som överkurs. Till skillnad från grundbults)kurs.

  5. Johan Bengtsson

    Tack för denna utmärkta kartläggning av detta författarskap! Blir sugen på att läsa Ahl igen. Jag läste ”Mordvinnaren” när den kom ut, minns att jag tyckte att den var väldigt rolig…

  6. Bengt Svensson

    Lasse Strömstedt skrev i början av 1980-talet tre intressanta och välskrivna självbiografiska romaner, ”Gå i fängelse”, ”I fängelse” och ”Sanningens minut”. Christer Dahl har å andra sidan inte skrivit något värt att lägga tid på efter” Grundbulten” och ”Lyftet”.
    Min slutsats av den självbiografiska trilogin var att det var Strömstedt som var den mest begåvade skribenten bakom pseudonymen Kennet Ahl. Det hade jag inte väntat mig när en f.d. kåkfarare och en journalist slog sig ihop och skrev böcker.

  7. Kalle Lind

    Bengt: Strömstedts memoartrilogi är min främsta källa gällande de lätt integritetskränkande redogörelserna ovan för diverse privat-erotiska relationer inom författarkollektivet. Jag har citerat dem både i min Cornelisbok (Strömstedt tecknar en närmast brueghelsk bild av myllret på Plattan) och i Proggiga barnböcker (på sjuttiotalet hamnade han i en friteatergrupp på Gotland som spelade Siv Widerbergs och Göran Palms antikolonialistiska barndrama Gräddvargen).

    Jag är dock inte helt säker på att Strömstedt var författarbegåvningen inom Kennet Ahl-konstellationen om man tänker rent stilistiskt. Dock är jag övertygad om att han var den som hade nåt att berätta.

    Johan: jag kommer till Mordvinnaren. Bitvis mycket underhållande, bitvis en något mäktig kaka att tugga i sig. Men där finns några passager som tillhör Kennet Ahls absoluta höjdpunkter.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén