Om Kalle Lind och andra gubbar

Holt ruten.

I En man med ett skäggs serie ”Kalle Lind utnyttjar sin föräldraledighet till att se om gammalt SVT-mög” har turen kommit till Anna Holt. Tre serier om denna tuffmjuka spanare gjordes under nittiotalet: Den vite riddaren (som är en science fiction-satir), Anna Holt – polis (som utspelas innan Den vite riddaren fast att den gjordes efter) och Anna Holt (som bara hjälpligt hänger ihop med de två första).

Manus skrevs av Guillou och GW. Fast inte om man tittar noga i eftertexterna till den tredje serien, då bara GW står som författare. Och tittar man riktigt noga så finns det också x antal manusbearbetare, så misstanke föreligger att herrar Jan och Leif inte orkade plita ner vartenda ord själva. De hade säkert en massa annat att göra också.

Efter genomtittning av samtliga 21 avsnitt infinner sig ett antal reflektioner/frågor:

1) Vi rör oss i vanlig ordning i Guillou-GW-universat. Figurer från GW:s romanvärld – kommissarie Jarnebring, spanarna Berg och Borg – möter figurer från Guillous romanvärld – Säpos Stålhandske, den slemme reportern Per Wennström, den orubblige reportern Erik Ponti, den populistiske politikern Erik Gyttorp – och alla möter de så klart Guillou och GW, som sitter på Caféet och levererar salta kommentarer om de ”pederaster, lite narkomaner, småtjuvar, minst en väderflicka och två blivande programledare på ZTV” omkring dem.

Jag gillar verkligen tanken med en sammanhållen fiktiv värld, som ju dessutom får ständig påhälsning från den riktiga världen. Lite oväntat är Jan Guillou Sveriges meste Stan Lee eller Kevin Smith, även om han själv säkert hellre hade tyckt om att jämföras med Balzac.

Problemet är att det på teve blir inkonsekvent. Skådespelare byts ut huller om buller. Den Jarnebring som vi lärt känna som Sven Wollter i Mannen från Mallorca, Profitörerna och I lagens namn; ser nu plötsligt ut som H:son-Larsson i Göta kanal. I Anna Holt – polis möter vi Peter Andersson som korrupt snut, i Anna Holt möter vi Peter Andersson som en annan korrupt snut. I de tidiga avsnitten av Anna Holt spelar Staffan Göthe Kvällspressens Per Wennström, i det sista dyker plötsligt Gert Fylking upp i samma roll. Nu jobbar han plötsligt på en tevekanal. Bengt Blomgren spelar sammanlagt tre olika kluriga äldre gentlemän som på olika vis griper in i handlingen.

En del knas uppstår i ambitionen att binda ihop Anna Holt – polis med Den vite riddaren, som alltså gjordes tidigare men ligger efter i kronologin. Det sista avsnittet av Anna Holt – polis utspelas i princip parallellt med det första av Den vite riddaren, vilket gör att märkligheter uppstår när man ser dem i kronologisk ordning: plötsligt har Anna Holts bästa spanarkollega Carina Olsson (Görel Crona) upplösts i en blå rök under ett toalettbesök, plötsligt har Jarnebring degraderats från att vara spaningsledare till vanlig spanare, plötsligt har Anna Holts relation med den gifte Daniel Kipchoge gått från att vara polishusets mesta snackis till att vara helt okänd för alla.

Och ännu mer halvdant blir det när man sen gjorde ännu en serie som utspelas efter Den vite riddaren. Teamet bakom den tredje serien tänkte antagligen att ingen skulle minnas nånting från de serier som gått några år tidigare, och skaffade därför Anna Holt en ny och mycket sämre lägenhet, bytte ut Görel Crona mot Catherine Hansson och glömde bort alla de relationer som finns runt Anna Holt i den första serien (ex-mannen, mamman, pappan, bästa väninnan Sanna).

Den stora frågan blir då alltså: finns det verkligen inga andra skådisar i Sverige än Peter Andersson och Bengt Blomgren? Och vad i rimlighetens namn gjorde att Görel Crona var upptagen när sista serien skulle göras?

2) I Den vite riddaren dyker alltså Ekot-reportern Erik Ponti upp, känd från böcker som Det stora avslöjandet, Ondskan och Coq Rouge-dekalogin, jägare och lebeman, f.d. aktivist i Palestinarörelsen, känd för sin omutlighet och heder. Här antas han av Säpo vara hjärnan bakom de väl utförda politikermord som utgör storyn och har en sexuell relation med Finlands utrikesminister.

Den stora frågan blir då alltså: eftersom Erik Ponti alldeles uppenbart bygger på Jan Guillou – kan då inte skildringen av honom beskrivas som ”självgod”?

3) Särskilt den första serien (i kronologin!), Anna Holt – polis, handlar påfallande mycket om mänskliga relationer. Anna Holt är frånskild, bråkar med sin f.d. man (Persbrandt), pratar fiskpinnar med sin son, har spända relationer till sina föräldrar, har en bästa väninna, pratar förtroligt med Görel Crona i bilen, inleder ett passionerat prassel med Kelly Tainton, har en sån där typisk tjejkväll med väninnorna då de dricker vin, fnissar och plötsligt börjar dansa.

Den stora frågan blir då: var det Guillou eller GW som helst skrev de relationella bitarna? Vem av dem kunde veta så exakt hur det går till när tre vuxna väninnor träffas och spontandansar hemma?

Svar på frågorna lämnas lämpligen i kommentarsfälten. Råkar du hette Jan Sverre Lucien Henri eller Leif Gustav Willy betraktas svaren som särskilt intressanta.

Föregående

Ett inlägg om gammal porr.

Nästa

Ett Frankrike på västkusten.

9 kommentarer

  1. Emma Almgren

    Tänkte att en uppbackning till historien om Tingsten kunde glädja? Bang, som då jobbade på DN skrev dagen efter valet i sin dagbok ”politikusarna på tidningen satte först, hoppfullt, rubrik om ’slut på sossemajoriteten’ på 120 000 ex, sen stoppa pressarna och ändra till ’80% valdeltagande’. Inte klokt någotdera.”

  2. Gustav (inte Leif, inte Willy)

    Kan man tänka sig att ”manusbearbetarna” innehöll några kvinnor med insikt om spontandans? Eller att de män som satt i gruppen fick order av herrar Jan och GW att ”jamen fråga era flickvänner eller fruar då, kom inte och stör oss med detaljfrågor, vi ska iväg och skjuta giraffer”?

    Ponti dyker ju för övrigt upp i Tjuvarnas marknad också. Själv har jag alrig sett Anna Holt, hur hanteras situationen när Guillou möter Ponti?

  3. Göran Jacobson

    Hamlet däremot, har alltid spelats av Richard Burbage.

  4. tompa

    Funderar mest på hur herrarna Persson och Guillou kunde komma in på Caféet klädda som om de kom direkt från en jakt- och slaktorgie på Fagerhult.

  5. Kalle Lind

    Göran J: touché! Fast ärligt talat – nog hade det känts som ett mer ambitiöst projekt om man tittat över castingen en gång till och försökt hålla ihop tanken om ett fungerande alternativt universum? Jag menar, så jävla upptagna är inte de flesta svenska skådespelare. Gert Fylking borde nog kunna ha hittat några inspelningsdagar till i kalendern.

    Gustav: Guillou och Ponti möts inte. Guillou och GW dyker bara upp som hastigast.

    Tompa: jag tror att de kom in för att de skrivit in sig själva i manus. I scenen ber f.ö. Guillou en hovmästare att föra ut Regina Lund eftersom ”såsen skär sig” av hennes närvaro. Vilket hovmästaren naturligtvis gör.

  6. Henke Henkesson

    Jag har för mig att det är vinet som skär sig.

    Du återkommer aldrig till varför Den vite riddaren är science fiction-satir. Jag gillar tankegången, men vill ha den mer utvecklad.

    Annars är gammalt SVT-mög helt perfekt att ha som backup om man är lite uttråkad en dag. Har du sett om Snoken på sistone? De sista avsnitten släpptes ju på DVD i höstas. Det höll överraskande bra. Många härliga ögonblick.

  7. Kalle Lind

    Henke Henkesson: skrev jag såsen? Hjärnsläpp. Naturligtvis är det vinet.

    ”Science fiction-satir” är kanske fel. ”Science fiction/satir” är mer rätt. Det är alltså ingen satir över science fiction, utan en satirisk teveserie som utspelar sig i vad som var framtiden när den skrevs, spelades in och kanske också sändes. Den är väldigt tydligt förlagd till veckorna inför valet 94 och spekulerar i vad som skulle kunna ske i en tänkt framtid.

    Kanske inte det ”science fiction” betyder per definition, men så det oftast används. Alltså framtidsdrama. Futurism.

    ”Den vite riddaren” skiljer sig, med sina överdrivna gester, sina tydliga porträtt att bekanta politiker, sina farsartade scener från Säpo, sina överjävliga karikatyrer av Hans Holmér och Bengt Eriksson etc, från de båda andra Anna Holt-serierna, som är mer polisvardag och -realism i nedstigande led från Ed McBain och Spanarna på Hill Street.

  8. Henric

    Ang. punkt 2. Guillo kan väl inte betraktas som självgod, han har ju aldrig haft fel…

  9. Jocke/Boningen

    Ännu krångligare blir det i de senare Guillou och GW böckerna efter som båda använder sig av Anna Holt, och hon stadgar sig med två olika personer. Snacka snurrigt.
    Det kanske handalr om olika paralella värcldar som i DC universat?’

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén