Om Kalle Lind och andra gubbar

I folkviseton.

All heder åt clownen Manne och textildrottningen Gunila Axén, men av syskonen af Klintberg är det nog Bengt jag främst kan relatera till. Inte så mycket för att han fuskat med fluxus-poesi som för hans stora intresse för folkkultur (vilket vi alla vet är akademiska för ”snusk”).

På lediga stunder ligger jag själv ibland och bläddrar i diverse samlingar med folkligt traderade visor och ramsor.

Det som slår mej varje gång är hur folklig folkkulturen är. Under artonhundratalets nationalromantik var det ju på modet att gräva i allmogens sånger och sagor – bröderna Grimm, Richard Dybeck, Artur Hazelius – men det var en idealiserad allmoges idealiserade kultur man grävde fram. Man såg på folket som små obefläckade dilamm som tindrande gick och trallade om månar och dagg. (Mer om af Klintberg och artonhundratalets skönandar här.)

Det gjorde så klart folket emellanåt. Folket trallade väl om det de såg omkring sig. Ibland – särskilt på nätterna – såg de så klart månen och ibland – särskilt sommarmorgnar – såg de så klart daggen. Ännu oftare såg de sprit och skit och barnmisshandel.

Därav folkliga visor av typen:

Dä sitter en fågel i pärenaträ
Han sjonger e vacker vise
”Kära mor, ge barna mat
å möcke pisk utå rise”

Så sjöng alltså folkets fåglar på förr-i-tiden. Och jag gissar att folket inte såg nån annan råd än att prygla sina barn, när nu en fågel så tydligt uppmanat dem.

Nuförtiden är väl våld främst nåt som finns på dvd och i länder med mörkhyade människor, men fordom var våld vardag även här, i Sverige. Det kanske inte var så kul för den som utsattes, men förr var det heller inte meningen att man skulle ha så himla kul hela tiden.

Mycket tyder också på att misshandel på förr-i-tiden var nåt fint, kärleksfullt och inte minst uppbyggligt. Därav följande glada julvisa:

Ja, nu ä julen slut
Nu har ja dansat ut
å ingen fästman har jag heller
Men stryk de har ja fått
å de har gjort mej gott
och mera får jag innan kvällen

Man anar en humor här i botten. Inte humor som i ”kul-för-att-det-är-absurt” utan som i ”kul-för-att-det-är-sant” eller ”kul-för-att-det-är-tragiskt”, det vill säja det som numera heter ”ironi” och alltså inte skapades av Andres Lokko 1992.

Förutom av våld präglas många av dåtidens ramsor av en sorts illusionslöshet. Livet var helt enkelt inte så jädra festligt alltid, och det var heller ingen som dristade sej till att tro det. En halländsk ramsa gör en exposé över en drängparvels uppväxt:

Ett två – lärde gå
Tre fyra – lärde krypa
Fem sex – plocka gäss
Sju åtta – slog ut potta
Nie tie – slipa lie
Elva tolv – sopa golv
Tretton fjorton – satt i lorten
Femton sexton – vattna hästen
Sjutton arton – gick på gatan
Nitton tjugo – slog bonden i huvet

Man hycklade helt enkelt inte förr. En småbarnsramsa från Jämtland lyder sålunda:

Dure, dure, dockan min
I skogen vilja vi skjuta
Jag skall köpa pistolerna
och jag vill lära dig skjuta

Alla fåglar och alla djur
de skola falla i backen
och jag skall köpa dig en långhårig hund
och han skall bita dem i nacken

I Västergötland satte man å andra sidan pilten på knäet och ramsade glatt:

Gubben och gumman skulle köra vall
Gumman hon ville inte mota
Gubben tog gumman, slog’na mot en tall
så talla for upp med rota
”Tack ska du ha
för du slog mig så bra
Nu ska jag mota
i alla mina dar
och gå du vall, gamla Broka”

(Den sista uppmaningen till ”Broka”, gissningsvis en ko, känns något instraffad för nödrimmets skull.)

Så nog verkar våld ha genomsyrat gårdagens samhälle. Men kom ihåg – man slogs renhårigt!

(Källa: Fredrik Ströms Svenska visor, ramsor och folkrim 1968.)

Föregående

Det kom ett mejl …

Nästa

Uggel-Guggel.

7 kommentarer

  1. Theo

    Fascinerande. Jag hade helt lyckats bomma i alla år att clownen Manne och Bengt af Klintberg är bröder. Den här bloggen är fantastiskt djävla lärorik. 😀

    Vad gäller det här med folkdiktningen drar jag mig till minnes påpekandet att den mer riktiga definitionen på den stora underkategori av medeltidsballader som kallas "riddarvisor" – som ytligt sett kan tyckas utmärkas av att huvudpersonerna tenderar att vara adliga – är att de handlar om hor, mord eller oftast en kombination.

  2. Mikael

    Jo, de kanske var bättre på att slåss på förr-i-tiden. Men oj vad de rimmade dåligt!

  3. Heliokles

    Mikael: har en känsla av att rimmen blir mindre usla på dialekt! 🙂

    Kalle: Tack för att du påpekade släktskapet mellan bröderna af Klintberg! Man vet verkligen aldrig vad man får reda på när man går in på din blogg.

    Den här posten påminner mig förresten om "Med rötter i medeltiden", en gammal fin proggig skiva med en del brutalt realistiska bitar, som "Brännvin är mitt enda gull".

    PS
    Nu har jag önskat mig din (senaste) bok i födelsedagspresent.

  4. Kalle Lind

    Theo/ Heliokles: det kan ju i sammanhanget vara värt att nämna att Bengt och Manne dessutom är bröder med textilkonstnärinnan Gunilla Axén. Det är min bästa kulturella-övre-medelklassfamilj efter Anette Kullenberg/Claes Borgström/Kerstin Vinterhed.

  5. Robert Huselius

    Men bröderna Grimms sagor kunde ju vara helt vansinnigt groteska. Hörde talas om någon, som handlade om en mor som skar huvudet av sin son, gav hans syster skulden, hackade honom i småbitar och serverade honom som middag åt sin man. Ungefär.

  6. Christian

    Kalle – Kerstin Vinterhed också är mor till cykelpolitikern Stella Fare. Hon är åtminstone mer än välkänd här i Stockholmsområdet.

    Tack förresten för den utmärktaste bloggen på inter-nett! Den ligger längst upp i min lista.

    Robert – Det är väl en gammal grekisk saga ursprungligen?

  7. Kalle Lind

    R Huselius: du har naturligtvis rätt. De nedtecknade även sagan "Juden i törnsnåret" som jag nämner i boken "Människor det varit synd om". Den handlar bland mycket annat om judars ondska.

    Så visst, våld var man inte lika noga med att censurera. Våld var ju inte sällan vackert i nationalromantikernas huvuden. Snusk däremot, var alltid förkastligt.

    Christian: precis. Och Bengt af Klintberg är far till bl.a. Karin af Klintberg, som producerat och varit åtminstone den visuella hjärnan bakom "Värsta språket", "Landet Brunsås" och "Ebbe – the movie". Så du fattar varför jag håller just de två familjerna högst?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: