Om Kalle Lind och andra gubbar

Jag är insmord i fett, Sara.

”Vilgot har ju aldrig kunnat filma”, säjer en sjuk Bo Widerberg i ett av de sista klipp som finns med honom, förevigat via Stefan Jarls Liv till varje pris.

Han syftar naturligtvis på Vilgot Sjöman, och utan att vara särskilt insedd på Mannen Med De Monumentala Ögonbrynen så är jag böjd att hålla med Widerberg.

Det mest anmärkningsvärda exemplet på en regissör fullkomligt oförmögen att regissera är Sjömans film Tabu från 1977. Det är en av de sju knäppaste filmer jag sett.

Syftet nånstans i botten är att synliggöra de osynliga, visa upp de sexuellt avvikande, spränga just tabugränserna. Detta vet jag därför att 1) jag har läst mej till det och 2) personerna i filmen säjer det högt flera gånger.

På mej verkar Sjömans anspråk mer luddiga. Min första gissning kring hans bevekelsegrunder var att han ville få så många halvstora svenska skådespelare som möjligt att känna sej obekväma framför kameran.

Men man får ge honom att han inte var sipp. Eller rättare sagt, det var nog det han var. Men när han väl bestämt sig för att göra upp med sina egna sexualneuroser så gjorde han det med besked. Och alltid var det nån annan som fick klä av sig naken.

I en av filmens första scener ser vi en man som spanar på en tioårig flicka som klipper gräs. Lite opåkallat drar mannen ner sina byxor och ber flickan fotografera honom. (Exhibitionism parad med pedofili = 10 perversitetspoäng av 10.)

För att göra det hela ännu lite konstigare spelas flickan av Tintin Anderzon, dotter till Kim.

Strax därpå presenteras filmens huvudperson: en advokat som tagit på sig att försvara de sexuellt avvikande (”gränspersonerna”). Han säjer gravallvarligt till en av sina klienter: ”Din far tror att ni är sjuk. Men det är inte ni som är sjuk. Det är samhället”. (10 klyschpoäng av 10).

För att göra det hela lite konstigare spelas advokaten av Kjell Bergqvist, som senare skapat sig en image som Så Satans Hetero Att Man Börjar Undra.

Kjell hookar upp med en dam som heter Sara och de börjar – troligtvis för att bättre förstå Kjells klienter – att testa olika perversiteter på varann.

I en av svensk filmhistorias mest sublima sekvenser säjer Kjell ”Alfahannen” Bergqvist – och nu tror jag mej citera ordagrant (annars får ni skylla på den där killen som sköter ljud på alla svenska filmer och som försov sej även till den här inspelningen):

Jag är insmord i fett, Sara. Jag dallrar. Saliv.

Föreställ er att Kjell dessutom säjer det skakande, nästan gråtande. Slut ögonen och se det framför er en stund. (Insmörjning + daller + salivutsöndring + Kjell Bergqvist = 3 perversitetspoäng av 10, 10 knäppighetspoäng av 10.)

Sen dyker Halvar Björk – mannen som gjorde rösterna till Dunderklumpen och jätten Jorm – upp i handlingen. Han vill vara chef på dagarna och kvinna på kvällarna. Det är en kamp jag har all förståelse för är plågsam. Vilgot Sjöman lyckas nog inte öka på empatin för transvestiter med dialogskiften av typen:

Halvar: Använder du tampong eller binda?
Kvinna: Binda mest.
Halvar: Tampong här!
Kvinna: Använder du tampong?
Halvar: Mmm. Sticker in den i stjärten!

Sen fortsätter filmen främst att handla om hur Alla balla snubbars Kjelle testar sig fram bland sexuellt avvikande beteenden. Han ställer sig bl.a. med bart underliv i en skog och drar sig i struten medan han äter kyckling. (Exhibitionism plus flottig mat = 5 perversitetspoäng av 10).

Knäppighetskulmen nås antagligen när Heinz Hopf dyker upp i storyn (ingen svensk exploition under sjuttiotalet utan Hopfs slemma framtoning!) under namnet Biceps. Han är iförd skinnkläder och tangorabatt och visar sej vara sadist OCH nekrofil (11 perversitetspoäng av 10).

Sen fortsätter det med att Kjell ömsom klär av sig, ömsom blir oroportionerligt arg (”DET FINNS INGENTING ATT KÄKA!” gråtskriker han). Och så dyker Stellan Skarsgård upp. Och Viveca Lindfors – Hollywoodstjärnan – spelar sexkonstnärinnan Sirkka Lind (hon har bl.a. gjort ett krucifix med en sexuellt uppretad Frälsare). Och Lars Amble och Gunnar Björnstrand är transvestiter.

Och ingen ser ens ut att ha haft kul på inspelningen, trots att Vilgot drog över budget med nästan en mille och rimligen borde ha haft några kronor på representationskontot.

Filmen slutar (OBS! Spoilervarning!) med att Sara blir ”den första sexsamariten” (som jag uppfattar som ett finare ord för hora) och att Kjell arrangerar en queerparad som blir ett fiasko. Och givetvis klär Kjell åter igen av sig naken.

Som sagt: det är inget mästerverk. Det är inte ens behjärtansvärt eftersom ingen rimligen förstod vad Sjöman försökte säga. Jag har faktiskt inte ens funnit nån särskilt klargörande text av Sjöman själv – och då ska vi komma ihåg att det var en man som dokumenterade varenda samtal han förde, de flesta tankar han tänkte och som skrev en universitetsuppsats om sina egna filmer.

Som exempel på För Många Sexualneuroser i kombination med För Mycket Fritid är Tabu outstanding.

Till vänster: han som gjorde Dunderklumpens röst. Till höger: Gunnar Björnstrand. Ingen av dem hade misstyckt om kameramannen aldrig bränt av.

Föregående

Cash-in på göteborgska.

Nästa

Apropå Bergmanfestivitas. Och apropå cash-in.

12 kommentarer

  1. Trampe

    När jag jobbade med ”Ett herrans liv” hade vi Kjell Bergkvist som gäst. Jag ville givetvis att vi skulle köra några klipp ur ”Tabu”, men rättigheterna kostade för mycket, tyvärr. Det fick istället bli Kjells legendariska påhopp på Tom Hjelte (http://www.youtube.com/watch?v=XoONj73MPIA) och det var ju inte fy skam det heller…

  2. Kalle Lind

    Trampe: jag förstår och beklagar. Tabu är ju ett betydligt bisarrare avsteg i Kjelles machismokarriär än det där – förvisso fantastiska – vredesutbrottet, som ju närmast var etableringen av hans offentliga persona.

  3. Petmoster

    Tack. Dagar som börjar med läsning av texter som denna kan inte bli helt dåliga.

    Sjömans film ’Garaget’ kom 1976(?) och det skulle vara intressant att få den utredd av dig. Filmbolaget lanserade den med rubriken ’Något fruktansvärt händer i garaget’ och jag tror inte de syftade på själva byggnaden.

  4. Anonymous

    Kart som fan att Wille skulle få obegränsat med pengar att göra film för. Han var ju kultursosse. Vilka skapade Filminstitutet – och så mycket skattepengar som det finns!

  5. Anonymous

    Absolut en miss att inte Kjelles fick kommentera den här filmen, men uppenbarligen inte Kanal 5s fel.

    Rekommenderar Janne Halldoffs Firmafesten från 1972 för en liknande analys. Välkända A-Skådisar, en blivande Hollywood & Såpa-skådisar samsas med mjukporrskådisar..och Lasse Berghagen på en riktigt bissar firmafest.
    /Stofilus

  6. Kalle Lind

    Anonym 1: nja, det där med kultursosseriet är väl inte hela sanningen. Ett skäl att Vilgot Sjöman fick göra film var ju att han gjorde två av de absolut mest alla kategorier framgångsrikaste filmer som gjorts i Sverige: Jag är nyfiken gul och blå. Såtillvida fungerade han under en period också på en kommersiell marknad.

    Gällande Tabu var det inte så självklart att han skulle få göra den. Ingen ville vara med och alla tyckte det kändes äckligt och perverterat. Till slut gick Jörn Donner in och gav honom några miljoner som Sjöman alltså snart satt sprätt på.

    Men i sina memoarer skriver Sjöman också en del om alla filmprojekt han aldrig fick igenom från sjuttitalets slut och framåt. Då spelade det ingen roll att han varit Bergmans flitigaste lärjunge eller att han gjort filmer som alla sett två decennier tidigare. Ingrid Dahlberg tyckte inte att Sjöman var ett prestigekort att satsa på och gjorde det därför inte.

    Det hade kanske inte jag heller gjort. Men den där kulturvärlden är rätt komplex. Det räcker liksom inte med partibok. Du måste känna exakt rätt människa vid exakt varje tillfälle.

  7. Gubben Far

    Detta lär vara Karl Gerhards sista kuplett. Den handlar om Vilgot Sjömans ”491”, som blev känd för att den testade gränserna för censuravdelningen på Svenska Biografbyrån.
    ”Så Vilgot Sjömans togs på stunden.
    Filmen blev både fri och ’bunden’.
    Men varför klipptes bara hunden
    när ändå kvasten var i gång?”
    På våren 1964, med sina sista krafter, med akut värkande hjärta på väg in till KS för att opereras, försökte alltså Karl Gerhard sätta stopp för detta försök att låtsas att exploatering av sexuella egenheter (tidelag handlade det om här) var en fråga om filmens samhällsnytta. Inte hjälpte det. 491 (1964) har jag inte heller sett. Jag gissade att Tabu (1976) var dålig. Men att den var så hjälplöst dålig hade jag ingen aning om. Att Kalle utsätter sig för detta för att kunna rapportera är en bragd! Tack!

  8. Primo Mellon

    Åh herre…. Jag såg Tabu på TV i 15-årsåldern och hade vid det här laget (18 år senare) nästan börjat tro att den bara var en konstig dröm eller tonårshallucination. Tampongdialogen förföljer mig än idag.

    Tack för påminnelsen. Blev sjukt nog sugen på att se galenskapen igen. Inte minst på grund av Kjelle Berkas aparta medverkan (som jag inte alls minns).

  9. Octavius

    Hej, jag verkar konstigt nog vara den enda som faktiskt vill veta vilka de övriga 6 filmerna är.

  10. Kalle Lind

    Gubben Far: fast 491 är en helt okej film, åtminstone inte sämre än sånt Stig Larsson och Lars Norén sedermera geniförklarats för. Jag är själv ingen nära vän av kombinationen chockeffekter och gravallvar, men som jag gillar chockeffekter och komik (John Waters) vill jag inte riktigt avfärda greppet bara för att det råkar ha anspråksfulla konnotationer.

  11. G

    Var kan man se ”Tabu”? Förutom via något arkiv.

  12. Kalle Lind

    Octavius: den kanske konstigaste film jag sett heter Kalla mej Kulla.

    G: jag tror den är rackarns svår att få tag i. Jag förutsätter att bolag som Studio S har gjort vad de kunnat för att få ge ut den, men våra tunga elefanter (SF) lär vara dumma i huvet vad gäller dvd-återutgivning.

    Själv lyckades jag beställa den från SVT under förevändning av min SR-anställning. Fast jag vill minnas att jag har försökt göra det igen och gick bet.

    Men den går i repris nån gång vart åttonde år.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: