Några veckor efter att det sista Sommarprogrammet klingat ut är det väl också dags för mig att kommentera årets Sommarpratare. Jag har hört sammanlagt ett (Juholt) och ett halvt (GW) program och blev glad över att Juholt pratade om sin morfars sex meter höga nakenstaty i Påskallavik och att GW inledde med ”De sista ljuva åren”. I övrigt har jag nöjt mig med att läsa efterhandsreaktionerna.
Som serie har Sommar en tendens att snarare bekräfta än överraska. Att Fredrik Gertten gillar Skåne kunde man ana med tanke på att han gjort cirka tjugofem dokumentärer om Malmö och att Ulf Brunnberg är en reaktionär ärkeknöl konstaterade vi redan när han gick med i Lidingöpartiet.
Den stora överraskningen är väl egentligen att både Pia Sundhage och Ann Petrén lär ha spelat Fria Proteaterns ”Med vilken rätt”. En låt från 1977 som skildrar en städerskas känslor när hon lämnar konsulinnans hem efter uträttat förvärv:
Det är naturligtvis en helt inaktuell visa utan någon som helst relevans idag. Idag finns inga städerskor som kallas ”lilla fru Blom”. De kallas ”lilla Banu” i den mån de alls blir tilltalade. Massinvandringen har gjort att det idag är nästan omöjligt att kommunicera ordentligt med sin städerska. Och ”ålderdomshem” har gudskelov försvunnit ur språkbruket. Konsuler och konsulinnor finns troligen kvar, lika oumbärliga nu som då.
Alla är vi överraskade över att fotbollsproggare och kulturmarxister fortfarande kan tycka att detta har nån som helst relevans i ett modernt och perfekt samhälle. Allra mest överraskade är troligen Carsten Palmaer, Margareta Garpe, Gunnar Idering och Anders Forsslund – textförfattare och kompositörer – som i år kommer att få sina första Stimutbetalningar sen Berlinmuren föll.
Mange
Som trogen och hälsosamt anonym läsare av blogg och böcker så är jag glad att du är tillbaks med storm och spammar internet med välbehövligt genomtänkt text.
Gustav
Medhåll till Mange. Fast jag tycker nog din punchline mest är plump och tarvlig i en annars intressant och välskriven betraktelse, Kalle.
För övrigt tilltalar man väl inte ens små fruar Blom "lilla fru Blom" längre, så den poängen är mer en tidsstämpel än en klassfråga. 😉
Kalle Lind
Gustav: plump och tarvlig gentemot vem?
Gustav
Gentemot städerskorna, tyckte jag. Men det kanske är för att jag läste texten som att det faktiskt var en punchline (med fiktiv trumvirvel och allt), där den kom, sist i inlägget. Det var den kanske inte.
Min städerska är för övrigt från Ryssland ursprungligen och pratar helt OK svenska.
Kalle Lind
Gustav: på vilket sätt det är tarvligt mot "städerskorna" att antyda att de kommer från andra länder och inte är fackligt organiserade, vet inte jag. Jag är glad för din skull att din städerska förstår vad du säger.
Tompa
Det verkligt otidsenliga är väl att den privata hemhjälpen har återinförts på bred front.
Har folk det så himla stressigt att de inte ens kan ta kål på sina egna dammråttor?
Men en förklaring är väl att det numera är skattesubventionerat. Förr i tiden fick konsuler och andra betala hela kalaset själva.
Gustav
Kalle: Jag läste det som ett retfullt "Haha, de kan inte organisera sig, för de kan inte göra sig förstådda" (tänk punchline), vilket i sin tur kan tolkas som nedvärderande och respektlöst för personens bakgrund och kunskap. Dels pratar de ju mycket bättre ryska/swahili/urdu/whatever än både du och jag, dels kan de vara i den situationen de är utan eget val. Min städerska kan dessutom städa lägenheten renare och snabbare än vad jag och/eller min fru nånsin skulle kunna, vilket är en kunskap att respektera.
Återigen, det var min tolkning, inte nödvändigtvis ditt syfte, som fick mig att reagera. Hade jag läst den avslutande meningen på Flashback hade jag nog inte reagerat.
Spiring
Hmm. Jag har alltid varit lite svag för Fria Pro. De gjorde jävligt bra revyer, och såväl Gunnar Ohrlander som Carsten Palmaer var/är skarpa textförfattare. Nog kan, och kunde, Fria Pro ge ett något äppelkindat intryck ibland, lite Frälsis-varning… och det kanske är det draget som framträder tydligast så här i efterhand med bara skivorna att tillgå, med låtarna tagna ur sitt sammanhang. Vissa låtar, som "Samhällskroppen" och "Förfalskare finns", är dock briljanta i vilket sammanhang som helst.
Men just "Med vilken rätt" har jag aldrig riktigt förstått mig på. Med vilken rätt? Tja, att städerskan säljer tjänsten och konsulsparet köper den, kanske? "Pigdebatten" har väl, trodde jag, handlat om huruvida "hushållsnära tjänster" ska subventioneras med skattepengar eller inte – men här verkar det nästan som att textförfattaren tycker att själva arbetet, att städa åt andra, är förnedrande i sig. Oavsett om det är vitt eller svart, subventionerat eller inte, välbetalt eller inte, enligt ett bra avtal eller inte. För några missförhållanden med just denna anställning framgår inte direkt av texten. Ifrågasätter man lönearbete för städare får man nog ifrågasätta hela vårt ekonomiska system. (OK, OK, man kan misstänka att Fria Pro gjorde det också… vilket de sista verserna antyder…) Med vilken rätt bygger byggjobbare hus åt andra? Med vilken rätt slaktar slakterierna grisar åt andra? Med vilken rätt opererar hjärtkirurgerna… nå, det var kanske ett dåligt exempel. Men vitt, osubventionerat städarbete på goda villkor kan jag inte se något fel med, oavsett vilket ekonomiskt system som råkar råda för tillfället.
Förmodligen är sången tagen ur sitt sammanhang, ur en pjäs, och skulle kunna vara en travesti på Brechts Sjörövar-Jenny. Men i sig är den enligt min mening en usel kampsång. Oavsett vad man tycker om RUT-avdrag. Men visst… sen nåt år tillbaka låter jag en däckverkstad skifta till och från vinterhjul på min bil, tidigare har jag gjort det själv och skulle väl kunna göra det i framtiden också. Kanske står verkstadskillarna där och muttrar "med vilken rätt…" när jag åker därifrån?
Tam
Jag läser också in ett "na na nanana" i din punchline. Får man fråga om du tycker att "småfolkets" organisering är önskvärt eller inte
s
Mange
Men hur läser ni Kalles text egentligen? Jag hoppas att det inte avskräcker honom från att fortsätta med stilig satir.
Kalle Lind
Tam: man får fråga om jag tycker att städerskor, liksom alla andra, har en naturlig och självklar rätt att organisera sig, och man får till och med fråga om jag tycker att de som både yrkesmässigt och språkmässigt befinner sig längst ifrån makten har särskilt stora anledningar att organisera sig, och man får för all del också fråga om jag tycker att fred är bättre än krig, men jag vet inte om jag tycker att det är min skyldighet att svara.
Elin
@Spiring:
Jämförelserna med byggjobbare, slaktare och hjärnkirurger (jag har hört dem förr) inte bara haltar betänkligt – de är direkt förolämpande.
Byggjobbare, slaktare och hjärnkirurger har specialutbildning. De utför uppgifter som de flesta människor inte kan göra själva. Detta medför självkänsla och yrkesstolthet.
Men alla människor kan kan städa själva. Städning i andras hem utförs av människor som inte har pengar och därför inte har stora valmöjligheter åt människor som har pengar och därmed kan välja att låta andra ta hand om deras smuts.
Jag har själv jobbat som sådan hemstäderska och vet därför att det är ett mycket förnedrande arbete.
Spiring
Elin: Verkar som att du valt att ignorera min sammanfattning – "vitt, osubventionerat städarbete på goda villkor kan jag inte se något fel med, oavsett vilket ekonomiskt system som råkar råda för tillfället". Men du menar kanske att alla så kallade "mindre kvalificerade" arbeten, det vill säga sådana arbeten som "alla människor" kan "göra själva" är "mycket förnedrande", oavsett anställningsvillkor. Man borde alltså verka för att avskaffa sådana arbeten helt, snarare än att verka för goda löner och andra anställningsvillkor, eftersom de är och förblir "mycket förnedrande" i sig? Hmm, där tycker vi tydligen annorlunda. Självstädande fastigheter lär dröja.
Jag skulle dessutom inte drömma om att klassa vissa arbeten som något som "vem som helst" kan göra lika bra. Tja, vem som helst kan väl göra det mesta när man väl lärt sig. Minns när postkontoren avskaffades; har du varit postkassörska i tjugo år? Inga problem, ditt jobb kan en snabbköpskassörska utföra precis lika bra utan din erfarenhet. Snacka om "förolämpande". Ta för övrigt en valfri arbetsplats och gör ett experiment: låt en chef, en ingenjör, en ekonom eller nåt vara borta ett par dagar. Låt sedan städaren vara borta ett par dagar. Resultatet brukar visa rätt tydligt vem som egentligen är oumbärlig. Man kan bara hoppas att sådana viktiga arbeten får den uppskattning, de löner och de villkor de förtjänar i framtiden.
Sen hör det egentligen inte till saken, men jag har aldrig anlitat städerska för att städa min lägenhet, vare sig med eller utan subventioner. Kanske kommer jag dock att fortsätta leja ut mina däckbyten, trots att det är en syssla som "alla människor" kan göra själva och det alltså borde vara ett "mycket förnedrande" arbete även det.
kcl
Som nyliberal cyniker har jag alltid haft en soft spot för proggmusik.
I och för sig är väl städning ett arbete som man kan vara mer eller mindre specialiserad på, jag tror t.ex. att städerskan är bättre på (d.v.s. får det renare) när hon städar kontoret än om jag skulle göra det själv. Typiskt sett utmärks komplexa (och rika) samhällen av arbetsdelning och specialisering, jag har aldrig riktigt förstått varför inte den principen skulle kunna tillämpas på städning (samma personer som anser den förkastlig för städning anser ju den oftast föredömlig för barnuppfostran) . Man kan förstås ogilla arbetsdelning och den alienation som enligt både Adam Smith och Marx, och den senare efterföljare är en effekt av den, men å andra sidan är det väsentligt färre som skulle äta sig mätta om arbetsdelningen inte fanns.
Däremot är säkert fackföreningar en bra sak, de kan ge både högre lön och bättre arbetsvillkor (till priset av högre arbetslöshet men i alla fall).
Spiring
Jag ser förresten i häftet till Fria Pros samlingsdubbel-CD att låtens kompositörer anges vara Garpe-Palmaer (texten) och Forsslund/Idering (musiken). Så Stefan Ringbom får nog vänta förgäves på de där STIM-pengarna, om det inte är så att omslagsmakarna dabbat sig.
Intressant det här med "nyliberala cyniker" som uppskattar proggmusik, även Per Gudmundson har uttryckt nåt liknande vid olika tillfällen. Min spontana analys är att man dras till budskapets okomplicerade enkelhet, "den enda vägen" om än med andra förtecken. Där det alltid är sol så som i Peking Review.
(För att inte komplicera den enkelhet med vilken jag gör denna analys bortser jag från all instrumental och o-politisk proggmusik, och mindre äppelkindad politisk proggmusik, som också fanns.)
Kalle Lind
Spiring: gällande upphovsmännen är det så klart jag och inte omslagsmakarna som dabbat sig. Ändrar asap.
Elin
@Spiring:
Mitt sista inlägg i saken:
Jag skulle inte kunna ställa mig och byta bildäck. Jag har aldrig bytt ett bildäck och skulle därför behöva någon som instruerar mig i hur man gör innan jag gör det. Troligen skulle jag tvingas träna innan jag gjorde det ordentligt. Jag tvivlar på att det finns människor som oavbrutet byter däck; dom som gör det är förmodligen bilmekaniker med utbildning som gör en hel del annat också.
Inget av det jag gjorde när jag städade skiljde sig från det jag gör när jag städar min egen lägenhet. Cheferna på städföretaget försökte intala oss utsjasade städare med en timlön som det var omöjligt att leva på utan att bryta ryggen av sig på ett halvår att det vi gjorde var nåt sorts proffsarbete.
Det kändes som ett hån.
'Nuff said.
kcl
Ska inte påstå att jag är representativ för nyliberaler, men himlen är blå ungefär lika sällan i marknadsekonomin och välfärdsstaten (för att nu förenkla grovt) som jag ser det, men man lämnas mer i fred i den förra. Givetvis är inte (ny)liberala samhällen några idyller, än mindre några utopier (möjligen i den bokstavliga bemärkelsen av ingenstädesländer), men generellt är det ont om idyller oavsett ideologisk inriktning. Däremot tycker jag starkt förenklade vänsterbudskap i proggmusik är underhållande, även om de ibland kan få en obehaglig biton (t.ex. Wiehes "Ta det tillbaka" som skulle funka utmärkt på ett SD-möte).