I Per-Erik Lindorms översikt Svensk humor under 100 år i text och bild – del 3 (1955, tryckt 1973) hittar vi kapitlet ”Moderna anekdoter”. Där finner vi följande lustifikationer:
Ulla har varit stygg, och hennes fader har ansett sig tvungen att ge henne smäll. När han på eftermiddagen återvänder från kontoret, hör han Ullas iskallt hövliga röst: ”Mamma, din man har kommit.”
Lärarinnan:
– Varför slog ni judepojken så förskräckligt, han hade ju inte gjort något ont?
– Det var ju judarna, som korsfäste Jesus.
– Ja, det kan nog vara riktigt, men det är så länge sedan.
– Men vi fick inte reda på det förrän i går.
En swingpjatt kommer Avenyen fram i Göteborg och möter en Kålle. Kålle stannar och bara tittar.
Pjatten är van vid blickar, men inte van vid att folk stannar och tittar så som Kålle gör, när han verkligen vill ögna någon …
– Va’ glor’u på va?
– Vet ente än, ja’ ska hem å se efter i naturlära.
Vad lär vi oss då av detta? Troligen att man ska vara aktsam med att använda ordet ”modern” i skrifter som också kommer att läsas i framtiden.
Erik Liljegren
Jag fasar vid tanken på att kommande generationer kommer att se Bert Karlssons Stora fräckisboken som representativ för vår tids humor.