Det här är egentligen en filosofisk-existentiell bok för barn snarare än en politisk. Till bleksiktiga akvarellbilder berättas om barnen Måns och Mari som bor hos ”en liten tant” som heter Matti.
Årstider kommer och går och författaren Kaj Beckman – som är en kvinna – lägger stor vikt vid att lära barnen vad ”kamferspindelskivling” och ”höggul fingersvamp” är. Detta när hon inte låter barnen och Matti brottas med De Stora Frågorna:
Somliga får leva länge och andra lever bara en kort tid på jorden. Vad som kommer efter, det vet vi inte. Det är den stora hemligheten som vi alla undrar över. Men ingen är ensam, för alla har döden tillsammans.
Det intressanta är att boken är från sjuttitalet, och på sjuttitalet trängde sej det politiska på ett självklart vis in i alla sammanhang. Efter påskris och majbål kommer naturligtvis första maj:
– Vart ska du gå, Matti? frågar Mari.
– Jag ska demonstrera mot krig och svält och allt annat som inte är bra i världen, svarar Matti. För i dag är det första maj och då brukar folk samlas och demonstrera.
De går till torget, där alla som ska vara med i demonstrationståget håller på att samlas. Somliga bär på plakat där det står skrivet vad de skulle vilja ändra på i världen.
När tåget sätter i gång säger Mari:
– Så bra att vi kom med dej, Matti! Så är det flera som visar vad dom tycker.
– Ja, jättebra var det, säger Matti.
Hon har läst högt texterna på plakaten. JORDEN ÄR ALLAS HEM står det på ett. ALLA MÄNNISKOR ÄR SYSKON står det på ett annat.
– Då är jag din bror, Matti! Va bra! säger Måns.
Det var bara på sjuttiotalet nån inbillade sej att en grabb i förskoleåldern längtade efter att idka syskonskap med en gammal tant.
Oskar Forsgren
Den där fick jag högläst för mig när jag var liten! (Jag är född -86 men vi hade kvar massa böcker från när min mamma och hennes syskon var barn). Jag tyckte den var ganska fin, vill jag minnas, och det var nånting sällsamt med koloriten i de stiliserade illustrationerna, jag tyckte inte alls de var tråkiga. En speciell bok.
dr. No
…Kan man förvänta sig att även uppföljaren ”Mats och Marie om Sommaren” läggs under din granskande lupp?
Loka Kanarp
Jag tycker bilderna är vackra.
Åsa Andersson
Kaj Beckman är en kvinna (1913-2002)
Kalle Lind
Loka/ Oskar Forsgren: aha! En beef är på ingång! Spännande! Intressant också att det är två tecknare som försvarar de beckmanska maneren.
Jag har själv alltid haft väldigt svårt för den här typen av urblekta, konturlösa teckningar där figurerna blir märkligt uttryckslösa. Redan som barn vill jag minnas att de gav mej lätt obehagliga vibbar. Figurerna flyter in i miljöerna och ögonen är döda.
Så jag gissar att ord står mot ord. Kan vi inte komma fram till konsensus själva får vi kanske kalla in civilrätten att döma.
Kalle Lind
dr No: ”Måns och Mari från vår till vinter” är en samlingsvolym innehållande alla fyra årstiderna med vidhängande resonemang om döden och stjärnorna.
Anonymous
Gaaah! När brodern och jag var typ elva, var dettta vår hat-referens. Den fick symbolisera ALLA tråkiga/obehagliga böcker och TV-program man faktiskt genomled, eftersom det bara bjöds TV halvfem och halvsex. Vi brukade spärra upp ögonen och mycket manierat säga: ”Måns å Mariiiii – om Våååååren!”
Oskar Forsgren
Det var nog så att jag tyckte bilderna var en smula tråkiga när jag läste den första gången, men som sagt var det någonting med det lite stela uttrycket och de kalla färgerna som samtidigt var tilltalande i och med att det skilde sig från vad jag var van vid då (även om det säkert var ganska generiskt på sin tid). Jag tror att det var bra med en lite tråkig, eftertänksam bok som kontrast till det tokroliga.
dr. No
Såhär när du slänger titeln i ansiktet får jag erkänna att jag känner mig en smula dum…
Anonymous
ahh! detta var min systers favorit bok när hon var mindre, alltså i slutet av 90- talet.
den lästes om och om igen, så till slut kunde vi den utan till!
Pia Johansson
En tecknare till som vill säga att jag tycker också bilderna är fina. Mjuka. Jag tycker om dom.
Rinderpest
Just de där bildena minns jag att jag älskade redan när jag var i femårsåldern. Mycket vackrare än de flesta barnboksillustrationer. Jag blev också tecknare och målare. Vad du ska dra för slutsats av det får du bestämma själv men hur du kan tycka att de är blaskiga begriper jag inte.
kulturarbete
Med all respekt för Kaj Beckmans konstnärskap så har de här bilderna gett mig lite halvtaskiga vibbar i trettio års tid. Det är inget jag kan motivera med nåt annat än att det är så. Jag tilltalas inte av uttrycket. Jag tycker att personerna ser kalla och livlösa ut.
Malin
Kaj var väldigt intresserad av existensiella frågor och en aktiv katolik. Att hon var aktiv på 70-talet förklarar väl till stor del valet av ämnen i hennes böcker. Att Matti inte helt säkert var en kvinna visar på hennes enorma acceptans för människors lika värde och deras val i livet.
kulturarbete
Det låter fullt rimligt.