Om Kalle Lind och andra gubbar

Pugh Pugh store hövding.

Pugh har släppt ny platta ihop med den klassiska sättningen Jojje Wadenius och Loffe Carlsson – Supertrion a.k.a. Lustiga smeknamns-trion. Samma trio gjorde 1969 Ja, dä ä dä, enligt legenden den första rockskivan på svenska. Därefter tog deras karriärer lite skiftande vändningar.

Jojje åkte till USA, lirade med Blood, Sweat & Tears och i husbandet till Saturday Night Live.

Loffe hoppade mellan att spela direktör för en kåtshow i Slas-filmen Henrietta och att hänga medwurst runt halsen på sina gäster på Cirkus.

Pugh bildade en ”supergrupp” ihop med Micke Rickfors och Magnus Lindberg och basisten i Tages.

Under sjuttiotalet var Pugh ett sittande byte för de dogmatiker inom proggrörelsen som gillade att sålla får från getter. I tidningen Musikens Makt gick ayatollah Tommy Rander – idag nåt slags speedway-legend, dåförtiden skivbolagsägare, SR-producent, GP-journalist OCH musiktidningsredaktör – till angrepp mot killen med det knasiga namnet. Pugh var Kommersiell, dvs. han gjorde plattor med avsikten att folk skulle spisa dem.

Bevismaterial A: han låg på det Kommersiella bolaget Metronome, Anders Burmans etikett som tagit fram så fasansfullt Kommersiella namn som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Ola Magnell, Bernt Staf, Marie Bergman och Telefon Paisa (med Bukowski– och Burroughs-översättaren Einar Heckscher på ”sång”).

Bevismaterial B: han var politiskt otydlig. Lyssnade man på plattor som Pughish och Pugh on the rocks och Bolla och rulla kunde man omöjligt lista ut vilken politisk gruppering Pugh var knuten till. Var han SKP:are? Var han såsse (”socialfascist”)? Var han CUF:are (”Åsa Nisse-marxist”)? Var han rentav en högeravvikare?

På sjuttiotalet kunde det räcka för skandalskriverier.

En av många lustiga faktorer, sett i backspegeln, är ju att Pugh inte bara var politiskt otydlig. Han är över huvud taget så jävla otydlig att det är fullkomligt omöjligt att få sammanhang i det han sjunger. Olika näsljud blandas, till synes på måfå, enligt en modell från den LSD-påverkade brittisk-amerikanska psykedelian, där man ju gärna mixade marmeladhimlar och gamla barnkammarramsor.

Redan Pughs första singel hette ”Haru vart på cirkus?” och gjordes som cover av Alice Babs och hennes dotter Titti. En av de första svenskspråkiga popsinglarna nånsin innehöll således rader som ”Ta påre nåt du trivs i/ Inge rysch, inge pysch/ Vi ska gå på Cirkus/ tolv å trettifem”.

Och ”Bä bä vita lamm” är så skruvad att man gissar att varenda färgglatt frimärke i hela jämrans Västerås gått åt under skrivprocessen:

Bu, bu kära ren har du någon rock?
Ja, ja skära ben ända från Jokkmokk.
Å brudar från Brazil, medaljer och därtill,
å två par fynd åt lilla, lilla Burman.

Snö, snö lilla vår har du någon häst?
Tja, tja Jonnysson arton kilo jäst.
Kärleken é fin, å jorden den é rund,
å låten platt men krig å de é dumt.

Snor, snor kommunist har du något visst?
Snut, snut fula Rut, Olles onkel Knut,
söp ihop med Far, de é väl själva Mor,
mens jag var full på handrockande Scotch.

Grön, grön röda älg har du någon arm?
Kvar visst dokument som bevisar att,
tänt av prövningen, lånar bjällerklang,
men vi tant Sune han som äter buss.

Vad är det karln försöker berätta för oss? Det hänger ju inte ens grammatiskt ihop! Pratade man så här på sjuttiotalet?

Det är klart att Pugh var politiskt otydlig. Humorn ligger ju i att, av allt man rimligen kunde klandra mannen bakom raden ”tja tja Jonnyson, arton kilo jäst” för, så var det den bristande politiska insikten man angrep.

Man kunde ju nöjt sig med att anklaga honom för att prata gibbrish.

Föregående

Proggiga barnböcker del 16: När barnen tog makten.

Nästa

Bruchpennan.

8 kommentarer

  1. Kalle Lind

    Och då har jag ändå inte nämnt den knepiga pendangen till ”Stinsen i Bro”:

    Swan tiamon sene koa loa ness ban tiamon
    wene sia bia less
    skrea peon
    santa koa loa tess

    Rossa pinis
    wene dana lana pych
    sen boaflis
    sono hana sana wish
    rossa pensol
    wene dana lana wish

    Winna wena, cona wena winna wena, winna wena
    Winna cona wena cona wena
    Winna cona wena

    Den är nästan ännu mer politiskt otydlig.

  2. Pär

    ”Stinsen i Bro” påminner lite till utseendet om den gamla dängan ”Wini Wini Wana Wana”:

    ”Wini wini wini wini
    wana wana wana wana
    Tahiti tamurè
    Wini wini wini wini
    wana wana wana wana
    vuol dir che amo te”

    Dessutom tycks deras ideologiska innehåll vara på samma nivå. Ernst Neger spelade förresten in en tysk version.

  3. Kalle Lind

    Och då har jag ändå inte nämnt den knepiga pendangen till ”Stinsen i Bro”:

    Swan tiamon sene koa loa ness ban tiamon
    wene sia bia less
    skrea peon
    santa koa loa tess

    Rossa pinis
    wene dana lana pych
    sen boaflis
    sono hana sana wish
    rossa pensol
    wene dana lana wish

    Winna wena, cona wena winna wena, winna wena
    Winna cona wena cona wena
    Winna cona wena

    Den är nästan ännu mer politiskt otydlig.

  4. Valier

    Ha!
    Idag fick jag bekräftat att min bror, kulturpersonligheten Mattias, åker som ljudtekniker till Pugh och bandet i sommar. Det är stort. Större än mycket.

    Vi såg (hörde) Pugh häromåret på Debaser Medis och efter konserten tog han sig tid att krama oss (läs: min fru) som satt närmast.

    Bästa låten är ”Marion” som beskriver kärleken till en grävmaskin.
    Pugh är en av historiens bästa!!!

    …och min bror som inte vet om han själv är en rocker, en slacker eller electronicanörd. http://www.tsofb.com

  5. Huskorset

    En till favoritrad ur ”Harú vart på cirkus?”:
    ”Släng av dig sura masken,
    ingen ser om du ler
    flera hundra människor skrattar anonymt”

    Jag vill minnas att det inte var riktigt comme il faut att ha kul på cirkus dåförtiden. Det var ju underhållning utan politiskt innehåll. Den sortens underhållning Pugh verkar ha haft en viss fäbless för. Gammalt hederligt kul, bara. Han är fin, Pughen.

  6. Pseudonaja

    Raderna om Randers var så roliga att det inspirerade till ett blogginlägg.

  7. Anonymous

    Ber om ursäkt för senheten, men inte sjunger han väl ”tant Sune”? Låter mer som ”en till han Sune” eller nåt åt det hållet.

    Trevlig blogg iaf.

  8. Jens-Ola

    men kan inte texten vara likt AMerican Pie någon slags lättviktigare anspelning på dåtida händelser?

    November 2008 appropå.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: