Om Kalle Lind och andra gubbar

Sju skämt som chockade Sverige. Del 3: Hillersbergs näsor.

I senaste numret av Aluma – de hemlösas tidning i Sydsverige – skriver jag en jädra massa om humor (note bene om humor, det är minsann ingen skrattfest att läsa). Texterna reproduceras här så att även upplänningar/ människor som tycker hemlösa får skylla sej själva kan läsa.

1960-talet och framåt: Lars Hillersberg avbildar israeler med stora näsor
Påföljd: personkampanj i Dagens Nyheter

Mellanösternkonflikten har sedan sexdagaskriget 1967 – och naturligtvis ytterligare några tusen år tillbaka – varit en av de mest infekterade även i svensk debatt. Det hindrade inte den allt annat än finkänslige satirtecknaren Lars Hillersberg att rita ett antal nidbilder av israeliska statschefer (Moshe Dayan, Menachem Begin), judiska utrikesministrar (Henry Kissinger) och svenska Israelvänner (Per Ahlmark), inte sällan med anspelningar på bibliska myter eller antisemitiska föreställningar.

Att Hillersbergs bilder var starkt kritiska till Israels politik är det ingen som säger emot, men en grupp debattörer framför allt på DN ville också hävda att de var antisemitiska. Man satte alltså likhetstecken mellan Israelkritik och judehat, och motiverade det bland annat med att judiska män av Hillersberg tecknats med stora luktorgan.

En teckning föreställande (icke-juden) Jan Stenbeck som en stor gris på vars spenar Robert Aschberg och Stina Dabrowski sög, påstods anspela på den klassiska hatbilden av ”judesuggan”.

En annan bild av gamle handelsministern Krister Wickman, inte heller han av judisk börd, refererade enligt samma resonemang till antisemitiska föreställningar (den socialdemokratiske Wickman tecknades som påhejare av kapitalismen).

Hillersberg ritade många hundra teckningar under sin levnad. Berömda är också bilden av ett skinnhuvud med texten: ”Rasister har bara två problem- för liten kuk och för liten hjärna” eller Sjöbobonden som tagit emot en flykting som han sänt som slav framför plogen.

Den notoriskt provokative Hillersberg menade själv att det var dåliga teckningar som strök publiken medhårs, och att en satirikers uppgift är att på allvar väcka anstöt.

Det lyckades han onekligen med. När han år 2000 tilldelades statlig inkomstgaranti för sitt konstnärskap rullade en hetsig personkampanj igång. En DN-journalist frågade rakt ut om Hillersberg var antisemit, och den raljante skämttecknaren svarade:

Jag hatar alla människor, inte bara judar. Det hör till genren.

Två veckor senare hade uttalandet förvanskats. I en ledare på Svenska Dagbladet beskrevs Hillersberg som ”en man som enligt egen utsago hatar judar och tecknar dem därefter”.

Exemplet Hillersberg visar att vissa frågor uppenbarligen är känsligare än andra och att det otvetydigt finns domäner man ska akta sig för att beträda om man vill vara allas vän.

Föregående

Sju skämt som chockade Sverige. Del 2: Gösta Ekmans pitt.

Nästa

Sju skämt som chockade Sverige. Del 4: Fälldin på hispan.

15 kommentarer

  1. Hans

    Gör man skämtteckningar där Ahmed Rami blir korsfäst av Jackie Jakubowski får man nog räkna med att anklagas för att flörta med antisemitism…

  2. Erik Haking

    Hillersberg anklagades flera gånger för att ha stöttat Rahmi något som han själv nekade till . Det påstods till och med att han suttit med som supporter i rättegången.

    Att använda antisemit-kortet för att missleda kritik mot Israel är ju inget nytt och säkert något Hillersberg räknade med och kunde ta.
    Men det kan ju fortfarande vara nonsens.

  3. Erik Haking

    Rami ska det vara.

  4. Hans

    Hur ska man tolka den teckningen* annat än som till stöd för Rami? Och oavsett vilket så är den ju ett ganska solklart exempel på hur antisemitiska föreställningar återanvänds. Att framställa judar som Kristusmördare har inget med Israel att göra.

    Att Hillersberg räknade med sådan kritik är jag övertygad om – han förstod mycket väl vilket språk han talade.

    * Det enda stället på nätet jag kan hitta bilden är på Radio Islams webbplats, och den vill jag inte länka till.

  5. Erik Haking

    Hillersberg var skämttecknare. Han karikerade och använde ibland klassiska antisemitiska föreställningar. Det gör honom inte till antisemit för det.
    Att Hillersberg, hängiven antirasist, skulle ha en antisemitisk agenda eller se på judar som kristusmördare är inte speciellt troligt.

  6. Hans

    "Hängivna antirasister" propagerar inte klassiska antisemitiska föreställningar. Att en vänsterextrem satiriker som Hillersberg fogade in sig i en lång tradition av antisemitisk vänster-"satir" är inte bara troligt utan helt uppenbart.

  7. Erik Haking

    Angående bilden du nämner skriver Hillersberg såhär:

    "Jakubowski angriper också en teckning från 1988, ursprungligen tryckt i den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Den tillkom när syster Marianne, en tapper nunna från Alsicke kloster, som gömde flyktingar, beskylldes för att vara antisemit efter en intervju i Radio Islam.
    Teckningen visar hur Radio Islams ansvarige utgivare Ahmed Rami korsfästs av "Israelmaffian". De som utför detta blodiga hantverk kallas av Jakubowski eufemistiskt för kroknästa gubbar. Är det en av de korsfästandes (Per Ahlmark) hackspettsfysionomi som avsee? Rami själv tycks ha uppfattat teckningen lika övertonslöst som Jakubowski (och sett sig själv som Jesus) för han ringde och frågade om han fick använda bilden. Därmed hamnade den i en ny kontext vilken jag i efterhand har beklagat."

    På sin hemsida finns utdrag ur "Brottas med grisar" samt förklaringar kring de mest kontroversiella bilderna och bemötande av den kritik han fick. Dessutom som en hel del kring hur citat förvanskades och och återgavs av diverse oärliga debattörer.

    Jag tycker fortfarande det är grundlöst att påstå att Hillersberg skulle vara antisemit. Israel-kritisk, provocerande, vulgär och rolig, definitivt.

  8. Hans

    Jag har läst den texten och anser inte att den förklarar någonting. Även den här bilden ur Der Stürmer visar judar som korsfäster en arier: http://www.c-hef.org/jpgs/panel_03b.jpg

    Jag ser faktiskt inte skillnaden mellan dessa bilder, och jag ser sannerligen inte det roliga i någondera. Däremot ser jag två så kallade konstnärer med snarlika agendor: att demonisera judar med hjälp av korsfästelsetemat. Det gäller trots att Ahlmark har en spetsig näsa.

  9. Feedback66

    Hillersberg verkar ha varit en knepig typ.

  10. sundin

    Att bilden fortfarande väcker sån vrede måste vara guld värd för en satiriker.
    Man kan tycka vad som helst om konstnärslöner och statsbidrag till rebelliska konstnärer som inte ritar som man bör göra, själv tycker jag det är värre med skattepengarna som går till att avlöna folk som säljer klusterbomber och raketgevär.

  11. Hans

    Det där nihilistiska resonemanget dyker alltid upp förr eller senare: huvudsaken är att man upprör, eller "väcker känslor". Med den logiken borde ju nazisternas judekarikatyrer också vara guld värda.

  12. Simon F.

    Visst finns det knäppskallar som ser antisemiter i varje buske. Så det är väl inte helt konstigt att exotiska konspirationsteorier om antisemitism hos Hillersberg dyker upp.

    Kommer att tänka på Jan Guillous träffande beskrivning av Henrik Bachner:

    "Men för Bachner och hans likasinnade är frågan om antisemitism räddningen från att behöva diskutera ockupation och krigsförbrytelser. Och de har en egen värld av hemliga tecken på antisemitism. Bachner själv som gjort frågan till sin livstids kallelse skulle kunna finna särdeles virulent antisemitism bland pingvinerna i Antarktis om man gav honom uppgiften."

  13. Hans

    Ja, det är såklart det enklaste sättet att få fortsätta kolportera sitt hat: kalla motståndarna knäppskallar och konspirationsteoretiker.

    Guillou har ju rätt såtillvida att antisemitismdebatten tar fokus från debatten om vad som händer i Mellanöstern nu. Men vill man undvika det problemet gör man nog bäst i att inte planka Der Stürmer och kalla det "satir".

  14. Kalle Lind

    Hans: som någon kanske noterat har jag undvikit den här debatten. Jag duckar helst för den här typen av meningsutbyte där det gärna blir att folk försåtligt smetar antisemit-stämplar på en när man inte håller med dem i Israelfrågan(jfr att kallas "homofob" för att man inte tycker Peter Jöback är så jävla intressant konstnärligt).

    Men jag blir ändå nyfiken när du raljerar över begreppet "satir". Vad var det Hillersberg gjorde om inte satir? Vad ska man i rimlighetens namn annars kalla det?

    Och ärligt talat – är inte den där återkommande referensen till Der Stürmer passé? Hur relevant är det att jämföra tysk propagandistisk trettitalsrasism som försvinnande få idag levande ens har sett med nåt vi alla vet har helt andra politiska förtecken? Är inte det en sorts guilt-by-association-argumentation som är ganska ohederlig? Skulle Hillersberg – en man som var beredd att ta ganska många smällar från skinnbollar och annat rashatande pack – vara nazist? Är det så vi ska tänka?

  15. Hans

    Anledningen till att det smetar av sig är inte försåtlig. Och nej – Der Stürmer är dessvärre inte passé – problemet är väl snarare att många idag är såpass historielösa att de inte känner igen dessa tecken.

    Se på bilden jag länkade till (tyvärr alltför liten) och jämför med Hillersberg: män med kroknäsor som korsfäster ett offer (i ena fallet Rami, i andra en "arier"). Varför korsfästelsescenen? Jo, för att det är en urgammal antisemitisk tankefigur. Det rör sig inte om guilt-by-association, utan om att se tämligen uppenbara sammanhang.

    Det må vara hur som helst med Hillersbergs politiska åsikter, men hämtar man sitt uttryck i man sig i en tusenårig tradition av judehets ska man, som jag skrev från början, inte bli förvånad om man sedan anklagas för att flörta med antisemitism.

    Slutligen raljerar jag över begreppet satir, eftersom jag tycker att det alltför ofta används som förskönande omskrivning av just den här sortens obehagligheter.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: